Soppscenen igen

Det är ett år sedan vi var på soppscenens sista show för året, hustrun och jag. Ett skäl till att vi gick i år igen är att vi var nöjda förra året. Så vi dök in i sista minuten och fick varsin plats vid ett av långborden. Där stod redan en jultallrik från Helen o Jörgens och väntade. Jag var lite missnöjd i fjol men i år smakade det utmärkt! Heder! Dessutom är det trevlig personal, som serverar.
Själva showen:'Strålande tider' var också bra. Över lag goda insatser från sångare, musiker och skådespelare. Bland det mest imponerande är att folkhögskoleeleverna (Ölands Musikteaterskola och Musik på Scen från Högalid) turas om att spela, sjunga och agera. Rappa scenbyten och högt tempo. I inledningslåten, där vi kände en av solisterna, som gjorde bra ifrån sig, greps jag av det fokus, som fanns i ensemblen. Alla hade sina blickar riktade mot ett enda stearinljus. Snyggt!
Liksom i fjol fanns en mycket tydlig samhällskritik genom hela programmet. Låtar som Jack the Ripper och Vem betalar festerna får en att tänka efter. Bra! Tre saker grep mig mest. Bo Sporre agerade jul-coachen Jul-Tommy. Tänk er en typ begravningsentreprenör, som tar hand om ert julfirande. Han var kul! Celia Hakala sjöng på finska och svenska en låt av Zacharias Topelius och Otto Kotilainen, som heter Sparven på julmorgonen. Läckert! Jag hade inte hört låten.(Dikten kommer allra sist i denna blogpost). Maria Hartman, som vi känner, var en briljant skådespelare i Alvesta, där ett gäng personer står på stationen och pratar i mobil med sina nära och kära, eftersom tåget blivit försenat. När Maria grälade med sin pojkvän/make i telefonen, satte åtminstone jag julskinkan i halsen. (Som jag i och för sig redan svalt långt innan dess!)
Soppscenen är ett kul initiativ. Vi får se om vi kan masa oss iväg någon mer gång under 2010. Det borde kunna funka. Kanske t ex när Ulrika Knutsson kommer den 15 april.
Här kommer nu dikten av Topelius. Lite snudd på pekoral men ett viktigt budskap. Att ha den fattige i fokus.

Sparven på julmorgonen

Nu så föll den vita snö, föll på björk och lindar.
Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.
Liten sparv, fattig sparv
ätit upp sitt sommararv.
Frusen är den klara sjö,
väntar vårens vindar.

Vid den gröna stugans dörr
stod en liten flicka,
sparvelilla, kom som förr,
kom ett korn att pricka.
Nu är jul i vårt skjul,
sparvelilla, grå och ful.
Sparvelilla, kom som förr,
kom ett korn att pricka.

Sparven flög till flickans fot,
Gärna tar jag kornet mot,
kornet som du bringar som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot,
kornet som du bringar.

Jag är icke den du tror,
ty ditt öga tåras.
Jag är ju din lillebror,
som dog bort i våras.
När du bjöd glad ditt bröd
åt den fattige i nöd,
bjöd du åt din lilla bror som dog bort i våras.

Soppscenen

Nu var det dags igen. På lunchen lyckades Kristina och jag klämma in ett teaterbesök. Denna gång på anrika Kalmar teater, där Soppscenen presenterade BLING OCH TINGELING – en musikalisk anrättning med elever från musikkursen på Högalids Folkhögskola och musikteaterskolan vid Ölands Folkhögskola.
Mycket bra!
Fast jultallriken kunde man kanske varit utan. Men jag är ju ingen vän av jultallrikar före jul. Det var från Helen & Jörgens. De har ju varit bra. Nu ägs de av Kalmarkrogar. Något som jag om möjligt gillar ännu mindre än julmat i advent. Har även Helen & Jörgens blivit påverkade av denna vinstmaskin, som enligt mitt förmenande sätter andra intressen framför kvalité. Nog gnällt!
Teatern var desto bättre. Bäst var ett stycke ur Happyland av Kent Andersson. Det handlade om gemenskapen mellan oss människor. Utifrån detta av vi andas samma luft. Riktigt starkt blev det. när vi fick meditera över att vi andas samma luft, som kanske Jesus en gång andats. (Jag kommer ihåg den tanken från kontraktets dag om skapelsen, där Boel Lindegård funderade över samma märkliga samband). Men denna teater tog tanken ett steg vidare och undrade om vi inte också andas samma luft som en gång Hitler har andats. Då känns det ju inte fullt lika bra. Jag gillar detta. Att sätta julmaten i halsen är alltid nyttigt! Mer sådant!
En av tjererna, Isabell Ström, sjöng 'Säg det igen' av Lisa Nilsson och Henrik Jansson. Vilken röst! Oerhört starkt! Låten handlar om att man vill höra den älsakde säga det igen: 'Jag älskar Dig!' Och det vill man ju.