Idag har Sverige och (enligt vad Aftonbladet skriver) även Danmark
infört ID-kontroller vid gränsen.
Regeringen har säkert sina skäl. Även den danska. Det är
självklart stort tryck på olika system. Vem är jag att ha en annan uppfattning
än den folkvalda riksdagsmajoriteten?
Vi klarar väl helt enkelt inte av mer. Vi behöver kanske ett
andrum.
Som jag skrivit tidigare märker jag inte, i mitt eget liv,
av det som vissa kallar ’systemkollaps’. Jag erkänner det. Jag förstår att det
däremot är mycket besvärligt för de anställda i migrationsverket, inom vård, skola,
omsorg mm. Jag inser att det kostar pengar för statskassan. (Fast jag hör också att Sverige går bra ekonomiskt just nu. Och att julhandeln i vanlig ordning slog rekord).
Min fråga är: räcker detta för att jag ska hålla tillbaka
det jag känner och anser?
Sverige är ett demokratiskt land. Vi har ett parlamentariskt
styrelseskick. Därför får vi i nuläget acceptera att riksdagens majoritet vill
ha ID-kontroller (eller väljer att inte rösta emot). Men detta faktum kan
aldrig vara ett skäl till att jag som medborgare måste hålla med. Det är inte
så att majoriteten alltid har rätt.
Därför skriver jag på min blogg, att jag inte håller med om
att detta är rätt. Jag vill inte att Europa ska bli en fästning. Jag vill inte
bygga fler staket och murar. Jag vill inte att människor, däribland många barn,
som flyr från krig och förtryck, ska stoppas vid Turkiets gräns.
Tyskland, Sverige och andra länder i Europa behöver
fortsätta att värna asylrätten. Inte beskära den.
Regeringen får gärna lägga en extraskatt på mig. Jag är
också beredd att hjälpa till i mottagandet av människor som flyr. Jag tror att
vi har mycket att vinna på det.
En värld med fler murar och staket har vi däremot inte mycket att
vinna på.
Skriv gärna under namninsamlingen mot ID-kontrollerna. Länken kommer här.
No comments:
Post a Comment