Home styling?

Semester. Som ägnas åt städning, slängning osv. Idag var det visning av huset. Fler kommer. Fotograf ska också hit. Homestyling. Vi vet inte om vi gillar det, egentligen. Att plocka bort så mycket man kan. Ingen tvål på handfatet. Inga personliga prylar. Men vi ska ju bo i detta hus länge än!! Nåja, innevarande semesterperiod betyder resor till Tegelvikens återvinningscentral och Kalmar Stadsmissions secondhand affär. Vårt hem ser just nu annorlunda ut och det känns i och för sig bra med lite mer luft. (Det kan man däremot inte säga om garaget, som är belamrat av allt det vi plockat bort men inte sålt, skänkt eller slängt.) Totalt sett är det dock en befriande känsla att vara omgiven av något färre ägodelar. I en global jämförelse är vi dock fortfarande oerhört överhopade. Och vi som ändå har möjlighet att välja. Bilderna nedan visar om inte annat att vi förmodligen behöver en professionell fotograf för att göra vårt hem rättvisa.

Tänd hoppets ljus

Internationella gruppen i S:ta Birgitta församling drar igång en skrivartävling för män i Berga. Av flera skäl. Dels ska vi som vanligt ha Världens fest i Birgittakyrkan i december. Det blir andra söndagen i advent, den 4 december. Vi behövde hitta på något som eventuellt intresserar och drar folk. Dels har det ju hänt mycket i Berga den senaste tiden med alla bränder.
Svenska kyrkans internationella arbete har varje år en advents- och julkampanj. De två senaste åren har den handlat om kvinnors och barns situation i världen. I år ska den handla om mäns situation. Det är bra!
I den internationella gruppen tänkte vi: Berga är också en del av världen. Om det framför allt är pojkar och unga män, som ligger bakom bränderna, så landar ju advents- och julkampanjen mitt i vårt bostadsområde. Hur mår män och pojkar i vår egen närhet? Varför inte dra igång en skrivartävling.
Fram till första söndagen i advent är det fritt fram att lämna in bidrag. Högst 2500 tecken (inklusive blanksteg). Vinnarna kan räkna med en mindre summa pengar. Alla bidrag ska publiceras i ett litet häfte. Detta häfte säljs till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.
Juryn består av Odd Zschiedrich, som är kansliansvarig vid Svenska Akademien, Björn Wennerström, direktor på Kalmar Stadsmission och Tobias Sandblad, som är reporter vid Sveriges Radio Kalmar.
Det ska bli spännande att läsa bidragen. Svensklärarna på Östra Funkaboskolan ska jag träffa den 9 november.
Men först ska jag åka på retreat. Tillsammans med hustrun. Vi kommer att gå in i tystnaden söndag kväll och då ligger blogg, e-post, facebook, mobil, sms nere. Skönt ska det bli! Vem vet – kanske ska jag själv skriva några rader på temat. ”Tänd hoppets ljus”. Men i så fall får jag delta utom tävlan!

Sommarsöndag

En högmässa i den Evangeliska Lutherska kyrkan i Sverige (som vi vanligen kallar Svenska kyrkan) kan te sig olika, beroende på var man bor. Jag har firat högmässa med få personer och jag har firat högmässa med många. En buss med pensionärer på resa kan fylla en kyrka, beroende på var man bor.

I morse, när jag kom till S:ta Birgitta kyrka, var det inte så många där. Närmare bestämt ingen alls. Jag var först, för jag hade hämtat 6 tårtor på Maxi. Så småningom trillade det in lite folk. När vi skulle be inför gudstjänsten, en halvtimme innan, var vi i sakristian 6 personer. I bönen slog det mig att jag var äldst. Då har jag ändå inte fyllt 50! Till yttermera visso var det en kvinna och fem män. Johan är drygt 20 och kyrkvärd. Roger är också kyrkvärd men har nog fyllt 30. (Kanske 40, jag vet inte säkert!) Anton, vikarierande kyrkvaktmästare är runt 20, liksom Victor, kyrkorådets ordförande. Ida-Karin, församlingspedagog är i 30-årsåldern. När textläsarna kom, Katarina och Lars, var jag fortfarande äldst i sakristian. Visst, dagens kantorsvikarie, Ingegärd, klår mig med några år och även Ingrid och Christina i köket, liksom Gertrud och Anders, som hjälpte till med nattvardsutdelandet. Men ingen kan ta ifrån mig upplevelsen under bönen i sakristian.
Vi var över 90 i kyrkan och många stannade kvar på kyrkkaffet. Innan jag gick hem, satt jag och planerade för höstens vuxenkatekumenatsarbete tillsammans med bl a Kerstin och Bengt, som blir ledare för höstens grupp. Så har visionen varit, att gruppen inte ska ledas av någon anställd.

Vi tog upp kollekt till Kalmar stadsmission. Den inbringade kring 2 500:- denna söndag. Men eftersom det kommit en vädjan om nödhjälp till Pakistan, skickade vi runt en korg vid kyrkkaffet. Det blev 1 800:- till detta ändamål.

Vad är detta? Något slags skryt? Så kan det kanske upplevas men det handlar även om vilka bilder av en församlings liv vi lever med. Visst finns det församlingar som kämpar med vikande siffror och visst har vi problem även i vår församling. Men ibland är det också fullt av liv. Även en ordinär sommarsöndag. Det är ju något att vara glad och tacksam över, tycker jag.

(Då har jag inte nämnt den första vigsel jag haft i Birgittakyrkan. Min egen vigselkyrka. Den ägde rum igår, lördag, och det var 150 personer i kyrkan, som bland annat sjung kraftfullt i psalmen: Halleluja, sjunga om Jesus.

En fin helg i Birgittakyrkan med andra ord.