I fredags åkte
Amanda, en av fyra studerande från Svenska kyrkans utbildningsinstitut, till
stiftfest i Vryheid. Hon åkte tillsammans med de tre systrarna på den lutherska
kommuniteten Kenosis, under ledning av syster Happiness. I morse anslöt
Johanna. Hon åkte tidigt i morse med en grupp lutheraner som bara skulle vara
med på söndagens stora gudstjänst. En av studenterna på LTI, Sicelo, är med som
guide. Samtidigt har Maria och Ingrid varit i Durban tillsammans med en annan av
studenterna på LTI, Jeritta. Jag vet att de gått i kyrkan idag och tror att
Jeritta också tagit med dem till stranden.
På stiftsfesten
har Amanda, som ju ska prästvigas för Skara stift, träffat hela sitt kommande
tjänstgöringsstifts vänstift: Sydöstra stiftet i den Evangeliska Lutherska
kyrkan i södra Afrika (ELCSA). (Ja, även Johanna har ju träffat dem, förstås.)
Själv firade jag
gudstjänst i Eastwood, vår gamla församling. Där mötte jag de två ungdomar som
varit med på två resor tillsamman med Skara stift: Walking to Emmaus. Nondumiso
och Nompilo. De hade så gärna varit med på stifsfesten, där även Ashraf från
Palestina fanns med, som de nog också träffat, tror jag.
Den världsvida kyrkan
utgör en viktig motvikt till alla andra globala nätverk. Vapenindustrin, porrbranshen,
traffickingligor, terorrister och alla knarkhandlare. För att nu bara nämna vissa.
Hela den råa kapitalismens international är förmodligen värre. Varje gång
kristna möts över olika gränser händer något viktigt. En motvikt.
Idag firar den
lutherska kyrkan i södra Afrika Reformationsdagen. Predikan handlade delvis om
Martin Luther. Efter predikan hölls ett 'motivational speach' riktat till
ungdomarna. Särskilt dem som nu slutar gymnasiet. Det handlade om vikten av att
ha en dröm och att våga tro på möjligheten att nå sin dröm. Samt att börja leva
sin dröm redan nu. Men det handlade också om att ett misslyckande inte behöver
vara slutet. Den som höll talet, en student från LTI, berättade att hans sista
år på gymnasiet tagit 5 år, innan han klarat alla kurser.
Sundayschool singing. |
Efter talet fick
söndagsskolan komma fram och sjunga en sång som handlade om att Gud för oss upp
över bergen. Fint!
Kanske mest
rörande var när en gammal kvinna i rullstol uppmärksammades. Det var Nompilos
mormor och hon kommer från en gammal svensk missionsstation, Apelsbosch. Alla
var så glada att just hon var där. En av de närvarande prästerna, Lilana, fick
gå fram och be särskilt för henne. Tillsammans bad vi också för alla som ska ta
studenten i vår (november).
Ja, det var en
innehållsrik gudstjänst. Efter en innehållsrik helg. I fredags hade vi
lektioner med både rektorn på LTI, Matthews Shabele och några av studenterna.
Jag träffade en professor på universitetet, som lovade vara bihandledare till
min masterstudent. Härligt! På kvällen var vi bjudna på braai (grillkväll)
hemma hos Rico och Mari (kollegor på universitetet) där vi fick träffa andra
studenter, som Rico och Mari känner. Bland annat från Nigeria , Zambia och
Malawi.
Lördagseftermiddagen
ägnade jag i France (som inte är Frankrike, utan ett s k township) där Rebecka
och Michael bor med sin familj. Där var även Kajsa med två av sina barn.
För en stund
sedan besökte jag vårt gamla hus och träffade alla studenter som bor där. Från
Zimbabwe, Swaziland och Sydafrika.
En fullmatad helg
som ändå innehållit mycket vila. Jag undrar hur de fyra studernade från Sverige
haft det? Spännande!
No comments:
Post a Comment