Thursday 9 October 2014

Palestina – ett sydafrikanskt perspektiv

Suraya Dadoo är en av författarna till
den bok som släpptes.
Häromdagen var jag på en s k ‘book launch’. Det skedde på vårt universitet och boken som släpptes (ja, den hade redan släppts på andra ställen, så det var en del av en större lansering) heter:
Why Israel?
Den försöker svara på frågan varför vissa länder och/eller organisationer valt att fokusera på Israel och därmed kämpa för Palestiniernas rättigheter. Det finns ju så många andra ställen i världen, där förtryck och orättvisa råder. Är verkligen Israel värre än andra?

Månda i Sydafrika tycker att Israel är värre än andra. Undertiteln ger anledningen:
The Anatomy of Zionist Apartheid – A South African Perspective
Många sydafrikaner ser likheter mellan den situation som rådde i Sydafrika fram till 1990-talet och den situation som råder i Palestina/Israel. Vid boksläppet citerades bland andra Nelson Mandela:
We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians.
Suraya Dadoo, en av författarna, berättade att Mandela visserligen sagt så, men att han lagt till andra länder som exemplevis Sydsudan. Det hade jag inte hört. Så jag googlar och ser att det fullständiga citatet är:
But we know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians; without the resolution of conflicts in East Timor, the Sudan and other parts of the world.
Viktigt att komma ihåg, att Palestina endast är ett av många andra områden, där orättvisa råder. (Jag hittar citatet på ANC’s eminenta hemsida, där alla tal som det nya, demokratiska Sydafrikas presidenter har hållit, finns att läsa!)

För visst är alla former av förtryck förkastligt? När jag kritiserar staten Israels behandling av palestinierna menar jag inte att försvara ISIS eller något annat förtryck.

Hur som helst var det intressanta tankar och samtal som uppstod vid boksläppet. Ett självklart perspektiv i Sydafrika är att tanken på en tvåstatslösning är tveksam. För ANC fanns det inte på kartan under förhandlingarna mellan 1990 och 1994. Det enda möjliga var ett enat Sydafrika, där varje myndig medborgare skulle ha en röst var.

Suraya Dadoo menade att många palestinier idag ifrågasätter en tvåstatslösning. Hon menade att även Likud (det statsbärande partiet i Israel sedan många år) gör det. Fast av andra skäl. Kanske är visionen av en enda, enad nation, en möjlig väg ut ur en låst situation? Finns det inte tillräckligt många israeeler och palestinier som inget hellre vill än att leva i fred med varandra?

Jag är inte tillräckligt insatt. Det kan var så, tyvärr, att en tvåstatslösning är ett pragmatiskt alternativ. Det enda som kan fungera nu. Jag kan också förstå att situationen i Israel/Palestina skiljer sig på viktiga punkter från den som rådde i Sydafrika. Det är ändå intressant att höra perspektiv härifrån.

 

7 comments:

A-K Roth said...

Anders, bra insikt om att inte vara tillräckligt insatt, att i stället ifrågasätta. Om enstatslösning: Innan terrorgrupperna avväpnas finns nog inte tillfälle för varken det ena eller det andra. BTW, vilken svensk regering kommer att kräva avväpning? Vilken vågar? Vilken Sydafrikansk? Man gillar terrorister?

Att många sydafrikaner vill se sin historia i palestiniernas situation i Mellanöstern kanske är naturligt men i min syn blir det helt fel och bidrar till att ensidigt försöka skuldsätta Israel och att avlegitimera det judiska folkets nationalhem.

Har de ingenting att säga i debatten om Hamas framfart och frambringande av krig tre ggr på sex år och hur de förtrycker sitt eget folk? Vad vet de om den uppåt miljonen judar som fördrevs från många arabländer och om den katastofala etniska rensingen av judar från jordanska västbanken och delar av Jerusalem?

När sydafrikaner tänker på saken kanske de är påverkade av ANCs och andra gruppers lierande med PLO och andra grupper. De tänker nog inte på att araberna på sin tid var de som erövrade - bland andra kolonister - som härjade, mördade och fördrev, liksom de - bland andra kolonister - gjorde i Östafrika under århundradena. Kanske de borde kunna se judarna som ett erövrat och bortdrivet folk?

Nu vet jag ju att det finns israelstödjare bland sydafrikaner, tack och lov.

Kenneth Meshoe:

https://www.youtube.com/watch?v=ysOX1fTPA-A

Behovet idag för ett hemland för judarna är inte mindre idag än under de förra århundradena. Grupper som Hamas och ISIS har antisemitiska agendan, liksom antikristna och anti-andra muslimska grupper och andra folk som jeditzier. Mordiska och ANTI! Och så Europa: Tusentals judar lämnar Frankrike för Israel efter åratal av antisemitiska attacker. Många är rädda att visa sin judiskhet i Sverige.

Tack för ordet, Anders.

Ann-Katrin

Anders Göranzon said...

Cai: Din analys stämmer. Oftast ser jag problematiken från det palestinska hållet. Just nu verkar det som om staten Israel besitter den större makten (miltärt och ekonomiskt). Då är det naturligt för mig att ta ställning för den svagare. Videon har jag tittat på. Jag tror inte den är sann. Jag tror det finns många palestinier som vill leva i fred med israelerna.
A-K: Tack för länken till videon med Kenneth Meshoe. Inte heller den övertygar mig. Självklart finns det avgörande skillander mellan konflikten Israel/Palestina och den i Sydafrika under apartheid. Men det finns paralleller, som Meshoe inte berör. Exempelvis alla palestinier som dagligen tvingas passera vägspärrar på väg till sina arbeten. När land konfiskeras av palestinier, deras olivodlingar tas över av andra - då ser i alla fall jag paralleller. Men jag vill också att israelerna ska kunna leva i fred inom sina gränser. Kanske är en tvåstatslösning den enda möjliga lösningen. Då måste palestinierna också få en rimlig del av kakan. Idag har de ju väldigt lite yta. Antisemitism vänder jag mig starkt emot. Att många i Sverige är rädda för att visa att de är judar är förskräckigt.

A-K Roth said...

Tack för svar, Anders. Det som oroar många, som jag, är ju också att det som ledde till ökade restriktioner, alltså palestinska gruppers omåttliga, dödliga och urskillningslösa våld riktat mot barn, ungdomar, gamla, alltså terrorismen, mordbombningarna, sällan tas upp i sammanhanget. Selektivt blundande? Varför krävs aldrig avväpnande av terrorgrupperna av säg, svenska och sydafrikanska tyckare. Har de inte orsakat nog lidande på båda sidor?

När terrorismen tas upp lindas det ofta in i ord som "motstånd". Och vi vet ju att "motståndet" för dessa grupper, inte bara Hamas utan tom Fatah, ankras i stadgar som klart visar, på pränt, judehatet och målet att krossa den judiska staten. Det handlar om mer än ockupationen som ju kom från samlade arabstaters attacker i samma syfte.

Då blir det en berättelse som undanskymmer. Läste just att sydafrikanska fackorganisationer COSATU, trade unions, vill utestänga israeliska läkarsällskapet från det internationella, en avknoppning av BDS-drevet. Optimal politisering och förakt för en grupp som så ofta tjänat sjuka världen runt genom att hela, forska och dela med sig i kunskap. Skamligt.

I dagarna har jag läst om en israelisk läkare som ägnat tio år till ebolaforskning och är något på spåret. Israeliska läkare har bl.a. verkat i Kenya. Dessa vill sydafrikanska facket stänga ute. Inga andra vad jag vet.

I Sydafrika verkar Israel vara en oproportionerligt föraktad stat, en paria, som nu ofta i Sverige, tråkigt nog. Jag är oroad över hur det ofta slår över i judehat och implied skuld till ett folk. Att antirasism-konferensen 2001 under FNs regi i Durban tilläts bli en antisemitisk hatfest bidrar kanske till min något ogina syn på saken.

Israel begår naturligtvis fel i sin kamp mot dem som har agerat landets existens och vill dess folk så illa. Men förtjänar Israel det oproportionerliga föraktet för sitt land och sitt folk, som nu de berörda israeliska läkarna? Jag säger att det är skamligt, sett mot att grupper som Hamas inte får klander alls för sitt beteende mot egna och andra och för sitt ultimata mål.

Sannerligen en konflikt som skapat Pro/Anti, dessvärre ofta i min syn på ett ansvarslöst sätt, även i Sverige.

Slut på min harang, tack och lov, tycker du nog.

A-K

Anders Göranzon said...

A-K: Jag tycker inte det är en harang och jag är glad att Du bidrar med Dina perpektiv. De behövs också. Detta om läkarna visste jag inte och ska se om jag hittar mer om det.

Vi behöver mer dialog och förmågan att se saker från fler än ett håll. Så fortsätt att frimodigt uttrycka Din åsikt. Jag kanske inte alltid håller med men jag uppskattar andras perspektiv.

För mig är det viktigt att betona att också israeler har rätt att bo i det heliga landet. Kanske måste det vara två olika länder. Förmodligen är det för svårt att samsas i ett enda land.

Samtidigt kan jag inte låta bli att drömma om ett land där människor lever i samförstånd - med sina olika uppfattningar, språk, kulturer, religioner och etnicitet. Jag vet ju att det har fungerat så i delar av det heliga landet.

Nu kanske det är för sent. Men drömma och hoppas kan vi väl alltid få!

A-K Roth said...

Tack för snällt svar, Anders. Jag har lite dåliga erfarenheter från några svenska kristna på nätet, präster som frikyrkliga, men har utvecklat tjock hud. (I ain't takin no crap from them no more, typ, f'låt)

Här något upplyftande om samarbete mellan israeliska och palestinska läkare i förberedelser för ebolaförsvar i Israel och på VB:

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4579763,00.html

Kanske sydafrikanska antiisraelaktivister nu borde bojkotta de palestinska läkarna som samarbetar med israeliska/judiska dito? :) och :(

A-K Roth said...

Fler goda nyheter: Samarbete mellan Karolinska Institutet och Weizmaninstitutet i Israel:

http://wws.weizmann.ac.il/conferences/SCG/

Nu får fler surpuppor bli ilskna.

Anders Göranzon said...

Som jag ser det är samarbete oftast av godo. Och Ebola-krisen kräver att många samarbetar. Tack för länkarna!