Vem vill bli prinsessa?

I slutet av oktober och början av november var jag med på Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Busan. En omvälvande upplevelse. En del bloggade jag om där och då. Men det är många minnen som nu börjar poppa upp. Låt mig berätta om ett seminarium jag deltog i. Det ordnades av YWCA och temat var:

The Role of Christians in Violence Against Women, Young Women and Girls

Fr v: Moderatorn (tyvärr uppfattade jag inte namnet på henne) Namsoon Kang,  

Nyaradzayi Gumbonzvanda, MiJung Lee, Yi-Ting Wang. 

De var fem i panelen. En moderator och så fyra som höll anföranden. Prof Namsoon Kang (Texas Christian University) började. Sedan kom Nyaradzayi Gumbonzvanda, som är Generalsekreterare för hela YWCA. En forskare från Korean Women Development Institute, MiJung Lee, var den tredje och sist ut en student från CHANJUNG Christian University i Taiwan – Yi-Ting Wang. Det som grep mig mest hände i det sista anförandet.

Yi-Ting Wang berättade hur det påverkat henne att alltid ha prinsess-idealet som ett mål. Hon berättade hur omgivningen förväntat sig att hon skulle se ut som och bete sig som en prinsessa. Hon nämnde sin lärare och sina föräldrar. Men hon ville inte. Hon ville vara sig själv.

Först tänkte jag: skulle det inte handla om våld mot kvinnor, unga kvinnor och flickor? Jo, just det. Vi har ju ett uttryck som heter:

Att göra våld på sig själv.

Som ofta bottnar i andras uttalade eller outtalade förväntningar. När föräldrar och lärare behandlar ett barn på detta sätt, då är det våld!

När Yi-Ting Wang talat färdigt reste sig en kvinna i auditoriet upp och tackade just för detta. Hon berättade att hon upplevt att Yi-Ting Wang talat om hennes liv. Och så började hon gråta. Starkt!

Mitt intryck var helt klart att Yi-Ting Wang hade stått emot trycket och orkat vara sig själv. Men hur många flickor och unga kvinnor gör det?

Ett uppdrag jag hade i Busan var att organisera männens samlingar under förmötet för kvinnor och män. Min reflektion är att även pojkar och unga män utsätts för liknande våld. Att bli någon de inte vill vara. Detta förringar inte Yi-Ting Wang’s upplevelse utan visar bara att varken män eller kvinnor far väl i en värld som pressar in människor i boxar eller normer eller vad vi nu kallar det.

På eftermiddagen gick jag till Shinsegae, som åtminstone har varit världens största köpcentrum Det ligger mitt över gatan från koferensanläggningen. I rulltrappan såg jag följande bild:

En bild säger mer än 1000 ord. på gott och ont!

Då tänkte jag på vad Jesus sa:

Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. (Matt 13:13)

Jag kände mig som om mina ögon öppnats något litet.

Glimpses from the WCC Assembly

Another interesting day at the WCC 10th Assembly in Busan. Allow me to just give a few glimpses. It was the fourth day of the Assembly program but it was my 9th day.

In the Morning Prayer the scripture reading was interpreted by a drama group. While several readers read about Philip baptizing the Ethiopian Eunuch (Acts 8:26-40) the drama group illustrated the reading. When the scripture reading quotes a passage from Isaiah and the drama group was acting it became very clear to me, that this also was a message into our own time:

He was humiliated, and justice was denied him. 

This happens all the time to human beings as well as to the rest of creation.

In the thematic plenary we got greetings from both the Palestinian bishop Munib Yuonan and Rabbi Norman Solomon (I think this was his name) from the International Jewish Committee on Interreligious Consultations. It gave me hope to see them together.

After lunch I took part in a workshop with the YWCA and thereafter Ecumenical Conversation number 3. And after the tea break another activity in the Madang.

We were many thousands who could not take part in the most important activity today, namely the Elections in the Business Plenary. Only delegates and a few others can participate. I know it was a difficult session, though. According to the election rules of the WCC there are many perspectives to take into account. First of all the different geographical regions have to be represented equally and according to how many member churches they have (or how big the churches are). Secondly the different traditions have to be represented (Oriental, Orthodox, Protestant etc.) Thirdly the nomination has to take into account that it should be a balance between lay and ordained people. There is furthermore a quotation system for people with disabilities (sometimes called people with special abilities) and for indigenous people as well as for gender and age. Not an easy task to solve.

I do not know if they managed to elect people to the central committee including a new moderator. But I know that the 8 presidents have been elected. The one for Europe is the Archbishop of Church of Sweden, Anders Wejryd. As far as I know there were no other nominations. He has a long experience from the WCC and will have time for this, as he retires next year.

But outside BEXCO other Christians continue to pray and demonstrate. One has to admire there persistent struggle against a movement, which for them is Antichrist. Every time I pass them I greet them with the peace of God and usually they greet me back. At least we are not fighting physically!

So many protesters. I was there but I didn't get the T-shirt.