Det säkra före det osäkra - eller?

Som väntat vann domprosten i Växjö. Det är nog det enda namn som jag har hört med tydlighet. Skälet: Man vet vad man har men inte vad man får. Men är det vad stiftet behöver? Och nästa fråga: Vet vi verkligen vad vi har? Hur inblandad har domprosten varit i den konflikt, som ledde till att biskopen slutade? De övriga var kanske både väntade och oväntade. Går att läsa mer i kyrkans tidning. (Men i skrivandes stund inte på stiftets hemsida. Hur kan det komma sig att kyrkans tidning hinner före?)

Nomineringsval

Nomineringsval. Märkligt på flera sätt. När jag klev i bussen i morse, kl 07.45 var jag näst yngst. Snart fyllda 50. Det är nomineringsval på dagtid, en vanlig veckodag. Bara anställda och äldre åker. Nästan! M a o är det de äldre som beslutar i framtidsfrågorna. Igen!
Efter inledande morgonbön blev det dags för information om formalia och sedan ställdes frågan om det fanns fler nomineringar. Det fanns det ej, så kvar fanns de 12 namn, som varit publicerade på hemsidan. (De var 13 men en drog sig ur i sista stund!)
Nu skulle alla presenteras. Ålder, civilstånd, tjänster, utbildningar, publikationer och förtroendeuppdrag. 4 minuter per kandidat. 48 minuter av sådant som vi redan läst på hemsidan. Inga pläderingar. (Kanske lika väl det). Men det hade varit bra att få veta hur den/de som föreslagit respektive kandidat har tänkt. Vad är det hos kandidaten, som motsvarar sökprofilen? Men någon av presentationerna verkade innehålla skrivningar, som den föreslagen formulerat själv. Besynnerligt! Vid ett tillfälle sa den som presenterade fel namn på den som presenterats och upprepade sedan felsägningen. Inte så imponerande!

Sedan fick vi en påse med en baguette, äpple, dricka och kexchoklad. Därefter röstning och så dags för hemfärd. Jag fick lift av en betydligt yngre elektor, som kom från ett annat pastorat i närheten av Kalmar. Gick fortare och det blev en stunds trevligt samtal.

Nu väntar vi med spänning på resultatet!

Skolavslutningsdags

Ett mejl. Från en kollega, som i sin tur fått mejl från en av rektorerna. Som i sin tur fått mejl från en av dagstidningarna. Som bland annat frågar rektorn:

Om avslutningen sker i en kyrka med präst, förs samtal med denne om ev. restriktioner om vad som får sägas?

Rektorn har jag kommunicerat med, i lugn och saklig ton, från båda håll. Det verkar inte bli någon ändring, utan även i år kommer elever att fylla Birgittakyrkan till bristningsgränsen, vid åtminstone fem tillfällen.

Vi präster har svarat tydligt talat om att vi kommer att välsigna. (Vad är alternativet? Kan vi förbanna i stället?) Att vi skulle ge oss till att dra igång väckelsemöte med möjlighet att komma fram för förbön verkar inte troligt. En nutida, svensk skolavslutning är oftast allt annat än provocerande. Vill man bli provocerad finns det annat att reta upp sig på. T ex att bara vissa elever får synas. T ex att de mer och mer liknar idol-uttagningar. Vad säger alla de elever som inte kan eller vill sjunga? Vad säger de som inte tycker om låtvalet?

Men frågan är ju ytterst inte kyrkans. Skolan (som man brukar säga) äger problemet. Vi tvingar ingen att komma till kyrkan. Men kommer de, av fri vilja, så har vi vissa idéer om vad man gör i en kyrka. Bland annat ber vi. Och välsignar. Men vi gör det på ett sätt, som gör att ingen tvingas delta i en religös bekännelsehandling mot sin vilja. Den som inte vill ta emot välsignelsen kan ju bara stänga till öronen en minut. (De som inte gillar popmusik, får betydligt mer problem.)

Jag är glad för att skolasvlutningarna ibland äger rum i kyrkan. Men samtidigt tror jag att de snart spelat ut sin roll. Världen går inte under för det. Relationen mellan Svenska kyrkan och dess medlemmar står inte och faller med skolavslutningarna. Inte heller relationen mellan Svenska kyrkan och invånarna i Sverige.

Frågan som journalisten ställde, om eventuella restriktioner om vad som får sägas, andas dock något annat. Vi har väl ändå yttrandefrihet?

Student igen

Nu är det yngste sonen som tar studenten. Onsdag. På sina föräldrars bröllopsdag. En epok tar slut. Inga fler barn i skolan. (Om man inte räknar universitet och högskola dit!)

Vilken fest!

Det var en mycket givande helg i Växjö. Så viktigt att mötas och att se hur mycket som binder oss samman i olika delar av världen och i olika synsätt. Många människor. Stor spännvidd. En del håller jag inte med om. Annat omfattar jag. Höjdpunkter: Mötet med kristna trossyskon från olika delar av den världsvida kyrkan. Den spontana dansen på torget under konserten på lördagskvällen. Och den mer organiserade dansen efter sändningsmässan på söndag. Korset i centrum och de olika ringarna, som ringar på vattnet. En sändningsdans.

Att få hålla ihop sändningsmässan med 1500 - 2000 deltagare var också stort.

Världens fest i Växjö

Imorgon åker vi dit. Ska bli trevligt! Det är alltid friskt att få öppna ett litet fönster mot den världsvida kyrkan.

Linnealunken och brudöverlämning

Igår deltog tre personer från mitt arbetslag i Linnealunken. 5 km motionslopp/gång i Nybro. Jag var en av dem. Det tog 48 minuter att gå rundan. Trevligt. Man kan läsa i Östran. Jag är faktiskt på bild. Lite till höger om mitten i en svart mössa.

Vi slog följe med en av diakonerna från Nybro, som drog ett kul psalmboksskämt med koppling till brudöverlämning. Om man byter ut ordet 'herre' i Psalm 275:2 mot ordet 'pappa' får man en bra psalm att använda i sammanhanget. Texten blir då:

Ej alltid, pappa, var min bön att du mig ledde fram.

Ganska kul tycker jag!