Om navelsträngar och modersmål

På väg hem från Bokmässan i Göteborg reflekterar jag över några seminarier vi besökte. I några kommande bloggposter kommer jag att berätta om några saker jag lärt mig.

På lördagsmorgonen lyssnade vi till Åsa Simma, teaterchef på Giron Sámi Teáhter. Som framgår av namnet är det en samisk teaterscen i Kiruna. Med i samtalet var också Sabata Mpho Mokae, sydafrikansk författare som framför allt skriver på SeTswana. Samtalet leddes av Helena Thorfinn. Både Åsa Simma och Sabata Mpho Mokae läste dikter på sina egna språk. Jag får erkänna att jag hängde med bättre i dikten på SeTswana än på nordsamiska (tror det var det). Oavsett vilket är det befriande när olika språk får ta plats, även om man inte förstår orden. Det finns en djupare förståelse.

Seminariet hade rubriken Förlorat land. Men det handlade kanske mest om förlorade språk. Eller egentligen om både och. Landet och språket går nog inte att skilja åt. 

Sabata Mpho Mokae berättade om vad dikten han läste handlade om. Den berättade hur hans pappa som alla fäder i släkten begravt Sabatas navelsträng under ett träd. Den djupa symboliken var att det nyfödda barnet därmed förenas med jorden. På samma sätt som det varit förenat med modern. 

Vad händer då om en familj tvångsförflyttas från en plats? Då klipps navelsträngen till jorden av. I Sydafrika tvångsförflyttades oerhört många människor under apartheidtiden. Det handlade inte bara om ekonomi. Det handlade om ekonomi men även om djup andlig tillhörighet.

Från denna berättelse om det förlorade landet gled samtalet över till att handla mer om det förlorade språket. Både Åsa Simma och Sabata Mpho Mokae berättade om hur deras folk fråntagits sina språk. Och det fortsätter. Det är därför Sabata valt att skriva sina böcker på SeTswana.

Landets (markens) och språkets betydelse är svår att riktigt begripa för den, som liksom jag, aldrig blivit utsatt för tvångsförflyttning eller blivit förbjuden att tala sitt språk. 

Det var ett oerhört viktigt samtal som jag bär med mig. Jag menar också att det är bra att alla som bor i Sverige får chans att lära sig svenska. Men jag vill inte delta i misstänkliggörandet av andra språk. Därför är det meningsfullt att arbeta i Bibelsällskapet där vi översätter Bibeln både till svenska och flera nationella minoritetsspråk och i Bibelbutiken säljer biblar på mer än 100 språk.