Försoningsdagen - två perspektiv

Som jag skrev igår, att jag skulle föra, har jag idag besökt 'Nala Mandate' i Durban, tillsammans med en doktorand. Vi kom dit halv tolv och det var gott om plats. Det skulle börja klockan tolv men ungefär halv ett hade inget hänt. Då anlände Dr H Q Nala, ledaren för Nala Mandate. Lokalen är en gammal lagerlokal och han kom inåkande i en flott BMW. Omgiven av säkerhetsvakter. Folk jublade något enormt. Pratandes i en mobiltelefon vinkade han förstrött och försvann in i en angränsande lokal.

Längst bort står den BMW som Dr H Q Nala kom inåkandes i. 

Tio minuter senare intog en sångerska, uppbackad av en liten kör, keyboard och trummor, scenen. Fullt ös. Alla stod upp, dansade och sjöng. Ja, det var verkligen som att stå mitt i en gospelkör. Klicka här.

Strax före ett steg jublet och så kom Nala in. Klicka här. Omåttligt populär. Min uppskattning var att knappt 500 personer fanns i lokalen. När den är fylld kan den ta in upp emot 3000 fick vi veta. Jag undrar hur öronbedövande jublet är då.

När han anlände satte han sig i en vit fåtölj som står nere i lokalen. (Det finns två - även en på scenen). Det som sedan hände var märkligt. En man gick upp och började lovprisa ledaren på ett sätt som närmast påminde om conferenciern på 'Good Old Days', som vi brukade se på början av sjuttiotalet i svensk TV.

Lite påminde det också om den praise singer, som ofta finns i traditionella sammanhang i Sydafrika och även vid parlamentets högtidliga öppnande.

Det som sades av denne person var dock mycket störande. Både doktoranden och jag hörde att Nala jämfördes med Gud.

Den predikan som sedan följde varade närmare två timmar. Det var en blanding av ganska vanlig bibelförkunnelse, framgångsteologi, 'positive thinking' och lite allmän psykologi. Det var egentligen inget som i sig gjorde mig upprörd. Men när han exempelvis sa, att det är fel att ställa upp i musiktävlingen 'Idol', eftersom bibeln säger att vi inte ska ha några idoler, tänkte jag i mitt stilla sinne, att det som upprör mig är inte vad han säger utan hur han lever.

Nala utgick från 2 Korintierbrevet 5:14-21, som i Bibel 2000 har överskriften:

Gud vill försoning

Det var också om försoning mycket av predikan handlade. Men inget hade någon som helst relation till försoning i samhället. Det fanns inget politiskt kontroversiellt. Vilket är märkligt, när Sydafrika har allmän helgdag och den i allra högsta grad är politiskt kontroversiell. Jag återkommer till detta.

Det ska bli spännande att se hur doktoranden väljer att göra. Ska han studera denna företeelse? Går det att intervjua människor? Det han framför allt vill göra är att studera vad som händer när Nala hävdar att han kan bota människor från HIV. Blir människor friska? Slutar de äta ARV? Ja, frågorna är många och forskningen skulle behövas.

Vi stannade dock inte för att bevittna förbönsdelen. Efter fyra timmar hade jag fått nog och vi återvände hem till Pietermaritzburg.

Väl hemma såg jag på TV-nyterna (SABC3) att president Jacob Zuma invigt en bro mellan två viktiga monument i Sydafrika. Dels 'Ncome museum', där amaZulu högtidlighåller minnet av slaget vi Ncome River. Som de förlorade mot Voortrekkers.

Ncomo muséet har en horn-formation. Jag tror det symboliserar zuluernas stridsformation.

På andra sidan floden finns 'Blood River monument', som är Afrikandernas motsvarande minnesmärke. Slaget stod den 16 december 1838. Några år efter afrikandernas uttåg ur Kapprovinsen, 'the Great Trek'. Afrikanderna kallade länge denna dag för 'the Day of the Vow'. De lovade högtidlighålla den 16 december till Guds ära, om Gud lät dem vinna slaget.

På andra stranden finns 'voor'trekkers' traditionella uppställning av vagnar - en s k 'laager'.

Idag invigde president Jacob Zuma en bro mellan de båda minnesmärkena. Med vid festligheterna var ättlingar till både vinnare och förlorare. Det visar, anser jag, att försoningsprocessen i Sydafrika lever.

Nyhetsutsändningen visade också firande i andra delar av Sydafrika. Människor från Marikana (där närmare 40 gruvarbetare skjöts till döds av polisen för några år sedan) var också intervjuade. De menade att för dem finns ännu ingen anledning att fira någon försoning. Även detta känns ärligt. Människor lever i olika kontexter.

Försoning är och förblir ett mycket spännande begrepp. Att vara i Sydafrika är på denna punkt lärorikt. Läs mer i en bloggpost jag skrev för ett år sedan.

Hade jag fått välja, hade jag nog hellre varit med vid broinvigningen än besökt Nala Mandate idag. Men platsen för broinvigningen ligger lite väl långt från Pietermaritzburg. Däremot kan jag välja att leva försoning där jag finns. Det går att göra överallt.

De så kallade Sverigedemokraterna och apartheid

Det kan inte hjälpas. Jag blev lite provocerad av en rubrik i Göteborgsposten igår.

Byström: "Mattias Karlsson hade fungerat bra i Sydafrika"

Vadå, Sydafrika? Men så läste jag vidare och budskapet om SD’s vikarierande partiledare var följande:

Mattias Karlsson hade fungerat alldeles utmärkt i Sydafrika under apartheidtiden. Hela ovanstående argumentation kunde vara hämtad från den holländska reformerta kyrkans sätt att legitimera rasåtskillnad och därmed ge de styrande under apartheidåren moralisk legitimitet för sin politik.

Nu har jag inte läst vad Mattias Karlsson skrivit och jag ska heller inte ge mig in på en analys av vilken syn på kyrkan eller kyrkorna i Sverige som han eventuellt har. Däremot vill jag peka på några omständigheter, som gör att jämförelsen haltar.

Även om det fanns ett romerskt katolskt kapell i Mossel Bay 1510-1512 får vi nog säga att kristendomen kom till Sydafrika vid mitten av 1600-talet med det ostindiska kompaniet. Det var mycket riktigt den holländska, reformerta kyrkan, som dominerade. Men under framför allt 1800-talet formligen invaderas Sydafrika av otaliga missionssällskap. Detta har fortsatt in i vår tid. Svenska kyrkan mission kom 1876 till den sydöstra delen av nuvarande Sydafrika, där vi bor.

Under tiden 1948-1990, när Nationalistpartiet styrde i Sydafrika och apartheid blev ett begrepp (det hade definitivt praktiserats även dessförinnan), var den reformerta kyrkan (Dutch Reformed Church) en nära bundsförvant till regimen. Ja, det går faktiskt att påstå att teologin låg bakom politiken.

Det fanns ett hemligt, vitt, manligt sällskap i Sydafrika, som hette 'Afrikaner Broederbond'. Det bildades 1918 och där fanns så småningom de flesta reformerta kyrkoledare, inflytelserika politiker, militärer, akademiker med flera som medlemmar. Under åren före maktövertagandet 1948 var detta en oerhört viktig maktfaktor i Sydafrika.

Däremot var inte den reformerta kyrkan statskyrka i Sydafrika, även om den på 1600-talet var den enda tillåtna.

Om de vita, reformerta kristna under apartheidtiden ska beskrivas korrekt, kan  rimligen inga så kallade Sverigedemokrater passa som jämförelseobjekt. Jag känner inte till så mycket om Mattias Karlsson, men det lilla jag snappat upp, pekar i motsatt riktning.

Afrikanderna (som den vedertagna terminologin lyder) var på sitt sätt mycket hängivna och fromma. Kyrksamma! Självklart var hela aprtheidideologin en fullständig missuppfattning av den kristna tron. Men i fallet afrikanderna var den en integrerad del av ett religiöst leverne, som omfattade hela personen, familjen och släkten. Är det så bland de så kallade Sverigedemokraterna?

Om vi ska bemöta de så kallade Sverigedemokraterna på ett klokt och konstruktiv sätt hjälper inga förenklingar.

På samma sätt som apartheid kunde störtas, tror jag att den ideologi som de så kallade Sverigedemokraterna står för, kan motarbetas. Jag har i nuläget svårt att tro att några grupper i den svenska kristenheten kan tänka sig att sälja sig till det så kallade sverigedemokratiska projektet.

Däremot finns det andra påtagliga likheter. Under tiden mellan 1910 och 1948 (efter Anglo-Boer war och bildandet av den sydafrikanska unionen) växte afrikanderna som folk. Med stöd av sina kyrka/sina kyrkor utvecklades den ideologi, som gjorde att de vann valet 1948. Men det var mycket annat som också ledde dit. Inte minst alla olika afrikandiska kooperativ, som stödde fattiga afrikander.

Min analys är att afrikanderna hade en vision för Sydafrika, som britterna saknade. Och den visionen handlade om något annat än ekonomi, levnadsstandard och annat materiellt. Den grundade sig i ett folk, som varit förtryckt men som av Gud hade fått denna sydligaste del av Afrika i gåva.

Var finns visionerna i Sverige och i Europa? Jag har svårt att se visionärerna. Det är klart att de finns men mycket handlar om kronor och ören (Euro och Cent). Lärdomen tror jag därför är att både alliansen och de rödgröna behöver formulera sin ideologi, och att den måste handla om ett gott samhälle. Mer än att fastna i det ekonomiska.

Har de så kallade Sverigedemokraterna en vision? Det är svårt att säga. Mest tycker jag det verkar vara en negativt formulerad vision. Men jag tror vi ska vara uppmärksamma på denna aspekt.

Vi behöver arbeta mot den ideologi som driver de så kallade Sverigedemokraterna. Det arbetet behöver ske nerifrån och upp. På alla plan, ja, men framför allt på gräsrotsnivå.

I det arbetet är det viktigt att inte använda de stereotyper som de så kallade Sverigedemokraterna håller sig med.

Låter vi bli det, kan vi också dra lärdomar från andra länder. Exempelvis ifrån Sydafrika.