Björn Kjellman som recitatör. |
Igår
lyssnade vi till Folkoperans version av
Förklädd gud
En
annorlunda tolkning. En utvidgad version. Insprängt mellan Hjalmar Gullbergs
orginaltexter med tonsättning av Lars-Erik Larsson, finns mycket annat material.
Dels handlar det om fantastisk dragspelsmusik, framförd av Lelo Nika, en romsk
dragspelsvirtuos, som bor i Danmark. Dels visas på en stor filmduk olika
personporträtt. Vad jag förstår är alla romer.
Dessutom
finns på scenen, tillsammans med Folkoperan och recitatören Björn Kjellman, också
ett antal romer. En smula undrande blir jag, eftersom de inte medverkar med
sina röster. Däremot finns de där som en slags relief. En rörlig kuliss. Ibland
överskrids gränsen mellan denna, av människor bestående, kuliss och de övriga,
när kören eller Björn Kjellman byter skor med romerna.
På hemsidan
benämns de inte romer utan kort och gott EU-medborgare. Det ter sig för mig som
ett missvisande begrepp, för även Björn Kjellman och Folkoperans sångare är
väl EU-medborgare? EU-migranter skulle varit mer adekvat.
Om
uppsättningen går det att läsa på Folkoperans hemsida:
I den antika grekiska gudasagan fick guden Apollon som straff att vandra förklädd bland människor på jorden. Med hjälp av denna saga om människovärde kommenterade poeten Hjalmar Gullberg samtidsmänniskan. Han blev starkt berörd av judarnas situation i Tyskland, vilket satte avtryck i diktsviten Förklädd gud. Frasen ”Ej för de starka i världen, men de svaga” inleder verket. Folkoperan försöker se människan bakom den yttre skepnaden. Kan vem som helst vara den inkarnerade guden?
Verket är förunderligt ljust och djupt humanistiskt. En magisk formel över det heliga och okränkbara i människan. Hjalmar Gullberg får oss att inse att varje gång vi värderar en medmänniska efter hennes yttre, hennes materiella ställning, hennes kulturella eller etniska bakgrund, efter hennes kön eller ålder, så gör vi våld på något heligt i oss själva.
Föreställningen
gav många tankeställare. Framför allt kring att inte döma människor efter det
yttre.
Jag funderar
också, som en randanmärkning, över hur begreppet ’gud’ (eller ’Gud’) används.
både i originalverket och i Folkoperans uppsättning. Jag ser att de på hemsidan
stavar ordet med både stor och liten bokstav. Frågan ovan, om vem som helst kan
vara den inkarnerade guden är svår att svar på. För mig är det heller inte en
gud jag vill försöka se hos min medmänniska utan just en medmänniska. Och det
är väl viktigt nog?
På hemsidan
hittar jag också ett youtube-klipp, som jag inte såg innan. Det är väl värt att
titta på. Också det en tankeställare. På många sätt. Länken kommer här.
No comments:
Post a Comment