Vilken fest!

4 december 2011 var det fest i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar. (Det har varit fest förut och kommer säkert att bli det igen. Men idag var det också fest!)
Högmässa med aktiv medverkan från ung som gammal. Hjalmar, som kanske är 3 år (tror jag) var med i processionen och hade andra uppgifter i gudstjänsten. Några av barnen i Kul-i-gulan sjöng under mässan. Emil, som är knappt 20, bar korset. Vuxna textläsare. Ett par äldre kollegor till mig var i kyrkan och hjälpte gärna till att dela ut nattvarden.
Det musikaliska språket sträckte sig från Panama, via Grekland, Sydafrika och Kina hem till Sverige. Mäktigt!
När vi sedan fortsatte i Ulfåsasalen hade Kyrkliga arbetskretsen dukat upp med ett antal fantastiska handarbetslotterier. Barnen hade gjort godis. Ungdomarna med. Diskantkören hade bakat. Diakonigruppen också! Internationella gruppen höll ihop det. Många enskilda kom med bidrag i olika former. Ja, det var verkligen liv och rörelse.
Mitt i allt meddelade vi pristagarna i skrivartävlingen. Det blev Lars Dahlgren, Joel Nilsson och Jonathan Grön. Den yngste 12 år och den äldste runt 80. En av jurydeltagarna, Tobias Sandblad, var där och berättade vilka som vunnit, samt läste ett par bidrag. Thomas Olsson, ordförande i S:ta Birgitta kyrkostiftelse, delade ut priser. Fotografier togs och det applåderades. Imorgon ska jag vara med i Sveriges Radio P4 Kalmar tillsammans med en av killarna som bidragit men inte var bland pristagarna. Trevligt.
Det var en intensiv förmiddag. Jag låg i som ett torrt skinn. Eller kanske en skållad råtta. Men det var kul! Roligast av allt: jag var långt ifrån ensam. Några arbetskamrater var på plats och skötte sig utmärkt. Och en stor mängd frivilliga. Då är det roligt att vara präst. (Och ganska ofta annars också!)

The people united, will never be defeated

Näst äldsta dottern är I Durban. På COP 17. På barrikaderna. Ute på gatorna. Med plakat och slagord. Man kan läsa om detta även på Svenska kyrkans ungas blogg: Tro kan flytta berg! Det känns bra att veta att många människor är där och påverkar.
Imorgon ska vi göra vårt i S:ta Birgitta kyrka. Världens fest. Det blir psalmer från jordens alla hörn (!) i högmässan: Sydafrika, Panama, Kina, Sverige. Det blir lotterier, bröd- och godisförsäljning. Vinnare i skrivartävlingen i Berga ska koras. Det blir en bra förmiddag!

Och de 22 bidragen finns nu tryckta i ett litet häfte som säljs imorgon till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.

Ordbruk

Det är inte så ofta jag kommenterar kommentarer. Men det är helt sant att det inte heter punsch-line. Punsch är visserligen gott och helt säker är jag inte på att alla Gideoniter avstår om det bjuds. På engelska tror jag dessutom att Punsch kan stavas även Punsch och egentligen betyder bål. Vår svenska arraksvariant heter Swedish Punsch. Men oftast stavas det Punsch och betyder även (vilket det oftast gör) slag eller smäll. Därav ordet punch line. Som på engelska ska särskrivas!
Ett annat ordbruk, som avhandlats på denna blogg är namnet på Svenska kyrkans internationella arbete. Act alliance. Någon sa att det låter som ”Akta lejonen!” Kanske något att samla in pengar till: Svenska kyrkan. Akta lejonen! Samarbete med WWF.
Annars var det församlingens diakon som idag undrade över namnet på årets fasteinsamling: Utrota hungern! Är det inte bättre att utrota svälten? Att vara hungrig är ju inte farligt. Jag ställde frågan idag på världens fest, som vi firade i Birgittakyrkan. En i salen utbrast då: Hungern är den bästa kryddan!
Inte är det lätt med ord. När jag skulle skriva ner denna slogan på bloggen höll det på att bli: Utrota ungern och det var ju inte meningen.
Annars gick det bra med världens fest. Efter högmässan såldes det sticklingar, bröd, kakor, lotter, saffranspannkaka, ljudböcker, påskpynt, äggkoppar, påskris och en del annat. Det gick att äta soppa med smörgås och/eller kaffe och muffins. Församlingsbor i olika åldrar hade varit med och arbetat för detta. Trivsamt! Hela aktiviteten var fylld av glädje! Det känns bra!
Arbetet med namnfrågan går dock vidare i Svenska kyrkan, på den nationella nivån. Hustrun och jag åker på Kyrkans världsdag den 14 maj. Där kommer nog namnfrågan upp. Men då undrade vi: Varför heter det Kyrkans världsdag? Vad betyder ett sådant ord? Vad är en världsdag? Är det samtidigt någon som firar Världens kyrkodag? Inte vet jag. Av dessa tre ord kan man också konstruera: Världens dagkyrka, Kyrkans dagsvärld eller Dagens världskyrka. Jag har fått fram en enda kombination som blir meningsfull: Dagens kyrkvärd. (Men då krävs en felstavning. Som i detta fall var medveten!)