Arbetsdag i sommarstugeområdet

Klockan 10 stod ett stort antal män och ett par kvinnor nere på midsommarplatsen. Det var mestadels personer något äldre än jag. Instruktioner delades ut. Klockan 13 skulle det bli korvgrillning och allt skulle vara slut klockan 16, då de som ville kunde basta. Jag följde med bort till dämmet. Där handlade det om att dra ris, som skulle eldas. På vägen dit frågade jag Bengt vilken strategi vi skulle ha:

Att göra så lite som möjligt, fåt det att ta så lång tid som möjligt och dessutom få så mycket betalt som möjligt.

De två första delarna kanske kunde uppnås men betalning var ju inte aktuellt. Ebbe och Ola var utrustade med motorsågar. Vi andra drog, slet och kastade stora grenar, små kvistar, ruskor osv på elden, som slukade allt.
Ann-Margret kom med lite väl små kvistar. Hon fick då veta att hon inte behövde vara så noga och hennes man, Rolf, utbrast glatt:

Hämta dammsugaren, Ann-Margret.

Bengt, ålderman, fick ibland höra kommentaren:

Gå och sätt Dig och vila, Bengt.

God stämning och jag jobbade parallellt med projekt lära mig namnen även på fruarna. I sommarstugeområdet finns en idé om att man utgår från männen:

Det var värst vad de hade trevligt hos Karl-Martins igår!

Nu vet jag att hans fru heter Helena. Och att deras grannar inte heter Ebbes utan Ebbe och Ros-Marie. Våra grannar heter Ann-Margret och Rolf och därefter bor Irene och Curt, samt Karin och Willy. På andra sidan Lennart och Runa, Bengt och Ulla, samt Kristina och Kalle. Jag tror jag fick med alla de närmaste.
Vid kaffet berättade Karl-Martin att han varit nere hos muslimerna och blivit omvänd. Kanske mest för att se min reaktion. Det handlade nog mest om sol och bad i Egypten. Men på ett vattenland hade han sett en egyptisk man med sin familj. Alla klädda i badkläder utom frun, som kom i våtdräkt. Det samtal som sedan utspann sig fördes på ett mycket respektfullt sött kring hur olika könsrollerna är i olika delar av världen. Vi kom in på vår egen kultur, våldtäkter i krig, fredspristagarna osv. Mycket inspirerande.
Sedan fortsatte vi, män och kvinnor, och dra ris och röja kring dämmet. Jo, det är klart att männen sköter motorsågarna. Men helt plötsligt ropar Ros-Marie till Ebbe att hon vill ha saxen och sedan hon fått den hugger hon tag i en större stock och drar den till högen med andra stockar.
När vi skulle sluta tyckte någon att Ola var väl hård mot sina undersåtar och ett samtal utspann sig kring vilken slags undersåtar vi är. Backstugusittare ströks. Möjligen torpare. Daglönare, föreslog Karl-Martin och sa att hon hoppas få ut sin lön senare och så gav han sin fru, Helene, en stor kram. När vi väl var inne på gamla maktförhållanden och vad torparna hade för förpliktelser mot bonden och huruvida de skulle bidra med ost, mjölk osv så sa Ola, att det väl snarare var till prästen man skulle komma med tionde.

Jo, jag tackar jag. Hugger Du veden innan Du levererar den? frågade jag glatt.

Det lovade Ola att göra, så nu får vi se hur det går med den saken. Någon korvgrillning blev det dock inte och inte heller bastu, fast jo, men inte på sommarstugeområdet utan hemma i bostaden med hustrun. Också det en dagslön som heter duga. Tiondet klarar jag mig säkert utan.