Skam- eller skuld-kultur

Denna vecka har jag varit på resande fot. Om jag delar upp resan i alla etapper såg det ut på följande sätt:

Uppsala-Stockholm-Alvesta-Värnamo-Gnosjö-Anderstorp-Gnosjö-Värnamo-Alvesta-Lund-Malmö-Stockholm-Uppsala

I stort sett alla tåg var i tid. Bara på den sista sträckan dök en försening upp. Jag är med andra ord nöjd. Givetvis har jag haft giltig biljett på varje sträcka. 

När jag åkte med Jönköpings länstrafik förstod jag att alla inte har det. Länstrafiken har nämligen en kampanj som går ut på att man ska blippa sin biljett. Det vill säga, resenären ska ha en biljett. Läs mer via denna länk.

Nu är frågan: vad är skälet till att resenären ska ha biljett och blippa? På något ställe i kommunikationen på webbplatsen förklaras det såhär:

Gör det rätta – följ lagen och ha en giltig biljett …

Men den bild + bildtext som fanns på bussen, lyfte fram en annan aspekt:

Om du inte blippar tror andra att du fuskåker.

Det är jobbigt med arga blickar. Ha en giltig biljett och blippa den när du går på bussen så slipper du blickarna.

Detta vill jag beskriva som ett uttryck för en typisk skam-kultur. En felaktig handling är bara fel om den upptäcks. Om ingen ser mig så behöver jag ju inte skämmas. Min fråga till Länstrafiken blir ju denna: Om bussen är tom, kan jag låta bli att blippa min biljett då?

I en skuld-kultur känner personen en inre röst som säger: skaffa biljett. Att inte göra det ger ett dåligt samvete, oavsett om någon ser på eller ej.

Med en kraftig förenkling är mitt intryck att vårt samhälle just nu präglas av individualism och skam-kultur. Det är en dålig kombination. Den innebär att individen i första hand tänker på sig själv och moraliskt styrs av huruvida hen blir upptäckt eller ej. Då är det betydligt bättre att också tänka på andras väl och ve. Samt göra rätt, oavsett om det upptäcks eller ej.