Bach's mässa i H-moll - igen!

Något mycket märkligt händer! Under hela 2008 har jag, som medlem i Sancta Birgittae Sångare, övat på min stämma i H-mollmässan. Det är ett fantastiskt verk. Av många beskrivet som det största kyrkomusikaliska verk, som skrivits. Det är ju naturligvtis en smaksak. Som det heter på latin:
De gustibus non est disputandum. (Om smaker ska man inte diskutera).
Men faktum kvarstår att H-mollmässan är omfattande och krävande. Med andra ord har den fyllt mycket av min tid under detta år. Fram till den 23 november, då vi uppförde verket i Birgittakyrkan. Jo, den har ju även fyllt vår gemensamma tid, som makar, eftersom Kristina sjunger alt i kören och även hon suttit framför pianot och övat.
Även under min resa i Sydafrika hade jag med mig både noter och CD-skiva med musiken inspelad. Dessutom dök ju H-mollmässan upp i bok av Peter Høeg. 'Den tysta flickan'. Jag har skrivit om detta tidigare. Snacka om mässa att snika sig in i alla vrår av mitt liv.
Just nu försöker vi därför bildligt sudda ut H-mollmässan ur våra liv. Noterna är lånade från Nybro och ska återlämnas utan alla de blyertsanteckningar som vi, varandes goda körsångare, har infört på en ansenlig mängd ställen i notbilden. Det blir med andra ord skönt att på söndag få börja med en annan repertoir.
För att få lite annat att tänka på tar jag fram en av de böcker jag fick i födelsedagspresent. En vanlig, lättlsät deckare av Arne Dahl: 'Himmelsöga'. Den börjar med ett vanligt rån i en videobutik. När en av poliserna, Paul Hjelm, 100 sidor senare i boken sätter sig i bilen på väg till Tierp får han naturligtvis lust att lyssna på musik och så småningom åker en skiva av Bach fram. Vilken? H-mollmässan, så klart:
'Det var den vackraste musik som fanns. Johann Sebastian Bachs mässa i h-moll - längre än så nådde inte människan. Han trängde vidare norrut genom Uppland i sin nya miljövänliga etanolbil och kände hur den svävade ovanför jordklotets yta.'
H-mollmässan dyker sedan upp med jämna mellanrum i boken. Jag inser att jag måste kapitulera. Jag är såld! Jag får önska mig en god inspelning av verket i julklapp och någon av mellandagarna sjunka ner i en fåtölj framför öppna spisen och ge mig hän.

Bach's mässa i H-moll

Nu har vi genomfört den. H-moll mässan. Det gick ganska bra. perfekt var det inte. Nästan tre timmar (inkl paus) men effektiv tid mellan 2 och 2½ timme. (Det var ju även lite confrencier etc.). Mitt solo gick bara delvis bra. Kom bort mig i mitten. Det känns ju lite snöpligt men jag kom i alla fall i mål på rätt ton och i rätt tempo. Osanna-satsen var ryckig. Men det är et svårt verk och vi är en amatör-kör. Jag tror vi ska vara nöjda.
Det var i alla fall häftigt att mitt solo bestod av en textrad ur den Niceanska trosbekännselsen, som handlar om budskapet på domssöndagen, d v s denna söndag. Det kändes märkligt! Trots att jag hde ledig söndag fick jag alltså 'predika' söndagens text i Birgittakyrkan.
Nu är det kväll. Nästan ett års övande och repeterande ligger bakom oss. Det känns en smula tomt. Men så är det ju!

Bach’s mässa i H-moll och Fotbolls-VM 2010

Fredag kväll. Jag sitter på Common Ground. Jag är den enda gästen här. Kvällsmaten var god och jag har tittat på TV-nyheterna och gått upp på mitt rum. Spelar Bach’s mässa i H-moll och övar lite på basstämman. Håller på att läsa en bok av Peter Høeg, som heter ’Den tysta flickan’. Allt handlar om att olika människor är stämda i olika tonareter. Han skriver mycket om H-mollmässan. Bland annat följande:
’Inför den stora fasan och de stora miraklen är vi maktlösa, H-mollmässan och de stora krigen, det finns ingenting som en enskild människa kan ta sig till.’
Ja, i Sydafrika ställs man inför de stora miraklen – t ex försoningsprocessen och ändå maktlösheten: fattigdomen, AIDS-epidemin. Däremot är världsekonomin inte förstanyhet. Johannesburgbörsen hade inte gått ner mer än 3% idag.
Splittringen i ANC och hur man ska göra med all korruption i samband med vapenaffärerna är viktigare. Tyvärr är väl även detta långt bort från människors vardag med arbetslöshet, trångboddhet, AIDS mm. Bach’s mässa börjar med orden: Kyrie eleison. Herre, förbarma Dig!
Mitt i allt detta bubblar ett annat stort samtalsämne upp till ytan. Ska rugbylaget få ha kvar Springboken som sin symbol eller ha Protean (nationalblomman), som de andra landslagen? Rugby är av tradition en vit sport men fler och fler svarta börjar både spela och se på rugby. Det verkar som om ganska många svarta tycker att rugbyn gott kan få ha kvar sin Springbok. Samtidigt går det inget vidare för Bafana Bafana, Sydafrikas landslag i fotboll. De ska spela mot Equatorial Guinea. Förlorar de kommer de sist i African Cup. Pinsamt, eftersom de ska ha fotbolls-VM 2010. De får ändå spela där, men det är ju inte roligt att inte kvala dit på egna meriter. Blir det något fotbolls-VM i Sydafrika, då? Jo, det verkar nog så.
Nu i helgen ska jag träffa bekanta. Ska bli spännande att höra hur de ser på situationen i Sydafrika. Jag återkommer.