Eftersom inget parti har egen majoritet krävdes någon form
av koalition. Jag måste säga att jag blev överraskad över att ANC och DA valt
att bilda regering, tillsammans med ytterligare ett antal partier. Där finns
Inkatha Freedom Party (IFP) som traditionellt samlat zuluer i Sydafrika. Nu fick
de endast tre procent av rösterna. De flesta zuluerna röstar idag på MK. (Mer
om det nedan). Jag är också förvånad att Freedom Front Plus (VF+) är med. Det
är ett konservativt parti, som samlar vita sympatisörer. Med i koalitionen är
också United Democratic Movement (UDM). Deras ledare, Bantu Holomisa, var
ledare för ett av Sydafrikas Homelands på slutet av 1980-talet, nämligen
Transkei. Efter 1994 gick han med i ANC men bröt sig ur och bildade UDM.
Partiet fick en halv procent av rösterna men får alltså vara med i regeringen. Holomisa blir försvarsminister. Ett
annat parti är Patriotic Alliance (PA) som fick två procent. Deras
ledare, Gayton McKenzie, beskrivs som tidigare gangster. Good Party (Good) som
fick 0,18 procent av rösterna, är också med. Deras ledare heter Patricia de
Lille och hon var borgmästare i Kapstaden en gång i tiden. Hon har varit ledare
för PAC men även för ett annat parti – Independant Democrats (ID). Hon blir turistminister. Pan
Africanist Congress of Azania (PAC) fick 0,23 procent i valet. PAC har
gamla anor och var den befrielserörelse som organiserade demonstrationen i Sharpeville
1960. Ytterligare några partier som är med i regeringsunderlaget är Al Jama-ah,
Rise Mzansi och United Africans Transformation.
Det är med andra ord en brokig skara. Syftet är verkligen att skapa en slags nationell enhet. Framtiden får utvisa om det kommer att gå. Relationen mellan ANC och DA har inte varit direkt vänskaplig. Men nöden har som bekant ingen lag.
President Ramaphosa sammanfattar målsättningen på följande sätt:
Den tillträdande regeringen kommer att prioritera snabb, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt och skapandet av ett mer rättvist samhälle genom att ta itu med fattigdom och ojämlikhet.
Är detta bara vackra ord? Det får framtiden utvisa.
Det stora hotet mot en positiv utvecklig i Sydafrika tror jag är MK och deras informelle ledare – förre presidenten Jacob Zuma. Han får inte ställa upp i parlamentet eftersom han har en dom mot sig. Det som är oroande är att de blev största parti i en av provinserna, KwaZulu-Natal. De fick 45,3 procent. Näst störst är IFP på 18 procent och ANC med 17 procent. MK fick dock inte utse premier (guvernör) i provinsen utan det blev Thami Ntuli från IFP enligt Reuters. ANC, DA, IFP och National Freedom Party (NFP) har bildat en majoritet så att MK inte får något inflytande vad gäller regeringsmakten i provinsen. Men valresultatet är en indikation på utbredd nationalism bland zuluerna. Det är oroande.
Men trots allt vill jag understryka att Sydafrikas ledare försöker se bortom rivaliteter och vända utvecklingen i landet. Jag hoppas det kommer gå vägen.
No comments:
Post a Comment