Gideoniterna – Goda Nyheter

Helgen har jag tillbringat i Aneby. Där bodde vi åren 1992-2002. En lång tid för att vara mig. Jag har inte dessförinnan eller därefter bott så länge på ett ställe.

Skälet till besöket var att jag var ombedd att viga ett par. Så roligt att bli tillfrågad. Jag känner båda kontrahenterna. Det blev en fin vigselgudstjänst i Vireda kyrka. Det är lite spännande att tjänstgöra där. Under altaret finns en krypta och där vilar Henrik Hammarberg, mer känd som Stenbocks Kurir, den adjutant, som fick rida (eller åka hästskjuts) med bud till Stockholm om segern i slaget vid Helsingborg, 28 februari 1710. Festen ägde rum på Åsens By, som är Sveriges första kulturreservat. Det bildades 2000.

Diakon Christina Antonsson, representanten från Goda Nyheter (vars
namn jag inte uppfattade) och kyrkoherde Peter Andreasson.

Idag firade jag högmässa i Aneby kyrka. Den byggdes under min tid som kyrkoherde. Idag var det ekumenisk högmässa. Dessutom var det besök av organisationen

Goda nyheter

Tidigare tillhörde denna organisation Gideoniterna. Det är en organisation, som delar ut biblar. Jag tror många känner till dem. Exempelvis delar de ut nya testamentet på högstadieskolor, vårdskolor och till värnpliktiga. De placerar också nya testamentet i hotellrum.

I högmässan kom en man och berättade om deras arbete. Men så sa han också att de bytt namn, för att de inte längre tillhör Gideoniterna. Varför? Jag googlar och hittar en artikel i Aftonbladet. Skälet visar sig vara att den svenska delen av rörelsen valt att öppna sin organisation även för kvinnor. Så har skett även i Kanada och Storbritannien. Intressant. Det var nyheter för mig. Det nya namnet antogs vid hundraårsjubileet för några veckor sedan.

Jag hittar en artikel i Dagen (som ligger bakom en betalvägg) men i den korta ingressen, som går att läsa, står att namnet är "Goda Nyheter för livet". Så står det också i Aftonbladet men jag hittar inte det namnet på organisationens hemsida. Märkligt! [En uppmärksam läsare har nu upplyst mig om att det faktiskt står på hemsidan:]

Från och med arbetets 100-årsjubileum den 28 juni 2019 är det formella namnet ”Goda Nyheter – för livet”, i dagligt tal ”Goda Nyheter”.

Att besöka Aneby är alltid lärorikt och dessutom träffar jag mängder av bekanta. 10 år som präst på en liten ort innebär många kontakter.

Här ändras inget …

Idag har jag varit i Kalmar Slottskyrka och firat gudstjänst. (Vi präster i Kalmar delar på lördagarna på detta och även på beredskapstjänstgöringen på sjukhuset). Hittills idag har det blivit dop av tre barn, en vigsel och en sjukkommunion. Omväxlande! Det är stort att få vara präst. Dop- och vigselgudstjänsterna i Kalmar Slottskyrka är fina. Detta faktum hindrar dock inte att jag blir lite upprörd varje gång. Över de främsta bänkarna. Ingen får sitta i dem. Eller nästan ingen! De är till för Sveriges kungapar. Som besöker Kalmar Slottskyrka sådär ofta. Senaste gången kanske inträffade vid unionsjubileet 1997. (I’m speaking under correction, för jag vet inte säkert!) Nu undrar vän av ordning: Vad är problemet? Är det oftast så fullsatt att även dessa bänkar behövs? Svar: Nej! Men jag gillar dem inte. Jag ska förklara varför:

1) De skymmer sikten. På wikipedia kan man läsa följande:

Längst fram tronar de kungliga stolarna som framställdes 1614 till den ovan nämnda inställda kungavigseln. De kungliga stolarna är högre än de vanliga bänkarna. Hörnstolparna består av meterhöga ljusstakar dekorerade med kronor.

När jag står i koret skymmer de meterhöga ljusstakarna många av gudstjänstdeltagarna.

2) Det är dålig teologi att världsliga furstar ska ha särskilda platser i kyrkan. Tidstypiskt, ja. Men inte bra. (Nu kan man argumentera att kungen och drottningen har en särskild ställning i Svenska kyrkan. Men det har de väl strikt talat inte längre. Enligt en arbetskamrat så lär nuvarande och före detta landshövdingen ha suttit i ovan nämnda bänkar för lite sedan på den s k Sverige-Amerika-dagen.) Många gudstjänstbesökare frågar om de får sitta där. Vi som arbetar svarar då alltid: Nej, det får bara kungen och drottningen göra. Har vem då bestämt? Vad händer om man sätter sig där?

Nu undrar jag? Kan man inte helt enkelt ta bort dem? Då får jag förmodligen till svar: Nej, de har alltid funnits där. De som guidar i Slottskyrkan understryker även att allt i kyrkan ser ut som det gjorde när den byggdes. Men det är knappast sant. T ex fanns det ingen elektricitet när den invigdes 1592. Kungabänkarna framställdes 1614. En del annat har också kommit till under åren. Jag frågar: Varför fick alla andra århundraden ändra och lägga till men helt plötsligt bestämde någon (vem då) att all förändring skulle avstanna? Nu är det dock så, att Svenska kyrkan inte äger kyrkorummet. Det gör Statens Fastighetsverk. Med andra ord tror jag inte att det blir någon förändring. Men nu har jag i alla fall uttryckt vad jag känner och det går ju att fira gudstjänst bänkarna till trots. Ändå undrar jag varför vi har med just bänkarna som en del av vår beskrivning på hemsidan för Svenska kyrkan i Kalmar:

Kalmar Slottskyrka invigdes 1592 och är en av landets populäraste vigsel- och dopkyrkor. Här skulle Gustav II Adolf ha gift sig med Maria Eleonora, men eftersom pesten kom till Kalmar flyttades bröllopet till Stockholm 25 november 1620. Kvar i kyrkan finns dock kungs- och drottningstolarna.

Kanske ska vi tacka Gud för att vi slipper pesten och helt sonika sätta oss i bänkarna. Reclaim the pews! Vi kan göra det med 1:a Petrusbrevet 2:9a som stöd:

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.