Firande av och med teatralisk hustru

Anledningen till att vi är i Kalmar denna helg är ett jubileum. Lokalteatern i Kalmar fyller 40 år. Hustrun var med i teatergruppens begynnelse. Det framgick med önskvärd tydlighet i den utställning, som Kalmar Länsmuseum gjort med anledning av tilldragelsen.

Hustrun tittar tillsammans med Johan Sandholm
på utställningen.

Även i jubileumsboken:

Lokalteatern i Kalmar. 40 år av musik och teater

finns hustrun med på flera bilder och är flitigt omnämnd i texten. Att det började som radioteater visste jag men hade inte hört talas om det första omnämnandet, nämligen i radioteatern

Rätt ut i sundet

De som grundade lokalteatern var Johan Sandholm (som också skrivit boken), Magnus Jarlbo och Johan Hammerth. (De två Johan fanns med vid vårt bröllop 1984 och musicerade). I teatern ’Rätt ut i sundet’ medverkade utöver dessa tre även hustrun, Helene Alm och Gun Karlsson.

Vad jag däremot hört talas om är en föreställning med namnet:

Torgspel förbjudes

I utställningen går det att läsa att det är ett spel om

… gycklare på 1400-talet på en borg i närheten av Kalmar. Gycklarna ska underhålla en vrång fogde som förgriper sig på sin befolkning. Till slut hittar gycklarna ett sätt att avslöja fogdens övergrepp …

En ung gycklare.

Jag förstår det som att hustrun var med och bearbetade manus till denna föreställning liksom till

Egalias döttrar

Den handlar ju om en värld där könsrollerna är ombytta. Vi fick se ett litet utdrag ur den i första akten av den teaterföreställning som vi bevistade under kvällen. Fortfarande mycket aktuell.

Muck Tegréus har utanpå sin klänning tvingats ta på sig
sin PH, sedan Johan Sandholm påpekat det opassliga
 i att han inte hade någon sådan.

Ytterligare en föreställning, där hustrun är med, är

De små under jorden

En sommarteater med miljötema. Naturens vättar, älvor och troll slår tillbaka mot människorna. Även den högaktuell.

Under de fyrtio åren har det satts upp en mängd olika föreställning. De första mycket politiska. En period med mer klassiska föreställningar. Under senare år alla frossorna, där gruppen gottat sig i olika tidsperioder och eror. Ur alla dessa fick vi smakprov under kvällen.

Föreställning började vid femtiden. Då var vi i museilokalen. Sinnrikt delades vi in i fyra grupper och fick då se och lyssna på varsin miniföreställning samtidigt. Sedan roterade vi ett kvarts varv och fick se nästa del. På så sätt fick vi se fyra olika utsnitt ur lokalteaterns historia.

I pausen bjöds vi till buffé. Hustrun var omgiven av äldsta dottern, systern, föräldrarna och sin make.

Det smakade gott med mat emellan akterna.

Akt två innebar att de fyra nu aktiva skådespelarna samt de fem musikerna presenterades var och en utav en konferencier. Detta varvades såklart med sånger ur de olika föreställningarna.

Fortfarande är ärendet solidaritet, rättvisa och protest. En nyskriven sång tog upp MeToo och en annan handlade om den utbredda rasismen. Även företeelsen ’fake news’ analyserades.

En härlig kväll och fantastiska fyra decennier. Jag har sett tre eller fyra föreställningar - både på åttiotalet och senare. Dessutom har jag förstås hört berättelser om de första åren. Vi som var med hustrun denna oförglömliga kväll kände onekligen en viss beundran inför hennes del i detta. Att hon sedan skickade hem oss för att åka med på efterfesten var helt logiskt.

Magnus Jarlbo, hustrun, Monica Jonsson och Helene Alm har känt
varandra i över fyrtio år. Alla var med i Lokalteatern.

Under åren har runt hundra personer varit med i Lokalteatern.
Alla fanns på foto och hustrun avbildades med just detta.

Kackelstugan

Igår kväll åkte vi med Barbro och Per till Kackelstugan. Den ligger en bit upp på Öland och syftet var att se på Lokalteaterns 'Kackel i stugan - en TYPisk frossa.' En slags musikteater eller ska vi säga cabaré. Temat var olika typer av turister, som Carl von Linné artbestämde, då han vid olika tillfällen dök upp på scenen. En öländsk kroppkaksrestaurang var den plats där allt hände och en trygg, öländsk servitris fick se olika arter av homo turistus passera genom sitt näringsställe: Homo turistus brattus, d v s Stockholmaren, som häckar på Stureplan och sedan kommer till Öland och spelar golf. Art nummer två var Homo Turistus Nostalgius, som ville att allt skulle förbli som vanligt på Öland men själv arbetade för EU med landsbygdsutveckling. Det fanns också Homo Turistus Vulgaris, en slags arbetarturist med husvagn och sysselsättning i hantverksbranschen. Den sista arten var Homo turistus Germanius, d v s den tyske turisten. Det var bitivs kul, även om det byggde på starka förenklingar och en och annan fördom (inte så få!). Frågan var dock: Vad var budskapet?
Maten var god. Vad sägs om en vintertallrik med öländsk ört & enbärsströmming, inlagd sill med ölandslökar, kackelägg med tuppkam, mörkt bondbröd med smör, brännvinsost på vårt vis, gårdens lättrökta skinka med pepparrotskryddad rödbetssallad, julkryddad höna med glöggberusade sviskon samt korv på alvarligt rökta lamm. Det hade dock inte varit fel med potatis eller lite mer bröd. Kanske var det GI-inspirerat!
En trevlig kväll men lokalteaterns förra föreställning om femtitalisterna var bättre.