I Luleå stift fanns en sångbok, när jag växte upp. Titeln utgjordes
av den enkla och rättframma uppmaningen:
Sjung Guds lov
Hustrun och jag har ett exemplar som tillhört min äldste
bror. På besök hos honom i fredags berättade jag att hans exemplar fanns i vår
ägo. Det visade sig att han hade haft fler än ett. I hans egen bokhylla stod
ytterligare två exemplar. Dels häftet med lila omslag, som vi också har, dels
det med gulvitt omslag. Alltså kunde vi behålla ”vårt” exemplar. Så bra.
Det framgår inte när häftet trycktes. Troligen på
1960-talet. Tryckeriet är dockangivet.
Västerbottens tryckeri AB
Häftet har 96 sidor och jag anar att det trycktes i en tid,
när copyright-regler inte riktigt nådde ända in i varje skrymsle av Svenska
kyrkan.
Det finns många väckelsesånger i häftet. Dessutom en del African-American
spirituals. Men det som hustrun och jag mest kommer ihåg är alla sånger som
försöker sätta i den kristna berättelsen i en samtida språkdräkt. Min tanke är
att publicera några på bloggen och se om det finns några som minns. Den första
vi satte oss ner och sjöng är denna:
Gud går här på jorden
Han går på gator och torg
I kåk och höghus bor den
som vet vår glädje och sorg
Ty så älskar Gud världen
trots all ondska och hån
att i sin hand han bär den
att han sänder sin son.
Glömd är ofta Guds kyrka
Den syns så splittrad och svag
Där finns ändå Guds styrka
Guds ord som lever idag.
I Guds ord står det skrivet
att Han älskar envar
Gud ger mening åt livet
Han som är allas Far.
Gud låt mig leva för andra
Gud låt mig leva för Dig
Låt mig på vägar få vandra
där Du vandrar med mig.
(Text: Tore Littmarck. Musik: ”Ny Sång”, R.K.U.)
Första gången jag sjöng den var jag mellan 7 och 10 år. Vi
bodde i Porjus och jag gick i lågstadiet. Det var de gånger Kyrkans Ungdom
möttes i mitt hem och jag, som egentligen var för liten, ändå fick sitta med.
Att Gud skulle gå omkring på våra gator och även i höghus
(som jag inte riktigt förstod vad det var) uppfattade jag som helt rimligt.
Att Guds kyrka syns splittrad och svag men ändå rymmer Guds
styrka, är lika aktuellt nu som då.
2 comments:
Klart jag minns! Jag var nog 14-15 år när jag sjöng den för första gången på KGF i Boden eller kanske under konfirmationsundervisningen. Jag har för mig att det i boken också finns en sång skriven av min konfirmationslärare Uno Öhlund. Han prästvigdes först efter vår konfirmation och senare möttes vi ofta i kyrkan i Boden. Han var så modern att han vid vår konfirmation använde projektor och visade diabilder på en storskärm. Det var nog första gången i Överluleå kyrka :)
Ja, det fanns en tid, när diabilder var modernt. :-) När det gäller Uno Öhlund så stämmer det. Sången heter: "Bibeln säger sanningen". Den minns jag väl!
Post a Comment