Matblogg för en dag

Det finns en genre inom bloggosfären, som kallas ”matblogg”. Jag brukar ofta läsa Timjan och teologi, som är min gode vän Ulf Engströms blogg. (Ulf lagade tillsammans med en av mina bröder maten på vårt bröllop. Ulf var best man och brodern celebrerade mässan [nattvarden] som ingick i vigselgudstjänsten. Hustrun och jag har dessutom gästbloggat på Timjan och teologi.) Visst händer det att jag skriver om mat men inte så ofta om min egen matlagning. Det hade jag tänkt göra nu. Både min bror och Ulf är präster. Det händer att de får uppdraget att både viga och laga bröllopsmiddagen. Ett liknande uppdrag fick jag för ett tag sedan. Ett par jag vigde för 15 år sedan frågade om hustrun och jag ville komma och laga mat på deras 15-åriga bröllopsdag. Vi lyckades inte pricka in rätt dag p g a vår USA-resa men igår lagade vi maten och firade bröllopsjubileet några veckor i efterskott. Till saken hör att de bor utanför Ljungsbro, där Cloetta har fabrik.

Brudgummen är en både stillsam och underfundig agronom med Afrika-erfarenhet och ogräs som specialkunskap. Han är dessutom jägare och mångårig motionär med ett antal Vasalopp och Vätternrundor bakom sig. Samt åtminstone en hel svensk klassiker. Kanske fler!

Bruden var min lärare på gymnasiet och sedan studenten en mycket god vän. Kanske inte fullt lika stillsam. Med sitt rödorangefärgade hår är hon på flera sätt en färgklick i de sammanhang hon finns i. Utöver gymnastikdirektörsbehörighet och sjukgymnastlegitimation har hon dessutom disputerat och var min främsta mentor när jag forskade. Sedan har hon dessutom stor jägarerfarenhet samt även hon gjort en svensk klassiker. Uppväxten i norra Sverige hör också hemma i beskrivningen.

Hur lagar man en måltid till detta par? Jag började med att tänka: Brudgummen måste nog i alla fall, som agronom och mer erfaren jägare, utgöra själva basen i min idé. Utifrån Vätternrundorna insåg jag att Vättern-röding borde ingå. Afrika-erfarenheten gav struts och jagandet vidsvin. Så var min idé. Men Vättern-rödingen fick förhinder och strutsen blev sjuk och stack huvudet i sanden. Alltså, det var i stort sett omöjligt att få tag i Vättern-röding, så det blev röding från Vänern och strutsköttet, som jag beställt till saluhallen i Kalmar, var inte OK, så de skickade tillbaka det till leverantören. Jag gick därifrån utan struts, blev lite sur och det märktes nog. Alltså ringde en av ägarna upp mig och frågade om de kunde kompensera mig, vilket de gjorde på ett bra sätt. Summan blev vidsvinsfilé och oxfilé. (Afrika-anknytningen fick vi ordna på annat sätt). På något sätt skulle nu bruden vävas in i menyn. Så klart fanns där redan jagandet men som den färgklick hon är insåg jag att orange och rött borde vara en, förlåt uttrycket, röd tråd. Så var ju redan rödingen given. Till slut blev det följande meny:

Förrätt: Citrongravad Vänernröding men havtornssås på en bädd av sallad och ätbara ogräs samt korntunnbröd från norra Jämtland. KWV, Chardonnay, Sydafrika eller Samuels Adams, Boston Ale, USA.

Varmrätt: Filé mignon black and white: Långsamt ugnsbakad oxfilé med mangosalsa samt vidsvinsfilé med gräddstuvade kantareller med söt- och vanlig potatiskaka och smörfrästa sugarsnaps. Jakobsdal, Pinotage, Sydafrika.

Efterrätt: Vit chokladmousse med plopp, svartvinbärs- och chokladpaj samt apelsinsorbet. Château Grillon, Sauterne, Frankrike

Förmodligen borde jag ange lite recept och tillagningsmetoder. Tja, det mesta skedde som vanligt med den egna erfarenheten som bas. Rödingen gravade jag med en annan matblogg (kockarna) som förebild. Oxfilén tillagades under ett antal timmar på svag värme i ugnen. Efterrätterna hade vi recept för. Som vi delvis förändrade. Svartvinbärs- och chokladpaj finns i en bok som heter: Två systrars söta.

Kan man dra några lärdomar ur matlagningen? Ja, att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig. När jag fick skippa både Vätternröding och strutsfilé tänkte jag ett tag lägga ner hela idén och göra något helt annat. Men bland annat p g a saluhallens vänliga bemötande höll jag fast vid min vision, omformade den och slutresultatet blev både gott och välsmakande. Utan min kloka och kunniga hustru vid min sida hade det definitivt inte alls blivit någon måltid! En mycket märklig händelse var det också när hustrun bad brudgummen visa var i trädgården det fanns ätliga ogräs och han först hämtade dagens Svenska Dagblad, som vi inte sett, där det fanns en stor artikel om ätliga ogräs!!! Det blev maskrosblad, blåmolla och kirskål.

Förrätt och varmrätt kom jag ihåg att fotografera men när vi ställt fram efterrätten, tog aptiten överhanden och något foto blev det inte.