Are we a bunch of losers?

The Lutheran Theological Institute (LTI) in Pietermaritzburg has opened for the new academic year. This means that we can start attending morning devotions there again, after the summer break.

This morning’s devotion was led by Bishop Musawenkosi Biyela, one of the teachers. He read one of the texts for this week – from Isaiah 49. The context is that the people of Israel are in exile, because they have not obeyed God. Based on that the bishop said:

We are all a bunch of losers.

One cannot understand this unless one heard the words of South Africa’s Sports Minister, Fikile Mbalula, who yesterday said about Bafana Bafana (the South African male national soccer team):

What I saw was not a problem of coaching, it was a bunch of losers.

Bishop Biyela preaching at LTI.

It is nothing strange that a preacher in South Africa uses soccer as a context in a sermon. The bishop went on saying that God punished the people of Israel. I have some concerns with this kind of theology. I believe that God is the saviour. But of course, God did not save the people of Israel from being taken to exile. So, one has either to say that God was not able to save them or God did not want to save them. (Which in itself could be interpreted as a punishment). Yes, I know, this is an unsolvable dilemma. The Theodice problem.

The point that Bishop Byela made was also related to another context, namely the start of a new academic year. After the defeat comes a new beginning. When God allows us to go through defeat, God also brings us to a new beginning.

Maybe he and the students are hoping for a new beginning for Bafana Bafana. Or a new, better beginning in the theological studies.

It is always good to listen to the bishop. I do not always agree but he always give me some food for thoughts. Sometimes I also feel like a loser. And surely, sometimes I am a loser. Then my prayer is, that God will lead me to a new beginning.

Mello, Bafana Bafana och Facebook

Läser man på wikipedia om African Cup of Nation 2013, får man veta att spelen skulle ha hållits i Libyen men har flyttats till Sydafrika p g a säkerhetsskäl. På så sätt kvalificerade Sydafrika automatiskt. (Vilket de annars inte hade gjort!) Landslaget (Bafana Bafana) kom till kvartsfinal. Tränaren kommer från grannbyn (Durban) och hans namn låter väl närmast svenskt: Gordon Igesund.

Det var spännande att se kvartsfinalen på TV i Sydafrika. När nationalsången sjöngs kunde man känna stämningen ända till Pietermaritzburg. (Durban är i och för sig bara 8-9 mil bort, men ändå!) Vare tionde minut byttes speakern. Engelska varvades med seTswana. Jag kan inte påstå att jag direkt förstår en sportkommentators rappa prat, men vissa ord begriper jag. Men jag kan ju titta på bilderna, som äldsta dottern sa, när hon räckte över en psalmbok till en svagsynt 100-åring i Bastuträsk, som sa att hon inte såg att läsa.

När vi bodde i Sydafrika 2002-2006 var de flesta ganska kritiska mot landslaget och tyckte att spelarna var divor. Under VM 2010 visade sig Sydafrika som värdland från sin bästa sida men för Bafana Bafana gick det inte så bra. Nu hade de chansen att ta sig till semifinal i ett stort mästerskap. Men det gick rejält åt pipsvängen i straffläggningen. Lawrence Siphiwe Tshabalala, som gjorde första målet i VM 2010 , när Sydafrika spelade oavgjort (1-1) mot Mexico, klarade visserligen den första straffen men när sedan tre sydafrikaner missade sina straffar på raken, medan Malis spelare alla gjorde mål, var förlusten ett faktum.

Samtidigt som jag kommenterade matchen på facebook – med ömsom svenska, ömsom sydafrikanska kommentarer – var naturligtvis melodifestivalen den stora snackisen i Sverige. Vissa la upp statusuppdateringar typ:

Mello. Orka.

Andra hade synpunkter på vilka som vann. På samma sätt diskuterades naturligtvis fotbollsmatchen ivrigt i Sydafrika. Fick vi veta i kyrkan i morse. Biskop Biyela, på Lutheran Theological Institute, kommenterade fotbollen innan han började predika. Då sa han bland annat att många kommentarer på facebook hade passerat gränsen. T ex att Sydafrika nu borde dra tillbaka sitt ekonomiska stöd till Mali. Värre menade biskopen var att sydafrikaner nu använder tillmälen, som han beskrev som Afrofobia. Han menade att spelarna i Mali är mörkare, svartare än de sydafrikanska och att detta togs upp i facebook-kommentarer.

Detta slapp jag dock se, eftersom jag ännu har ett ganska begränsat socialt medienätverk i Sydafrika. Men när jag efteråt pratade med biskopen menade han att främlingsfientlighet i Sydafrika egentligen inte stavas Xenophobia (som är den engelska översättningen) utan Afrofobia. Och vi vet ju att det är så. De flyktingar och immigranter som kommer från andra delar av Afrika har det kämpigt i landet. Som alltid poppar dessa känslor och strömningar upp i samband med idrott. Eller varför inte när det gäller melodifestival i Sverige? Hur brukar det låta bland kommentatorerna när något östland vinner? Och hur ser det då ut på facebook?