moruti: En gammal kaftan

Friday 20 January 2017

En gammal kaftan

För 30 år sedan prästvigdes jag och införskaffade min kaftan. Den inköptes med två par byxor. Bägge är utslitna. Jag är inne på par nummer tre. Själva rocken är dock densamma. Även om jag under mina dryga tjugo år som församlingspräst använde min kaftan varje vecka, har den inte varit i bruk de år jag bott i Sydafrika. Även nu, när jag har tjänst på Svenska kyrkans utbildningsinstitut, använder jag den mindre ofta.

I höstas märkte jag att armbågarna började bli slitna. Frågan var om jag skulle köpa en ny. En inte helt enkel fråga att besvara, eftersom plagget är dyrt. För att både bevara ett i övrigt fullt användbart plagg och för att spara pengar, började jag tänka i banor av att låta laga ärmarna. För detta insåg jag att det behövdes originaltyg. Vilket inte är enkelt att få tag i. Om ändå något par av de utslitna byxorna hade funnits kvar. Men efter diverse flyttar, varav en del till och från Sydafrika, skulle väl detta inte vara möjligt.

Det tog hustrun 1 minut att hitta ett av byxparen i klädkammaren. Respekt! Ur denna byxa hade redan tyg använts till kragen, som lagades för många år sedan. Men det fanns mer andvändbart tyg.

Med de gamla byxorna och kaftanrocken gick jag iväg till

Alan Skrädderi

Av Alan fick jag veta att det skulle gå att fixa. Han menade till och med att det idag är svårt att få tag på tyg med lika hög kvalité. Priset skulle också bli överkomligt.

Till helgen åker hustrun och jag till Luleå, för att vara med på vigningshelg i domkyrkan, där jag själv vigdes till präst för 30 år sedan. Och kaftanen är med. Samma! Det känns bra.

Jag minns en kollega i Luleå stift som vid ett prästmöte talade sig varm för att vi ska fortsätta ha kaftan. Den binder oss samman, sa han, med våra orientaliska rötter. Kaftanen är ett gammalt plagg och ett gammalt ord. Låt vara att vår svenskkyrkliga kaftan är kraftigt förändrad – men kopplingen finns där.

Så jag bär min kaftan med stor glädje. Inte minst för att den fortfarande håller.