Personligen har jag en släng av svindel. Därför skulle jag inte vilja prova på fallskärmshoppning. Men det är klart, om fallskärmen var tillräckligt stor. Då kanske det kommer i ett annat läge.
Nu senast handlar det om ett stadsråd, som hoppat. Man kan läsa om det bl a på DN's nätupplaga. Stadsrådet Littorin ansöker om lite drygt en miljon. För ett år i arbetslöshet. Som han på sätt och vis själv har valt.
Man skulle kunna säga så här: Ju mer svindel, desto större fallskärm. Eller omvänt: Ju större fallskärm, desto mer svindel.
Arbetslinjen! Hur blev det med den? Skulle det löna sig att vara arbetslös? Jag förstår ingenting. Eller en hel del! För Littorin följer ju bara reglerna. Men vem har beslutat om dessa regler? Och vilka andra på arbetsmarknaden, som själva sagt upp sig, omfattas av liknande villkor?
Det liknar en scen ur kultfilmen "sopor", där slottet ockuperas och alla får äta leverpudding, utom kungaparet. Drottning Slivia är vegeterian och får grönsaker men kungen äter fjällripa (tror jag det är). På frågan varför han inte äter leverpudding som alla andra, säger han:
-Jag måste solidarisera mig med de andra kungahusen!
No comments:
Post a Comment