Surströmming och palt

Vilken helg! Vi har haft glädjen att träffa familj, släkt och goda vänner i olika konstellationer. En fantastisk dopgudstjänst på lördagen och söndagsmässa fylld av änglar och barnafötter i morse.

Dessutom har vi, under samma helg, fått äta både surströmming och palt. Vilken höjdare. Palt bjöds vi på som söndagslunch. Just nu känner jag att jag kanske inte borde ätit 4 stycken men då var det ett mycket rimligt beslut.

Och så igår. Surströmmingsskiva i en bygdegård ute på den uppländska landsbygden. På Trögden. Den halvö som går ut i Mälaren, söder om Enköping.

Det blir ändå just från surströmmingsskivan jag måste lyfta fram två lite osannolika sammanträffanden.

En man, som jag aldrig träffat förut, visade sig komma från Alby, en liten socken i Medelpad. Han trodde nog inte att jag skulle känna till denna relativt lilla by. Det var där jag ledde min första högmässogudstjänst (eller som det hette då: högmässa utan nattvard) midsommarhelgen 1980. Jag var 19 år och tjänstebiträde.

En annan person på surströmmingsskivan hade bott i Sydafrika i 27 år men var hemflyttad till Sverige sedan en tid.

- Var i Sydafrika bodde Du?
- I Kapstaden
- Var där?
- I Rondebosch.
- Vilken gata?
- Loch Road.

Jag bodde i Sydafrika som ung. 1981-82. Jag bodde i Kapstaden. I Rondebosch. På Loch road. Humor!

Mina rötter från norra Sverige och södra Afrika sammanflätade under en helg som även innehållit gastronomiska upplevelser från min uppväxt. Underbart!

Här ändras inget …

Idag har jag varit i Kalmar Slottskyrka och firat gudstjänst. (Vi präster i Kalmar delar på lördagarna på detta och även på beredskapstjänstgöringen på sjukhuset). Hittills idag har det blivit dop av tre barn, en vigsel och en sjukkommunion. Omväxlande! Det är stort att få vara präst. Dop- och vigselgudstjänsterna i Kalmar Slottskyrka är fina. Detta faktum hindrar dock inte att jag blir lite upprörd varje gång. Över de främsta bänkarna. Ingen får sitta i dem. Eller nästan ingen! De är till för Sveriges kungapar. Som besöker Kalmar Slottskyrka sådär ofta. Senaste gången kanske inträffade vid unionsjubileet 1997. (I’m speaking under correction, för jag vet inte säkert!) Nu undrar vän av ordning: Vad är problemet? Är det oftast så fullsatt att även dessa bänkar behövs? Svar: Nej! Men jag gillar dem inte. Jag ska förklara varför:

1) De skymmer sikten. På wikipedia kan man läsa följande:

Längst fram tronar de kungliga stolarna som framställdes 1614 till den ovan nämnda inställda kungavigseln. De kungliga stolarna är högre än de vanliga bänkarna. Hörnstolparna består av meterhöga ljusstakar dekorerade med kronor.

När jag står i koret skymmer de meterhöga ljusstakarna många av gudstjänstdeltagarna.

2) Det är dålig teologi att världsliga furstar ska ha särskilda platser i kyrkan. Tidstypiskt, ja. Men inte bra. (Nu kan man argumentera att kungen och drottningen har en särskild ställning i Svenska kyrkan. Men det har de väl strikt talat inte längre. Enligt en arbetskamrat så lär nuvarande och före detta landshövdingen ha suttit i ovan nämnda bänkar för lite sedan på den s k Sverige-Amerika-dagen.) Många gudstjänstbesökare frågar om de får sitta där. Vi som arbetar svarar då alltid: Nej, det får bara kungen och drottningen göra. Har vem då bestämt? Vad händer om man sätter sig där?

Nu undrar jag? Kan man inte helt enkelt ta bort dem? Då får jag förmodligen till svar: Nej, de har alltid funnits där. De som guidar i Slottskyrkan understryker även att allt i kyrkan ser ut som det gjorde när den byggdes. Men det är knappast sant. T ex fanns det ingen elektricitet när den invigdes 1592. Kungabänkarna framställdes 1614. En del annat har också kommit till under åren. Jag frågar: Varför fick alla andra århundraden ändra och lägga till men helt plötsligt bestämde någon (vem då) att all förändring skulle avstanna? Nu är det dock så, att Svenska kyrkan inte äger kyrkorummet. Det gör Statens Fastighetsverk. Med andra ord tror jag inte att det blir någon förändring. Men nu har jag i alla fall uttryckt vad jag känner och det går ju att fira gudstjänst bänkarna till trots. Ändå undrar jag varför vi har med just bänkarna som en del av vår beskrivning på hemsidan för Svenska kyrkan i Kalmar:

Kalmar Slottskyrka invigdes 1592 och är en av landets populäraste vigsel- och dopkyrkor. Här skulle Gustav II Adolf ha gift sig med Maria Eleonora, men eftersom pesten kom till Kalmar flyttades bröllopet till Stockholm 25 november 1620. Kvar i kyrkan finns dock kungs- och drottningstolarna.

Kanske ska vi tacka Gud för att vi slipper pesten och helt sonika sätta oss i bänkarna. Reclaim the pews! Vi kan göra det med 1:a Petrusbrevet 2:9a som stöd:

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.