Arbetsledare på resa

Sedan länge har det varit planerat att kyrkoherden, den andre arbetsledaren och jag skulle åka till London. Nu är vi här. Vi bor på Svenska sjömanskyrkan, som ska läggas ner efter OS nästa år. (Är det ett bra beslut? Jag vet inte. Men det verkar som vi är på defensiven lite för ofta. Stället ligger ju i London och mitt intryck är att de har ganska fullbelagt. Det fungerar som ett slags vandrarhem. Enkel standard med trevligt.) Vi ska träffa en engelsk ledarskapskonsult, Malcolm Grundy, som varit mycket i Sverige och tillsammans med honom fundera över vårt ledarskap och hur vi ska gå vidare i vår förändringsprocess. Long overdue, som det heter på engelska. Samtidigt är det ju bra att det sker. Denna process befinner sig på så många nivåer samtidigt. Personalförändringar är en sida. Förändringar diskuteras bland de förtroendevalda. Delvis mot bakgrund av den strukturutredning, som gäller hela Svenska kyrkan. Just i Kalmar är en stor förändring också att kyrkonämndens ordförande just avgått. Han är ju över 80, så det var väntat men den funktionen är också en nyckelfunktion i en omorganisationsfas. Kommunhälsan har gjort två stora intervjuomgångar med all personal. Detta ska vi också bearbeta under december. Vi genomför medarbetarsamtal med all personal, för att utarbeta befattningsbeskrivningar och tjänstgöringsinstruktioner. Detta är också på tiden, eftersom en del anställda helt enkelt saknar dessa dokument. Och så kan man ju inte ha det. On top of everything arbetar vi med ett nytt bokningsprogram, insidan, och ska så småningom ha ett nytt schemaläggningsprogram, tid.
Så nu är det dags att stanna upp ett par dagar och ställa vissa frågor: Vart är vi på? Vartåt vill vi? Är alla med? Är förändringen kommunicerad i organisationen? Vad händer med dem som inte alls vill?
Klockan är 8.20 engelsk tid. Om en liten stund ska vi fira mässa i det vackra kyrkorummet, som är en slags naturlig fortsättning på sällskapsrummet i typisk sjömanskyrkostil. Då går vi in i en annan dimension, ett större sammanhang. Det är skönt och livsnödvändigt.
Prästen heter Anders Rune och visar sig vara en av mina sysslingar. Vi har aldrig träffats. Han blir, utöver att vara präst i mässan, länken till en annan dimension i tillvaron: släkten på min mormors sida. Spännande!
Just nu upplever jag en stor rikedom i detta, att vara insatt i så olika sammanhang eller nätverk.
Vissa dagar kan det vara stressande på ett helt annat sätt - men efter en lång och stärkande natts sömn, med morgonmässan i sikte och därefter frukost, känns det som att detta kan bli en riktigt bra dag. Trots att det är den 11/11 -11.