Två budskap

När jag hämtade tidningen i brevlådan i morse låg också information från svenskarnas parti. Där skriver man om sin politik att den innebär, att sätta svenskarnas väl i första rummet. Man fortsätter:

Ska vi kunna skapa ett väl fungerande samhälle måste vi gå till botten med de stora problemen en gång för alla.

Vi har hört det förut. Visserligen var jag inte född då. Endlösung.
Kl 12.01 fick jag följande SMS angående de tjetjenska flickorna.

Jag är så ledsen, dom flögs till polen i morse.

Nu tror jag säkert att situation i Polen är helt annorludna än den var för 60 år sedan. Men vem är det som segrar i Sverige?

En bild

Denna bild finns publicerad på Radions hemsida. Vad flickorna fruktar om de återvänder till Tjetjenien.

Gode Gud: Hjälp dessa flickor!

När flickorna från Tjetjenien skulle gå på planet i morse blev mamman och yngsta dottern hysteriska. Då avbröts resan. De är fortfarande i Sverige. Kan de nu få hjälp? Kan migrationsverkets personal tillkalla läkare och psykolog, som kan göra en bedömning av mamman och döttrarnas tillstånd? Kan de rent av få en ny prövning? Av humanitära skäl?
Kyrie eleison!

Två barn på flykt

Klockan är halv tolv. Två barn, 12 och 14 år gamla, befinner sig i en bil på väg till Malmö. Där finns deras mor. Hon har tidigare flytt med dem från Tjetjenien, kommit till Polen, fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Tagit sig till Sverige. Fått avslag igen, med hänvisning till Dublinkonventionen. Man ska alltid tillbaka till första asyllandet inom EU. Då gjorde mamman det som hon trodde var bäst för sina döttrar. Hon lämnade dem. Kanske skulle de få stanna i Sverige. Utan henne. Hellre det än återföras till Polen och sedan kanske till Tjetjenien.
Det mamman säger att hon utsatts för kan hon förstås inte bevisa. Den hotbild som vilar över flickorna kan heller inte styrkas. Alltså blir det avslag. Men flickornas oro är inte påhittad.
I söndags fick flickorna veta att polisen hittat mamman och de gick själva till kyrkan, för att söka skydd. Vi har försökt hjälpa dem. Vi har kopplat in en advokat, ringt Rädda barnen, sakkunniga på olika områden. De överklaganden och ansökningar om inhibition, som vi fick iväg avslogs.
Tidigare ikväll hämtades barnen av polisen. De gör visserligen bara sitt jobb. Problemet är hur lagar stiftas och konventioner inom EU växer fram.
Men nu sitter dessa två barn i en bil mot Malmö. De är barn. De borde sova på natten. Inte åka bil genom Sverige, när andra barn får sova.
Med i bilen finns min prästkollega i församlingen. Jag ber att Gud ska ge henne kraft att vara ett stöd för barnen. Jag ber att Gud sänder sina änglar att skydda flickorna på resan, när de möter sin mamma och när de åker till Polen. Jag ber att rätt personer i Polen tar hand om dem.
Just nu kan jag inte göra mycket mer. Att skriva detta blogginlägg och be.
Man kommer att kunna höra mer om detta på Sveriges Radio Kalmar imorgon. Kanske även läsa i Östran. Min önskan är att kämpa vidare för flickorna. Finns det någon organisation, som har arbete i Polen, som kan besöka dem och se hur det går? Jag hoppas att vi hittar dessa människor.
Jag vill också skapa opinion, vilket passar bra i valrörelsen, för att partierna ska värna om barnens rätt i flyktingsammanhang. Ett sätt kan vara att delta i kampanjen barnens bästa främst. Det går att skriva på uppropet på nätet. Det har jag gjort.
Ändå undrar jag om vi gjorde tillräckligt för flickorna. Det kommer jag nog alltid att undra. Trots att jag vet att vi försökte göra allt vi kunde. Trots att jag vet att ingen kan göra allt men att alla kan göra något.