I en sal på Uppsala Konsert och Kongress höll vi till. Med Uppsala domkyrka i fonden. |
Igår genomfördes alltså
Preacher’s corner
Men förmodligen skulle det – med apostrofen på rätt ställe –
hetat
Preachers’ corner
Det var nämligen fler än en predikant som förkunnade. Totalt sett var det åtta personer som predikade. Fyra
studerande från Svenska kyrkans utbildningsinstitut, tre från Johannelunds Teologiska Högskola och så en erfaren präst, som predikade utan
förberedelsetid.
Så roligt! Och givande. De olika studenterna representerade
verkligen olika traditioner och predikostilar. Under eftermiddagens seminarium,
som egentligen benämndes …
Underström
… fick fyra av de studerande predika. Och i minglet just
före middagen var det ytterligare tre som fick förkunna. Dessa fick utmaningen att
försöka skapa fokus i en bullrig miljö, fylld av prat och konversation.
Vi fick smakprov på relativt traditionell predikostil och på
personliga tilltal med direkta frågor ställda till oss som lyssnade. Där fanns
den konfronterande predikan, som tog sin utgångspunkt i en konflikt och manade
lyssnaren till ett ställningstagande. Vi bjöds på retoriska grepp där bilder
från köks- och musikvärlden vändes och vreds på. Vi fick även dras in i
dofternas värld genom målande skildringar av bibliska miljöer.
Det gemensamma för alla sju predikningarna var rejäla
nappatag med bibeltexterna. De var valda från kommande söndagar, både
fastlagssöndagen och de första söndagarna i fastan. Där fanns
gammaltestamentliga texter, såväl som epistel- och evangelietexter.
Där förekom förkunnelse som i stor utsträckning rörde sig bakom
texten och satte in den i dess historiska kontext – med kopplingar till tidlösa
maktförhållanden. Där fanns prov på predikan i texten såväl som predikanter som
befann sig mestadels framför texten.
Genomgåenda fanns ett evangeliskt
tilltal. På olika sätt framskymtade nåden och befrielsen – det gladde mig.
Men detta var inte allt. Mitt i
eftermiddagens övning, som gestaltade sig som en …
Master Class i homiletik
… fick en erfaren präst predika
under något ovanliga former. Det började med att två kollegor från
teologipodden …
Tolkning pågår
… nämligen Ida Wreland och Clara
Nystrand, samtalade över en text, som de fick höra läsas precis innan. De samtalade
ungefär 15 minuter och sedan sjöng vi ett par psalmer. Därefter fick Anna
Norrby ställa sig i predikstolen och förkunna. Det var ingen enkel uppgift men
efteråt var vi alla påverkade. Samtalet mellan Ida och Clara var nyfiket
trevande och själva sa de att de sökte efter något i texten som de inte riktigt
fick fatt på. Men när Anna började predika hade hon, med Guds Andes hjälp, fått
tag på något, som Ida och Clara sökt efter. Åtminstone uppfattade jag det så.
Anna Norrby, längst till vänster i bild, lyssnar intensivt på det tolkande samtal som Clara Nystrand och Ida Wreland för. |
Anna Norrby går kvalificerad fortbildning i predikan så på ett sätt går det att beskriva även henne som student.
Idén till denna aktivitet fick jag
någon gång tidigt i höstas. Vägen från idé till verklighet har, som vanligt,
varit kantad av både medgång och motgång. Men nu – dagen efteråt – är jag
mycket nöjd och jag uppfattade att både de som predikade och de som lyssnade
också var det.
Jag är glad att vi på Svenska
kyrkans utbildningsinstitut samarbetar med Johannelunds teologiska högskola.
Det är ju vi som – på olika sätt – utbildar präster för tjänst i Svenska kyrkan.
Antingen det sker i den inomkyrkliga rörelsen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
eller i Svenska kyrkan som helhet. Det är bra om vårt samarbete är gott. För
studenternas skull.
Det var också gott att få vara en del av teologifestivalen som helhet. Men om detta vill jag återkomma i en annan
bloggpost.
No comments:
Post a Comment