Borta bra men hemma bäst?

Efter några dagars välförtjänt vila i Kapstaden tillsammans med goda vännerna Lisa och Uffe, är vi så tillbaka i Pietermaritzburg. Det var en speciell känsla att komma till 19 Chamberlain Road och säga:

Så skönt att vara hemma!

Gårdagen innebar bland annat att jag deltog i en lektion i systematisk teologi. Lilian Siwila, ursprungligen från Zambia, är en mycket kunnig teolog. Det hon undervisar om inom systematisk teologi, handlar antingen om genus eller afrikansk teologi. Denna gång var det fokus på afrikansk teologi. Detlev Tönsing, som är från Sydafrika, hade haft ett par lektioner om kristologi (läran om Jesus Kristus) ur ett mer generellt perspektiv med utgångspunkt från de s k kristologiska striderna under kristendomens första århundranden. Nu var det Lilians tur att undervisa kring hur afrikanska kristna uppfattar Kristus. Grundantagandet är att vår teologi påverkas av faktorer som den tid vi lever i, kontexten, kulturen och den rent humanitära situationen. (Dessa perspektiv flyter ju in i varandra). Sin utgångspunkt tog Lilian i två berättelser om hur olika missionärer predikade om Kristus i Afrika.

Den ena gällde den zuluiske krigarkungen Shaka. (Jag är inte säker på att den har historisk grund). En missionär kom till honom och berättade att Jesus Kristus är alla Kungars Kung och alla Herrars Herre. Missionären frågade Shaka:

Vill Du ta emot honom i Ditt liv?

För Shaka var detta en omöjlighet. Att ta emot någon i sitt liv, på isiZulu, betyder att man är ett par. Men han kunde tänka sig att ha Jesus Kristus i sin armé. Han var till och med upprymd över denna idé. Att ha alla Herrars Herre i sin trupp.

Missionären kom tillbaka nästa dag och berättade då att Jesus dött på korset som ett offerlamm. Då protesterade kung Shaka och ville inte ha något med denne förlorare att göra.



Den andra berättelsen byggde på filmen Peace Child (fredsbarnet). Den bygger på en sann berättelse om missionärerna Don och Carol Richardsson, som åkte till nya Guinea 1962 för att leva med sawi-folket. Enligt Lilian stiftades fred mellan rivaliserande folkgrupper genom att det folk som höll på att förlora köpte fred genom att överlämna ett barn till det andra folket. Don Richardsson tog detta som utgångspunkt när han predikade om Kristus. Så småningom upphörde folken att offra sina barn eftersom Kristus redan offrats.

Eftersom jag inte läst Richardssons böcker vet jag inte vad som är historiskt sant och vad som filmen lagt till eller vad som Lilian tolkar in i det. Men berättelsen ville exemplifiera ett annat förhållningssätt än det den förra missionären hade gentemot Shaka.

Visserligen reagerade jag på två ganska negativa beskrivningar av de folkgrupper som missionärerna mötte men poängen var nog att evangeliet om Jesus Kristus och därmed även kristologin måste landa i en speciell kontext eller kultur för att bli begriplig. (Så var det ju även när missionärer kom till Sverige för drygt 1000 år sedan.)

Sedan gav Lilian fyra exempel på hur afrikanska kristna (en stark generalisering) kopplar olika aspekter av Jesu person till sin egen kultur. En svensk skulle nog inte ta fram samma aspekter:

1. Jesus som ”Master of Initiation”. Vissa afrikanska folk tillämpar manlig omskärelse i tonåren. Som en initiationsrit. När unga män ska omskäras finns det en person som leder ”omskärelseskolan”, som ofta varar en månad. Eftersom Jesus var omskuren (visserligen som pojke) så kan ha identifieras som en ”Master of Initiation”.

2. Jesus som ”Healer”. Här diskuterades ivrigt i klassrummet om Jesus är en iSangoma eller iNyanga. Jag kan inte säga att jag har förstått skillnaden men grovt kan man kanske säga att en iSangoma har kontakt med förfäderna och helar utifrån denna kontakt medan en iNyanga grundar sitt helande på kunskaper om örter. På engelska brukar man översätta iSangoma med ”diviner” och iNyanga med ”herbalist”.

3. Jesus som ”ancestor”. Ett vanligt sätt att beskriva förfäderna och förmödrarna är att kalla dem ”living dead”. Självklart passar detta bra ihop med tanken att Jesus var död men fick liv igen.

4. Jesus som ”liberator”. Detta är framför allt ett perspektiv från Sydafrika. Men inte desto mindre ett afrikanskt perpektiv.

Då kan man fråga sig: Är detta hur en Svensk kristologi skulle kunna se ut? Jesus som ”Master of Initiation”, ”Healer”, ”Ancestor” och ”Liberator”? Delvis, kanske. Men en svensk kristen skulle beskriva Jesus Kristus med andra attribut. Vilka? Varför?

Borta bra men hemma bäst. Frågan är dock vad som är borta och vad som är hemma. Även när det gäller Kristologin.