Vänner som gillar Långträsk
Det var åren 1970–73 som vår familj bodde i Långträsk. Jag
minns mina tre mellanstadieår som goda år. Vi var kanske 40–50 elever på
skolan. Det var en B-skola, så jag gick i 3-4:an ett år och de andra två åren i
5-6:an.
Häromdagen la någon upp en gammal tidningsnotis i gruppen.
Den handlar om en skolstrejk 1935. Föräldrarna till de tolv barnen från
Granliden ville att det skulle erbjudas bilskjuts till skolan i stället för
hästskjuts. När de inte fick som de ville strejkade de.
Så skedde, om jag kommer ihåg rätt, också våren 1970. Alltså
innan vi flyttade dit. Skolan i Långträsk hade brunnit och planen var att bussa
eleverna 18 km till grannbyn Koler. Detta fick föräldrarna att ta till strejkvapnet.
Min bild är att de strejkade en hel termin. Jag undrar om det stämmer. I
augusti 1970 skulle ett möte med ansvariga från kommunen hållas och vi väntade
med spänning på resultatet. Som 9-åring var det så klart lockande att strejken
eventuellt skulle fortsätta men så blev inte beslutet. Tvärtom skulle en ny
skola byggas. Det innebar att vi under tiden – en termin tror jag – fick ha
undervisning i bönhuset.
En del av skolan hade dock klarat sig undan branden och där
fanns vår matsal. Det var kanske en halv kilometer som vi fick gå till lunchen.
När det hade varit palt ena dagen så sprang vi dagen efter. Då serverades
uppstekt palt så långt det räckte. Då gällde det att springa fort. Men jag var
ganska snabb.
Jag var faktiskt så snabb, så att jag togs ut till skollaget
i fotboll, trots att jag bara gick i 4:an. Vi var sex personer i laget, så det
var ju hedrande. Vi skulle spela mot grannbyn Koler – alltid viktigt att vinna
detta lokalderby. Det bestämdes att jag skulle spela vänsterback. Inte visste
jag så mycket om spelupplägg. Jag stod kvar på min backposition även när vårt
lag anföll. Alla ropade och skrek på mig, att jag skulle följa med upp men jag
begrep noll och intet. Andra halvlek fick jag sitta på bänken och i resten av
min mellanstadieperiod var det ingen som föreslog att jag skulle vara med i
laget.
 |
| Kortet taget när jag gick i femman. Förmodligen på vintern under läsåret 71-72. Utöver dessa kamrater hade jag också kompisar i årskursen under, som jag var klasskamrat med 70-71 och 72-73. |
Detta var nog den enda smolken i glädjebägaren. I övrigt är
det goda minnen. Inte minst på höstarna när vi samlades på någons tomt och
lekte kurragömma och andra lekar. Jag minns en lek som hette sparka burk. Och
någon annan som liknade kurragömma men man skulle smyga runt ett hus och varje
knut var en fristad. Hette den knutgubbe?
 |
| Långträsk ligger mitt i området. Österut kommer Piteå och västerut syns Arvidsjaur och Glommersträsk. |
Långträsk ligger mitt i Markbygden, som idag är riksbekant
för att 2021 rymma Europas största vindpark. Jag misstänker att det råder delade
meningar om huruvida detta är bra. Å ena sidan arbetstillfällen och klimatsmart
el. Å andra sidan intrång i naturen. Nu tror jag i och för sig att det redan
skett många intrång. Markbygden är vackert men bitvis är det enorma
virkesåkrar med enbart planterad barrskog. Som så många andra är jag kluven.
Både till skogsbruk och kraftförsörjning.
Men Långträsk lyckades under de tre åren fånga en del av
mitt hjärta. Jag säger som Fröding:
Den platsen är mig kär.
Min barndom susar där.
No comments:
Post a Comment