Monday 14 December 2009

Lucia-tankar dagen efter

Detta år har jag hållit mig undan luciatåg, med undantag av två. Det ena var i S:ta Birgitta kyrka onsdagen den 9:e och det andra i TV på själva Luciadagen. Utsändningen var från Växjö domkyrka. Alltså var det två olika sätt för Svenska kyrkan att möta denna tradition och det omgivande samhället. Jag börjar med firandet på hemmaplan.

Det är sedan ganska många år en tradition att Östra Funkaboskolans (höstadieskola) Lucia kröns i S:ta Birgitta kyrka. Det sker i veckomässan, som alltid äger rum en onsdag. Vi följer i stort sett mässans ordning. Först kommer som vanligt processionen med korsbärare, ljusbärare, diakoner och präster. Eftersom ministranterna har röda och vita dräkter och i eftersom liturgisk färg är röd denna martyrmässa, ser processionen extra festlig ut. Med i processionen går lucian, utan luciakronan, som ligger på altaret. Så småningom kommer tärnorna (och en stjärngosse) in. Sedan blir det lite läsningar och så tänds luciakronan och lucian kröns av en av prästerna. Sedan fler luciasånger och så firar vi mässa. Luciatåget ska sjunga under utdelandet. Många är våra konfirmander och konfirmandledare. Högstadiets musiklärare har bara ett problem. Luciatåget missar att de ska sjunga och börjar gå iväg, för att ta emot nattvarden. Till slut blir det så att medans luciatåget sjunger, går några i taget i väg och tar emot nattvarden. Härligt! Processionen ut blir enligt följande: Korsbärare, ljusbärare, luciatåg, diakon, präster. Sedan blir det luciafika med lotterier och insamling till Kyrkans Unga fadderbarn.

Luciamorgon! Vi kliver upp 06.50 och ordnar frukost och kaffebricka. Bänkar oss framför TV:n. (Kan man bänka sig i en soffa?) Sedan börjar ett mycket maffigt och välsjungande luciatåg vandra in i Växjö domkyrka. Fantastisk sång. Från början till slut. Vi var imponerande. Men några små reflektioner gjorde vi. Hela det underbara altarskåpet blir totalt dolt bakom det på gradänger uppställda luciatåget. Altaret syns inte. Det finns, vad jag kan se, inga Kristus-symboler, som på minner om att det är en kyrka. Men det är klart, hela tåget är ju en Kristus-symbol. Många av sångtexterna är också mycket Kristus-centrerade. Så kommer n präst upp i predikstolen och läser en dikt /psalm av Erik Blomberg:

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.


Den är fin och handlar väl om Kristus, ljuset. Men direkt tydligt är det inte. Detta föranleder ytterligare en reflektion. Hur kan det komma sig att luciatåget kan vara tydliga, när det gäller den kristna tron, men en präst blir otydlig? Kanske är det bra. Men jag undrar hur tankarna gick, när texter och sånger valdes ut. Prästen, som jag känner och tycker är en bra person, var klädd i prästskjorta men inte i liturgiska kläder. Jag undrar även över detta. Hela luciatåget bar ju vita dräkter med röda band. (Åtminstone flickorna!) Kunde inte prästen haft en vit dräkt med ett rött band? D v s röcklin och stola.

Jämför jag firandet i Växjö domkyrka och S:ta Birgitta kyrka i Kalmar ser jag en sak som är gemensamt. Det kristna budskapet får finnas i det svenska samhället i Luciatid. Både i statstelevisionen och i skolans värld. Hur vi präster förhåller oss varierar. Att fira mässa i samband med skolans luciakröning är ju ett ganska långgående samarbete. (Vi gjorde det i Aneby för många år sedan, när kommunens lucia kröntes.) Att det var med en präst i TV var kanske tillräckligt stort. (Sägas ska väl att firandet i Växjö sker varje år och kanske skulle jag tagit reda på hur det brukar vara. Kanske är det alltid så som det var i år. Kanske har vissa kompromisser gjorts. Vem vet? Inte jag!)

Ytterligare en aspekt är ju genusaspekten. När jag gick på Fjellstedtska skolan i Uppsala, som är nedlagd, hade vi alltid en manlig lucia. (En kvarleva från tiden då skolan var pojkskola och det manliga luciatåget från Fjellstedtska lär ha mött det kvinnliga från Magdeburgska skolan mitt över ån, på just Fyrisåns is, för allmänt pusskalas. När jag var elev 1976-1979 var det en blandad skola men lucia var ändå en av gossarna. Men i TV och i skolorna är det fortfarande konservativt på denna punkt. Ska det bli någon ändring? Är en ändring önskvärd?

3 comments:

Unknown said...

Luciatåget i Växjö var verkligen jättefint. Jag kanske inte tänkte så mycket på hur prästen var klädd men stördes oerhört över att hon inte lyckades få ihop den korta texten hon skulle läsa. Förstod hon vad det var hon sa??

Anders Göranzon said...

Jag håller med. Jag sa till hustrun att det är en konst att läsa en dikt.

elisabet said...

Jag måste erkänna att jag inte noterade detta med altare och kläder alls... På mina breddgrader förknippas knappast Luciafirandet med gudstjänst utan snarare med väldigt gamla traditioner av tiggartåg runt trettonhelgen, stjärngossar och djäknesång.
Mycket skönsång var det i Växjö, men det jag gillade mest var de folkliga låtarna där hela skaran började röra på sig och svänga med. Även dansinslagen var fräscht - hoppas det kommer mera sådant.