Är jag den nye Gutenberg?

Det är faktiskt en relevant fråga. Under helgens utflykt fick jag möjlighet att själv trycka en sida ur Bibeln, Psalm 23, på ungefär samma sätt som Gutenberg. Men låt oss ta det från början.

Kyrkornas världsråds generalförsamling brukar börja en onsdag och sluta på nästkommande torsdag. Men lördag-söndag har de flesta ledigt. Vissa delegater och rådgivare arbetar i kommittéer med olika dokument. Det rör uttalanden som Generalförsamlingen ska göra. Exempelvis om kriget i Ukraina och angående konflikten mellan Israel och Palestina. Men jag hade inga sådana åtaganden utan anmälde mig till en utflykt. Den skulle ske med övernattning, där lokala värdar skulle ta hand om oss. Vilken helg! Vilket mottagande! Vilken värme!

Redan kvart över sju på lördagsmorgonen skulle bussen åka. Första anhalten var bibelgalleriet i Meersburg. Som jag förstod det var detta det första bibelmuseet i sitt slag. Det grundades 1988. Så rikt. Det finns nog knappast ekonomi för ett liknande initiativ i Sverige men jag blev verkligen inspirerad.

Med det sagt har vi ju Bibelns värld i Starby utanför Ängelholm, som Svenska Bibelsällskapet har ett avtal med. Läs mer om Bibelns värld här. Det är en upplevelsevärld som på ett sätt vida överträffar bibelgalleriet. Men låt oss inte jämföra. Det är som att jämföra äpplen och päron. 

Åter till Bibelgaleri Meersburg. Nedan följer ett antal bilder. Vilket härligt initiativ. Jag blev inspirerad och jag tror att skolklasser och andra som besöker bibelgalleriet också blir det.

Tillbaka till Gutenberg. I entrén står en stor tryckpress. Var och fick prova på hur det är att trycka ett bibelblad. Riktigt roligt. (Men säkert mindre kul för den som skulle trycka en hel bibel).

Det gällde att ta i ordentligt så att bläcket verkligen fastnar på bladet.

Bibelgalleriet ligger mitt i staden Meersburg och jag uppfattar att det både lockar skolklasser, ungdomsgrupper och turister. Bäst är det nog om en guide följer med.

Bibelgallier är inrymt i ett gammalt dominikanerkloster. Det finns två medeltida väggmålningar kvar. Den ena föreställer Katarina av Sienna. Hon studerade Bibeln, trots att hon inte kunde läsa.

 

När huset, som var förfallet, renoverades, upptäcktes en brunn med friskt vatten. (Det som syns på bilden är nybyggt men nere i brunnen flödar vatten). Guiden kopplade ihop detta med Bibeln, som också är en källa att ösa ur.

Den som leder arbetet i bibelgalleriet heter Thea Groß och är med i styrelsen för det lokala bibelsällskapet. I Tyskland finns bibelsällskap i varje delstat. (Sverige har också haft bibelsällskap i de olika stiften. Ett enda finns kvar - Kalmar Stifts Bibelsällskap. Det är ju roligt, eftersom inte Kalmar stift finns kvar.

Inne på gården finns bibelträdgården. Spännande att gå runt och lukta, känna och inse att Bibeln inte bara handlar om oss människor utan om hela skapelsen.

Från innergården går det att komma till en sal med utställning av konst, som har bibelanknytning. Jag la särskilt märke till en reproduktion av en målning av Mark Chagall. Den föreställer Boas och Rut. Så innerlig och färgstark.

Inne i själva galleriet finns såklart alla former av biblar. Här en avsakraliserad Torah-rulle från Nordafrika.

Varje utställning måste ju också ha en del hyllor med olika typer av biblar. Men det var lagom med den typen av montrar.

På ett ställe fanns en tavla med 50 frågor. Undrar vad det var för typ av frågor?

Den nyfikne kunde dra ut en hylla ur detta skåp. Se bara till att numret motsvarar numret på frågan.

Jag var nyfiken på frågan om det finns en originalbibel någonstans. Svaret är såklart "nej" men i svaret berättas också om alla de olika handskrifter som finns och olika slags kopior. Mycket upplysande. Thea Groß berättade att just här sker många samtal om Bibeln och hur vi läser Bibeln. Kreativ idé!

Sammantaget var jag oerhört nöjd efter två timmar i denna bibelvärld. Och då har jag ändå inte nämnt det stora tältet på övervåningen där det gick att gå in och få en bild av hur Sara och Abraham levde. Eller det lilla hus, som visade hur människor på Jesus tid bodde. (En av deltagarna i utflykten - han kommer från Pakistan - viskade till mig: Såhär ser många hus i Pakistan ut. Tänkvärt.)

Resten av lördagen tillbringade vi ute på Bodensjön. Jo, vi åkte förbi Mainau. Representanter för lokala kyrkor var med och vi förde goda samtal med varandra. Vi blev sedan guidade i staden Ûberlingen. I katedralen (på tyska kallas stora kyrkor Münster) fanns en bevarad kanonkula från 30-åriga kriget. Vi svenskar har en del i vårt historiska bagage. Det blev tydligt på många platser vi besökte.

Efter en fin vesper och gemensam middag åkte vi hem till lokala värdar. Jag hamnade hos en familj på stranden till Bodensjön och kunde starta söndagsmorgonen med ett bad i det kristallklara vattnet. Vilken nåd.

Söndagsförmiddagen blev vi så guidade på Salems kloster och slott där vi sedan firade en ekumenisk gudstjänst med både protestanter och katoliker. Det var inte en gudstjänst med nattvard, eftersom protestanter och katoliker inte delar nattvardsgemenskap. Men vatten välsignades och alla tecknades med kors i pannan. Tre kvinnor ledde gudstjänsten. En katolik och två protestanter.

Efter lunch med våra värdar åkte bussen tillbaka till Karlsruhe. Fylld av tacksamhet över det jag fått vara med om skriver jag dessa rader. Den världsvida kyrkan är spännande och rik.