På de kapitalistiska barrikaderna

”Justice, peace and the integrity of creation” (rättvisa, fred och skapelsens okränkbarhet) är tre begrepp var en del av fokus vid Kyrkornas Världsråds (KV) generalförsamling I Vancouver 1983. Man kan säga att det var en förskjutning från att kristen etik annars handlat mycket om privatmoraliska frågor till att handla mer om kollektiv, strukturell synd. Det är inte säkert att alla håller med om att det är viktigt att kämpa för detta. Alla är säkert inte överens om vad begreppen innebär. Exempelvis kan ju fred betyda avsaknad av öppen militär konflikt. Men bara för att det inte förs krig i ett område, behöver det ju inte betyda att det är fred. Och framför allt inte att det råder rättvisa. Det är komplicerade frågor. Det är lätt att ge upp. Dra sig in i sin egen lilla privata sfär och försöka lösa problemen där. Och visst finns det något riktigt i att ”först sopa rent framför den egna dörren”. Det finns exempel på flykt från det privata in i de stora frågorna. Ett sådant beteende skapar inte förtroende. Världen är vävd i ett enda stycke!

Igår kväll gav jag upp på de kapitalistiska barrikaderna. Tillsammans med Ingela sålde jag s k merch på Laleh’s konsert i Kalmar. Jag trodde vi skulle sälja allehanda rättvisemärkta produkter som choklad, kaffe, te mm. Men det enda rättvisemärkta var Laleh’s T-shirt, linne och tygpåse. Utöver det sålde vi CD’s, LP-skivor, affischer mm. Jo, vi fick lyssna på en härlig konsert med mycket livsglädje. Och fick bra platser. Riktigt bra! Men samtidigt var vi en del av den kommersiella apparaten kring en svensk, populär artist. Men varför inte? Det är bättre att det säljs fair trade T-shirts, där arbetarna får något så när hyfsad lön än att det säljs billiga T-shirts, där de som producerat kläderna, jobbat för skitlöner. Laleh har tagit fram ett eget märke, som jag tror heter något i stil med ”no one harmed”. Det är bra! För nåon tid bloggade jag om fair trade timber. Då skrev jag om Forest Stewardship Council (FSC). Häromkvällen var just FSC i blåsväder i Uppdrag granskning. De anklagas för att tillsammans med IKEA avverka urskog i Karelen. Jag tror säkert att kritiken stämmer, även om Janne Josefsson och uppdrag granskning ofta vinklar sina reportage till tusen. Vad som gör mig bekymrad är att FSC inte på sin svenska hemsida verkar bemöta kritiken. Det skulle jag gjort om jag var ansatt på detta sätt. Ändå tror jag att det fair trade golv jag skrev om är bra. Den person jag mötte från Kährs var trovärdig. Men det är ett bekymmer att Svenska Naturskyddsföreningen gått ur FSC. Om detta vill jag veta mer. Ändå vill jag fortsätta engagera mig i globala rättvisefrågor. Det är inte enkelt. När jag på 1980-talet debatterade med ordföranden för Shellhandlarnas riksförbund i Sverige, blev jag från vissa håll hårt ansatt medan andra prisade mig. Det är inte lätt!

När vi sålde Laleh’s merch hade vi två planscher bakom oss. Den ena föreställer Laleh Pourkarim, artist i Sverige, född i Iran och den andra Lilian Busienei, teodlare i Kenya. Världen är vävd i ett enda stycke. Vi är ett enda samhälle och vi hör ihop. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt. Vad som behövs är inte mer naivitet. Men det behövs heller inte mindre engagemang. Låt oss tillsammans söka information, kunskap och bli berörda av andras livssituation. Låt oss därefter göra det vi kan och vill för att det ska bli mer rättvisa, för att komma närmare det tillstånd vi kallar fred och för att i handling visa att skapelsen är okränkbar.