Johanna Sjöström, Amanda Nyberg, Ingrid Hammarberg, Maria Bjerklow Dean, Anders Göranzon, Selom Klu och Gerald West. |
Tisdagen den 20
oktober 2015 var fokus på Svenska kyrkans utbildningsinstitut vid ett
teologiskt café på School of Religion, Philosophy and Classics vid University
of KwaZulu-Natal, i Pietermaritzburg, Sydafrika.
Johanna Sjöström,
Amanda Nyberg, Maria Bjerklow Dean, Ingrid Hammarberg och undertecknad var det
som stod för presentationen. Vi började med
att kort berätta om Svenska kyrkan i synnerhet och Utbildningsinstitutet i
allmänhet.
Vårt särskilda
fokus var på ett av de viktigaste arbetssätten vid inistutet:
Writing as a way of thinking
Vi gick igenom en
gnutta teori, delade sedan med oss av erfarenheter av att använda skrivandet på
olika sätt i vårt arbete vid institutet. Men framför allt gjorde vi en övning
tillsammans med dem som kommit till caféet. Det var glädjande nog en stor
skara. Runt 20.
Det vi gjorde var
något vi varit med om i både Uppsala och Lund. I olika grupper hade vi läst en
dikt av Karin Boye. Uppgiften var att lyssna till texten ett par gånger och
sedan stryka under ett eller fler ord, samt i en annan spalt skriva en kort
kommenater, association eller dylikt.
Övningen hade
fungerat bra i Sverige, så vi tänkte testa hur den skulle landa i Sydafrika.
Eftersom dikten av Karin Boye förmodligen skulle fungera dåligt valde vi ett
par bibeltexter. Vi började med Predikaren 3:18. Allt har sin tid, ni vet! Den
gjorde vi som en slags exemplifierande övning bara vi fem, så att alla
deltagare skulle fatta galoppen.
När var och en
strukit undet sina ord och skrivit en stund läses texten en gång till av en
ledare. När ”mitt” ord läses, ska jag direkt säga samma ord rakt ut i luften.
Då pausar ledaren och den/de som strukit under just detta ord, får läsa vad de
skrivit i andra spalten. Inget annat. Bara det de skrivit.
Sedan fortsätter
läsningen. På så sätt får texten många klangbottnar och en rad nya tankar
väcks.
Denna övning
visar också på vilket sätt ”Writing as a way of thinking” kan vara demokratisk.
Alla får ungefär samma möjlighet att bidra.
Det fungerade bra
när vi gjorde vår egen läsning. Och det fungerade ännu bättre när vi inbjöd
alla att vara med i en läsning av Psaltaren 23. Herren är min herde!
Det kom fram en
del väldigt gripande kommentarer.
Det gjorde att
någon frågade under frågestunden om vi i Sverige gör något av alla dessa tankar
som väcks, eller om de får ”hänga kvar”. Med handen på hjärtat fick vi erkänna
att de ofta blir hängande. Det blev en tankeställare för mig. Hur ofta det är
vi sätter igång processer, som vi inte förmår fortsätta.
Oavsett vilket
blev dock det Teologiska Caféet lyckat och vi fick många uppskattande ord
efteråt.
No comments:
Post a Comment