Kebnekaise-expeditionen 15

Vi hann till båten. Den skulle inte gå förrän 12.45 och någon hade läst fel. Men vi var ändå där före 12. Vi sprang bitvis över spångarna. (Eller spängerna, som det kan heta i pluralis av spång!) Alltså kom vi fram lite för tidigt och det var bra. Vi fick tid på oss att bada. Vattnet, fick vi veta sedan, var 12-13 grader kallt. Det är inte så mycket. Men det var friskt! Jag tror det framgår av bilderna vem som tyckte det var kallast. Men sedan vi torkat oss och gjort oss i ordning kom båten och vi såg fram emot 6 vackra kilometer på sjön. Den som äger och kör båten heter Nils Sarri och är son till den kände vädersmåmannen Enok Sarri. Vi hade ett trevligt samtal på båten. Eftersom jag bott i övre Lappland finns det alltid gemensamma bekanta att tala om. Dessutom har jag varit ihop med hans kusin i 1½ år. Matilda fick sitta på båtens tak och fotograferade en mängd vackra vyer under resan. En älgtjur gjorde sällskap med oss på stranden. Kebnekaise, längst t h, tar farväl insvept i moln.

När båtresan var slut hade vi beställt renburgare på 'Lap Dånalds' som drivs av familjen. Det var gott och jag pratade en del med sonen, som stod i kassan. Vi pratade lite fjällfisk och jag berättade att jag under min uppväxt tröttnat på röding, som vi köpte nersaltade i stora tunnor. Då drog han en skröna om sin farfar, Enok, som insett att folk slängde de sista lagren fisk i tunnan, eftersom den var så salt. Han sa därför åt sina söner att lägga gädda underst. Tydligen hade det inte upptäckts!
Jag kunde gott förstå detta, för jag minns att fisken var väldigt salt. Mor gjorde någon slags laxpudding på röding eller om det var sik, som jag nog hade uppskattat bättre idag.

Kebnekaise-expeditionen 7

Det kan ju verka som om vi nu är framme vid dag 7 men så är det inte. Om vi räknar med första resdagen som dag 1, så är det nu dag 4. Det är söndag och jag vaknar tidigt, går ut och slår en drill, konstaterar att det är dimma, regn och att det inte blir någon tur till toppen denna dag.

I stället tar vi en lugn förmiddag, pratar med personalen i receptionen och bestämmer oss för att gå till Silverfallet. Ganska nära fjällstationen - hela turen blir under en mil.

Efter ett tag börjar det regna och vi tar på jackor och byxor. Skönt att regnkläder finns. Tyvärr saknar Samuels regnjacka huva. En miss! Men det är inte ösregn, så det går bra.

På väg till Silverfallet ser vi renar och en kommer vi ganska nära, eftersom vinden ligger på. Matilda tar kort och vi andra är tysta.

När vi ser Silverfallet en bit bort, stannar vi och sätter upp våra stormkök. Varm tomatsoppa smakar underbart i regnet. Det är mysigt! Vi är tillsammans och har det bra.

På väg hem klarnar det upp och Kristina och jag sjunger några verser på 'Härlig är jorden!' Det är söndag och vi är nära Gud!

Kvällen innebär dusch, bastu och ett besök på fjällstationens restaurang. Vi äter röding och den smakar himmelskt. Men det är inte mycket potatismos vi får till. Lite snålt tilltaget, för att vara huvudrätt! När servitören får veta att vi firar silverbröllop får vi varsin skål med ett par nougatkyssar.

Det blir en ganska tidig kväll. Skönt med en mellandag. Imorgon kan det bli betyldigt mer vandring!