Bibeln finns med i dagspolitiken

Under lång tid har jag med en dåres envishet hävdat att Bibeln inte bara påverkat vår historia (vilken den verkligen gjort) utan att den också påverkar vår samtid. Ett tydligt exempel är språket. Det senaste exemplet kommer från Moderaternas Sverigemöte, där partiledaren, Ulf Kristersson, i sitt tal sa följande:

Vi har också Fredrik Reinfeldt med oss på Sverigemötet. Förra gången Sverige hade en regering med lika intensiv reformagenda var under Alliansen. Och arbetslinjen lever vidare. Att anstränga sig. Att gå den extra milen. Att göra sitt bästa. För sig själv, men också för Sverige. Värderingar som har byggt vårt land. Tack, Fredrik!

Vad har detta med Bibeln att göra? Jo, det jag syftar på är givetvis orden:

Att gå den extra milen.

Uttrycket kommer från Bergspredikan. Det handlar inte om en svensk mil, som ju är 10 kilometer utan om en romersk mil, 1 000 dubbelsteg eller 8 stadier, alltså ca 1 500 meter. Jesus undervisar om hur viktigt det är att älska sina fiender och göra mer än vad som begärs av en. Han säger:

Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. (Matt 5:41)

I fotnoten i Bibel 2000 (NT 81) står det:

Romerska soldater kunde med våld rekvirera tjänster av den judiska befolkningen (jfr 27:32). 

Vad Jesus menar är alltså att när en romersk soldat, en representant för ockupationsmakten, som har rätt att be någon gå en mil, ber om detta, så ska Jesus åhörare vara beredda att gå två mil. Det var nog inte tänkt som ett sätt att visa sig underdånig utan som ett sätt att ta udden av förtrycket. Budskapet blir att den romerska soldaten hamnar i tacksamhetsskuld till den person som han ställt krav på. Det blev en slags motståndshandling. 

Tillbaka till Ulf Kristersson och hans tal. Jag förstår givetvis att detta är ett talesätt och att den som använder det inte alltid är insatt i dess bakgrund. Men samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över sammanhanget i Ulf Kristerssons tal.

Och arbetslinjen lever vidare. Att anstränga sig. Att gå den extra milen. Att göra sitt bästa. För sig själv, men också för Sverige. Värderingar som har byggt vårt land.

När jag tänker på hur talesättet ”att gå den extra milen” brukar användas, handlar det oftast inte om att göra sitt bästa för sig själv och sitt land. Utan för den andra. Medmänniskan i utsatthet. Även om hon kommer från ett annat land. I noten till Matt 5:41 hänvisas det till Matt 27:32. Vad står det där?

På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. (Matt 27:32).

Samma regel som Jesus hänvisade till i Bergspredikan använder sig soldaterna av i samband med Jesus korsfästelse. Och i noten till den versen står det:

Kyrene Huvudstad i Kyrenaika, en grekisk, av romarna övertagen koloni på Nordafrikas kust, som nu utgör en del av Libyen.

Simon från Kyrene, som fick bära Jesus kors, var nordafrikan. Ha kom från Libyen. Libyen är idag ett  land i sönderfall som för många asylsökande från Afrika är ett transitland. De som går den extra milen i vår tid – ibland med en tung börda, precis som Simon från Kyrene – vandrar inte på den väg som fått namnet ”arbetslinjen” utan längs smärtornas väg, Via Dolorosa.

Ulf Kristersson pratar om Fredrik Reinfeldt. Jag minns Reinfeldts ofta citerade tal från den 16 augusti 2014, som kallas ”Öppna era hjärtan-talet”. Det talet har en egen Wikipedia-sida. Reinfeldt sa bland annat:

Jag vill påminna er om att vi är en nation som har stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. Vi har nu människor som flyr i antal som liknar det vi hade under Balkankrisen i början av 1990-talet. Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden.

Fredrik Reinfeldt i sitt tal "Öppna era hjärtan"
på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti 2014.
Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia Commons.

På ett sätt är det spännande att Ulf Kristersson – i ett viktigt tal inför valet 2026 – återvänder till Fredrik Reinfeldt och hans politik. Som enligt Kristersson handlade om att ”gå den extra milen”. Ville Kristersson att jag skulle komma att tänka på ”Öppna era hjärtan”? Jag hoppas det.

Migrationsverkets test II

Efter gårdagens bloggpost om migrationsverkets kristendomstest har jag fått en del kommentarer i mina sociala media-flöden. De spretar åt olika håll. En som jag tar åt mig av kommer från en god vän och kollega, som på Facebook skrev följande:

Anders, det finns mycket mer information och artiklar om detta som jag tycker du borde läst innan du skrivit detta. Tycker migrationsverket kommer undan för lätt.

Det är bra när någon tar bladet från munnen. Speciellt om det är någon som vet vad det handlar om. Och det bedömer jag att vederbörande vet. Därför skriver jag något ytterligare om hela frågeställningen kring migrationsverket och hur konvertiter behandlas.

Det är uppenbart att Migrationsverket tagit åt sig av den debatt som Facebook-testet åstadkommit. Det är bra. Migrationsverket har därför gått ut med ett pressmeddelande. Många har ju uppfattat att Facebook-testet är samma test som migrationsverket låter konvertiter genomgå. Så är det naturligtvis inte. Detta missförstånd utnyttjas av migrationsverket, som min vän och kollega också skrev i Facebook-tråden,

för att flytta fokus från de verkliga problemen som testet sätter fingret på.

Därför vill jag understryka att min avsikt aldrig varit att flytta fokus från själva saken: att konvertiter måste behandlas på ett rättssäkert sätt.

Det förefaller som om många av migrationsverkets handläggare saknar grundläggande kunskaper, när det gäller vilken roll religion spelar för olika individer. I det ärendet vill jag hänvisa till en mycket vederhäftig bloggpost.

Katarina Plank, lektor vid Karlstads universitet, skriver under rubriken:

Klarar du Migrationsverkets kristendomsfrågor? En kommentar om religion och asylprocesser

Bloggposten är snarast en artikel och för den som inte läser hela kommer här sammanfattningen:

För att kunna förstå vilken roll religion spelar hos enskilda individer, och hur religionen levs, behöver man ta hänsyn både till individcentrerade praktiker och sociala institutioner. Det är viktigt att komma ihåg att människor inte är några teologiska robotar, som är programmerade och beter sig på ett uniformt sätt beroende på vilken religiös tradition de tillhör. För att förstå levd religion behöver fokus ligga på praktiker och berättelser, framför filosofiska system och doktriner. Religion i vardagen tar sig uttryck i en performativ och materiell praktik där relationer är viktiga.

Annorlunda uttryckt måste den som vill veta något om en persons religiösa tro, gå på djupet. Att ställa kunskapsfrågor till en konvertit räcker inte. Två personer kan svara helt olika på samma fråga men vara lika troende, eftersom det handlar om en levd tro.

Så vad ska då handläggarna på migrationsverket göra? Jag hoppas det som migrationsverket själva skriver på sin hemsida stämmer:

Just nu pågår en utbildning som Migrationsverket tagit fram tillsammans med forskare från olika universitet. I utbildningen ingår bland annat utredning och bedömning av religion som asylskäl.

Det jag dock förstår från människor med insyn, är att många konvertiter inte får en rättssäker behandling. Därför behövs både protester och dialog.

Fördelen med dialog är att den minskar polariseringen. Det jag upplever är att det finns en brist på tillit i vårt samhälle kring dessa frågor. Det jag vill slå ett slag för är att det är eftersträvansvärt att bygga förtroende mellan kyrkor och myndigheter. Jag hoppas att det finns utrymme för det. 

Ytterst för att medmänniskor som konverterar till kristendomen och riskerar att utsättas för förföljelse, ska få en möjlighet att finna en fristad i Sverige. Artikel 14 i FN’s deklaration om mänskliga rättigheter gäller:

Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

Migrationsverkets test

Aldrig har väl intresset varit så stort för hur man mäter kristendomskunskap som i vissa kretsar på Facebook just nu. Många som jag känner gör ett kristendomstest, som sägs bestå av frågor som migrationsverket ställer till konvertiter. Jag har också gjort testet. Jag klarade inte att nå upp till 50%. Enligt vad jag förstår från Svt är alla frågor i testet sådana frågor som förekommer, när migrationsverket utreder.

Låt oss stanna upp ett ögonblick och meditera över situationen. Det är min uppfattning att migrationsverket måste ta konvertiter och deras situation på allvar. Därför var det viktigt för mig att vara med i onsdags, när kyrkoledare ledde en gudstjänst och en ljusmanifestation i Stockholm. Det skedde liknande initiativ på flera håll i Sverige. Jag bloggade om detta och länken är här.

Det är också fyndigt av Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm (tidningen Dagen skriver att de ligger bakom) att utforma ett utmanande test, som många på Facebook vill göra. En av dem som gjort det är enligt Svt Biskop Åke Bonnier och han fick också underkänt. Längst ner i artikeln från Svt står dock något intressant:

Fotnot: Ett ”Underkänt” betyg på testet innebär inte att Migrationsverket hade gjort samma bedömning.

Det är uppenbart för den som gör testet och tänker efter, att detta test skiljer sig på ett viktigt sätt från migrationsverkets arbete med frågan. Konvertiter sitter inte och gör ett test på Facebook som Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm har utformat. Jag inbillar mig att en handläggare ställer frågorna och konvertiten svarar. Det finns alltså möjlighet för en levande person att göra en bedömning av huruvida svaret är rätt eller fel.

Facebook-testet reagerar, verkar det som, på vissa svar och ger ”rätt” när just dessa formuleringar används. En av frågorna handlar om hur många delar det finns i Nya Testamentet. Rätt svar är att NT har 27 böcker. I en tråd på Facebook läste jag följande analys över hur ens svar bedöms i Facebook-testet:

Hur fångar man upp olika rätta svar på antalet delar i NT: "27", "Det finns 27 böcker i NT", "Det finns 4 evangelier, en historiebok (Apg.), en eskatologisk skildring av den yttersta tiden och 21 brev." Allt är ju rätt, men hur klarar rättningsalgoritmen av det. migrationsverkets tjänstemän, även om de inte är teologer, så har de ju i alla möjlighet att konsultera teologiskt material.

Representanter för Sveriges Kristna Rår uppvaktar migrationsverket.

Fortfarande menar jag att migrationsverket förtjänar kritik. Och säkert i många fall skarp sådan. Men det behövs också samtal och dialog. Det var därför bra att representanter för Sveriges Kristna Råd besökte migrationsverket i torsdags. Enligt en tweet från SKR var samtalet

… konstruktivt med en efterföljande diskussion om hur arbetet kan utvecklas.

För dem som vill konvertera eller har kontakt med konvertiter, som kan tänkas bli testade av migrationsverket, finns mer information att hämta på SKR’s hemsida. Länken kommer här.

Låt oss, inte minst i Böneveckan för kristen enhet, fortsätta att be för de medmänniskor som konverterar och riskerar att bli utsatta för förföljelse. Det är ju dem allt handlar om.

Gud,
Du som har skapat och älskar alla människor
och ser på oss med stor barmhärtighet,
beskydda dem som har drivits på flykt.
Vi ber särskilt för våra systrar och bröder
som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse.
Tack för att du står på deras sida.
Vi ber att de system
som utsätter människor för livsfarliga situationer
bryts ned och förändras.
Tack för att du hör vår bön.

Jesus Kristus,
Du som vandrar med oss,
Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen.
Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro
och omslut dem med kärlek.
Tack för att du hör vår bön.

Heliga Ande,
Du som tröstar, förnyar och utmanar.
Du ser den växande frustration vi bär över vårt lands brister
i mötet med asylsökande och konvertiter.
Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten.
Vi ber särskilt för morgondagens möte mellan
Sveriges kyrkor och Migrationsverket.
Tack för att du hör vår bön.
I Jesu namn
Amen.

Bön, som bads vid gudstjänsten i Filadelfia i onsdags.

Kyrkoledare till stöd för konvertiter

SKR's generalsekreterare, Karin Wiborn inleder bibelläsningen.

Idag har kristna på olika platser i landet samlats i bön och till stöd för alla de människor som konverterar till kristendomen i Sverige och vars beslut inte tas på allvar av migrationsverket.

Som många andra tog jag mig till Filadelfiakyrkan i Stockholm, där en gudstjänst, organiserad av Sveriges Kristna Råd, ägde rum med start kl 18. En stor grupp kyrkoledare fanns på plats. Tre av dem, Anders Arborelius (biskop, Stockholms katolska stift), Antje Jackelén (ärkebiskop, Svenska kyrkan) och Lasse Svensson (kyrkoledare, Equmeniakyrkan) läste upp berättelser av eller om fyra olika konvertiter och hur de blivit misstrodda i asylprocessen.

En av dem var Mahmoud, en ung man i Jönköping, som tog sitt liv, när han fick avslag på sin ansökan om asyl. Det framfördes en sång som även sjöngs på hans begravning. Starkt!

Alla samfundsledarna läste sedan bibelord eller artiklar ur FN’s deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland annat lästes det bibelord (5 Mos 16:20a), som är temat för Böneveckan för kristen enhet (18-25 januari 2019):

Det rätta, endast det rätta, ska vara din strävan.

Ärkebiskop Antje Jackelén läste artikel 1:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

En stund senare hölls en ljusmanifestation på Sergels torg. Vi bildade ett lysande hjärta för att uttrycka vår önskan att mer kärlek och barmhärtighet ska få råda.

Allra sist sjöng vi ett bibelord från Rom 8:39

Intet kan mig skilja från Guds kärlek,
intet kan mig skilja från Guds nåd.
Varken liv eller död,
icke djupaste nöd
kan mig skilja från Guds kärlek.

Imorgon ska en grupp av representanter för SKR möta migrationsverket. Ett böneämne.

Polisen och människor på flykt

Den 24 november 1993 stormar ett 30-tal poliser klostret i Alsike utanför Uppsala. Tanken är att utvisa det 40-tal flyktingar som håller sig gömda där. Men flyktingarna går inte med frivilligt och polisen...

På denna länk går det att lyssna på en P3 dokumentär från 2011. Den beskriver en verklig händelse för snart 24 år sedan. Då blev det klart att en kyrka inte är en fredad zon, för människor på flykt.

Nu har det hänt igen. Det går att läsa i exempelvis Sydsvenskan. Polis i Malmö har fört bort barnfamiljer från ett läger, som Svenska kyrkan i Malmö hade anordnat. Människorna var visserligen inte i ett fysiskt kyrkorum men i ett sammanhang som kyrkan anordnat.

Det finns ingen lag som säger att kyrkor är fredade zoner. Det finns inte heller någon praxis som gör att en människa eller familj på flykt kan känna sig säker i ett kyrkorum eller ett kyrkligt sammanhang i Sverige. Vill vi ha det så?

Det brukar heta att någon är ’på flykt undan rättvisan’. I lagens mening är en person, som uppehåller sig illegalt i ett land, på flykt undan rättvisan. Men skulle någon av oss kunna se ett barn i ögonen och säga:

Min vän, vi griper Dig, för att Dina föräldrar och Du är på flykt undan rättvisan? Ni är inte i första hand på flykt undan förtryck eller krig, fattigdom eller nöd. Nej, ni flyr undan rättvisan.

Vad blir då rättvisan? Som jag ser det denna tidiga söndagsmorgon, blir rättvisan följande:

Är Du född i en del av världen där det råder krig, förtryck, svält eller annan nöd och ser att Du och Dina barn kanske kan få en bättre framtid någon annanstans i världen, bör Du fundera om det verkligen är klokt att fly till denna bättre plats. Du har visserligen rätt, enligt internationella överenskommelser, att söka asyl i ett annat land. Men om Du får avslag på Din asylansökan är det mest rättvist att Du återvänder till det land Du flydde från. För i det landet, där det finns frihet och trygghet, hör Du inte hemma. Där bor det redan människor, som har mer rätt till den tryggheten än Du och Din familj.

Självklart inser jag att polisen har en svår uppgift. De följer lagstiftningen. Att gränserna ska vara helt öppna är heller inte möjligt.

Däremot är det möjligt – även för lagstiftaren – att fundera ett varv till vad som är rättvist. Och det kan aldrig vara rättvist att en barnfamilj, som lever på flykt, ska bli bortförda av polis från ett kyrkligt familjeläger. En sådan rättvisa skriver jag aldrig under på.

Men nu sker det och det sker i ett land där samma polismyndighet skyddar organiserade nazister, som öppet demonstrerar på gator och torg, bara för att vi har yttrandefrihet i vårt land. Organiserade nazister, som i det ögonblick de får makten, kommer att skicka ut alla ’rasfrämmande’ människor ur landet, enligt sitt partiprogram.

I de gudstjänster vi firar i många kyrkor idag kommer urgamla ord från profeten Jesaja läsas. Där säger Gud till sitt folk på den tiden och till oss idag:

Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta göra det onda
och lär er göra det goda.
Sträva efter rättvisa,
stöd den förtryckte.
För den faderlöses talan,
skaffa änkan rätt.

Kärlek till alla – utom …

Det tog inte tre dygn förrän mitt mediaflöde började fyllas av andra tongångar.

Igår var det Palmsöndag. I kyrkan läser vi texter om hur Jesus rider in i Jerusalem. Människorna har kvistar i händerna och hyllar Jesus som sin konung. Hosianna. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.

Inom några dagar hörs andra rop. Korsfäst! Korsfäst! Det kanske inte är samma människor som leder de olika folkhoparna. Men det är troligen samma människor som utgör merparten av dem. Så snabbt kan det gå att vända en opinion.

När Stefan Löfven talade på Socialdemokraternas kongress igår, var ett av hans budskap att polisen måste få mer resurser så att de kan avvisa de asylsökande som fått avslag. Enligt uppgift befinner sig 10 000 personer illegalt i landet. Den anhållne 39-åringen var en av dem. Och jag förstår. Hade han avvisats hade han aldrig kunnat utföra sitt vedervärdiga dåd. Men kan vi som samhälle säkerställa, bortom allt tvivel, att ingen människa uppehåller sig i landet, som har onda avsikter? 

När jag hörde honom understryka detta tänkte jag därför: nu börjar det. Och idag, när jag sätter på min mobil och tittar på Aftonbladets förstasida, är budskapet klart. Nu är det dags att börja jaga de asylsökande, som inte får stanna.

Det låter i förstone logiskt. Att uppehålla sig i landet illegalt är just illegalt. Polisen ska lagföra människor som bryter mot lagen. Det är i sig riktigt. Och självklart hade vi alla önskat att 39-åringen verkligen hade blivit avvisad. Jag stödjer det om jag kan vara säker på att migrationsverket gjort en korrekt bedömning. Om det är säkert för dessa människor att återvända till det land som de flytt ifrån. Av erfarenhet vet jag att så inte alltid är fallet. Den kunskapen gör genast situationen svårare.

Det är med stort obehag jag ser att ledaren för SD, på Aftonbladets förstasida, framställs som en toppolitiker och ges utrymme att berätta om vad som behöver göras. Enligt honom är de 10 000 som fått avslag potentiella terrorister och de ska helst hållas i förvar. Det betyder sitta inlåsta.

Igår samlades runt 10 000 människor på Sergels Torg för en stor kärleksmanifestation. Nu behövs de. Nu behövs civilsamhället. Nu behövs mer demokrati. Mer öppenhet. Mer medmänsklighet. Jag tänker på Joe Hills klassiska ord:

Don't mourn, organize!

Juluppropet

Fler människor än på mycket länge befinner sig på flykt i världen. Några av dessa söker sig till Europa. Många länder i Europa stänger mer och mer sina gränser. Sverige har under det senaste året också gjort det. Och människor som kommit hit utvisas, trots att det är mycket osäkert om det läge de flytt ifrån förändrats. En god vän skrev igår följande på sin facebooksida:

Så har hon då levererat sitt budskap om ljus och frid till oss i vårt fina rätt vintriga Sverige. Kaffe och pepparkakor, lussekatter och lite glögg och vi är så i stämning. Samtidigt hade jag en parallell verklighet för ögonen genom min fru som arbetat i många år med ensamkommande från den stora världen utanför de gränser vi nu stängt. Just i natt när Lucia var på väg deporterades ca 13-50 ungdomar(uppgifterna växlar) genom flyg från Arlanda. Det var, till min stora och alltmer växande förvåning, en operation som för tankarna till Hollywood när hemliga operationer genomförs. Man kan inte tro att detta är sant så mitt kaffe smakade inte riktigt gott denna morgon när jag inser vilka hycklare vi är i detta land som sänder dessa barn och ungdomar tillbaka till krig och en osäker framtid.

DN skriver om just denna händelse. Detta är förmodligen bara ett exempel på vad som händer – mer eller mindre i det tysta.

Många arbetar dock mot detta. Det går att se i olika social medier. Att på gräsrotsnivå engagera sig för medmänsklighet i ett samhälle och i en tid när just medmänsklighet ofta sätts på undantag, är självklart det allra viktigaste.

Men det går också att engagera sig genom att delta i olika upprop. Sveriges Kristna Råd har därför tagit inititativ till

Juluppropet

Varför är det viktigt att skriva under? Motiveringen är att uppmanar regeringen att:

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro

– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv

– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

För mig var det självklart att skriva under. Det hoppas jag att det även är för Dig. Länken till uppropet kommer här.

Hjälper det att skriva på? Det återstår att se. Men uppenbarligen är det många som tror det. När jag tittar på vilka som skrivit under ser jag många försök till att sabotera uppropet. Oseriösa, upprörande namn och inlägg, som uppenbarligen skrivits dit av sådana som vill skada saken. Min slutledning blir då: desto viktigare att skriva under.

Cecilia Wikström angående Sverigedemokraterna

Kunskapsfrukosten hölls i Katedralcaféet.

På en direkt fråga om hur vi som kyrka – i nästa års kyrkoval – ska förhålla oss till att Sverigedemokraterna är med i valet, svarade Cecilia Wikström:

- Ställer de upp i kyrkovalet?

Det var minst sagt förvånande. De har ju suttit i kyrkomötet sedan 2001. Hur kan hon ha missat det? Jag menar att detta verkligen har bäring på Svenska kyrkan och migrationsfrågorna.

Jag och många fler lyssnade till Cecilia Wikström vid ett intressant frukostseminarium i morse. Hon var inbjuden av Team Migration, som är en projektgrupp inom kyrkokansliet. Cecilia Wikström är EU-parlamentariker och präst. Hon har ansvar för EU’s asylpolitik.

En stor del av hennes presentation handlade om hur hon är med och arbetar för att få till olika överenskommelser kring asyl- och migrationsfrågor inom EU.

Hon berättade engagerat om FN’s första toppmöte kring asylfrågor och det dokument som togs den 19 september:

New York Declaration

Jag inser att jag behöver läsa det och se vad som står i det. Enligt Cecilia Wikström handlar det mycket om civilsamhällets ansvar.

Hon ifrågasatte talet om att EU upplever en flyktingkris. Den mängd flyktingar som EU tar emot utgör 0.2 % av EU’s befolkning (drygt 500 miljoner). I världen i stort finns 60-65 miljoner människor på flykt. Libanon, som till ytan är lika stort som Uppland har 4,5 miljoner invånare och tar emot en grupp flyktingar som är lika många som 35-40% av befolkningen – runt 2 miljoner. EU tar emot 1,5 miljoner.

Visegrád-länderna hade jag inte hört talas om. Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Cecilia Wikström berättade att hon gärna besöker deras ledare och hellre talar direkt med dem än bara om dem. Men hon stack inte under stol med att dessa länders ledare absolut inte vill vara med och ta sitt ansvar för EU’s asylpolitik. Trots att människor i både Ungern (1956) och dåvarande Tjeckoslovakien (1968) har erfarenheter av behovet att fly sitt land.

Det som är värre ändå, menade hon, är att andra EU-länder (baltstaterna, Nederländerna och Danmark) hukar sig bakom Visegrád-länderna. (Jag hade tänkt fråga om inte Sverige också gör det).

Cecilia Wikström tror inte att det går att införa sanktioner för de länder som inte tar sitt ansvar men kanske däremot att hålla inne bidrag. (Vilket i mina öron låter som ungefär samma sak).

Till sist kom hon in på Brexit som hon beskrev som en ”Clash of generations”. Det var äldre väljare som ville gå ur EU, inte de yngre. Hon menade att både Brexit och valet av Trump i USA kom som något helt oväntat för många. Då frågade jag om vi kunde vänta oss samma oväntade skeenden i Sverige. Jimmie Åkesson som statsminister?

På den frågan berättade Cecilia Wikström hur hon i valrörelsen inför EU-valet 2014 hade önskat möta Jimmie Åkesson i Sölvesborg i en debatt. Han ställde inte upp men det gjorde Richard Jomshof. Hon beskrev honom som en ung, smal, nervös ung man. När Cecilia Wikström hade handhälsat på alla närvarande Sverigedemokrater (och alla andra också) tog hon Jomshof i hand. Han var alldeles kallsvettig, kunde hon berätta. Men debatten blev saklig och sansad och sedan gick Folkpartiet (detta var innan namnbytet) starkt framåt i Blekinge.

Med detta tror jag Cecilia Wikström ville säga att vi inte kan låta bli att möta våra meningsmotståndare, även om de hyser avskyvärda åsikter. Jag håller med henne om detta. Om vi behandlar extremister respektlöst, förvärrar vi bara saken. Här gäller det motto som Michele Obama myntat:

When they go low, we go high.

Inte för att det är roligt. Men för att vi tillsammans måste bygga en samhällsgemenskap som frimodigt kan öppna sig utåt inför en framtid som ingen av oss sett.

Svenska kyrkans kyrkosekreterare, Cristina Grenholm, tackade Cecilia Wikström i slutet av kunskapsfrukosten och jag blev glad över Cristina då underströk att Gud verkar i vår värld, för att utbreda Gudsriket. Det hela avslutades, passande nog, med att Cristina önskade Cecilia Wikström Guds välsignelse i hennes viktiga arbete.

Gammal byggnad får nytt liv

En domkraft kan vara en mycket upplyftande medarbetare.

Idag har jag varit med och lyft en gammal byggnad. Eller åtminstone en del av den. Det är spännande att se hur ett hörn liksom svävar i luften med hjälp av två domkrafter. Nu var jag enbart med på ett hörn, så att säga, men det gör inte så mycket. Det visar att det som är gammalt går att förnya och förbättra och på så sätt kan ges nytt liv. Även om det verkar svårt och även om delar är murkna och behöver bytas ut.

Det är inte första gången jag är med och lyfter en byggnad med hjälp av domkraft. Förra gången skedde det i Aneby. Då gällde det bara en liten lekstuga men det byggde på samma princip.

Idag börjar de nya asyllagarna gälla i Sverige. Donald Trump blir nominerade till presidentkandidat för republikanerna i USA och läget i Turkiet ser mörkt ut. För att inte tala om situationen för världens flyktingar, svältande människor i Afrika och terrorismens offer. Listan kan göras längre.

Det är lätt att ge upp och gripas av missmod. Men på samma sätt som en gammal byggnad kan få nytt liv finns det också hopp för mänskligheten. Det kräver arbete, uthållighet och målmedvetenhet. Men det går.

Biskopen i Växjö – en profet?

Biskop Fredrik Modéus.
(Foto: Magnus Aronsson/IKON)

Biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, har skrivit på Diakonibloggen. Ämnet är:

Integrationen sker inte över en natt

Biskopen skriver om flyktingar i vår tid och svenska emigranter i Amerika för drygt 100 år sedan. Han skriver om hur lång tid integration tar. Och hur viktigt det är att inse att det är nu detta viktiga arbete börjar här hos oss.

Det som fångade min uppmärksamhet var dock något annat. Mitt i bloggposten citerar han Svenska kyrkans remissvar till regeringen vad gäller skärpningen av asyllagstiftningen:

”Vi anser att regeringens resonemang innebär en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik, där mänskliga rättigheter riskerar att urholkas. Vi är kritiska till förslaget i sin helhet.”

Biskopen fortsätter med följande kommentar:

Tyvärr tycks det finnas en majoritet i riksdagen för en kraftig skärpning av nuvarande lagstiftning

Så är det säkert. Det som fyller mig med hopp är att en biskop i Svenska kyrkan säger detta. Och gör det med ordet ”tyvärr”. Han tar ställning för rättvisa och talar därmed mot en möjlig majoritet av Sveriges riksdag. Det finns hopp!

SKRs arbetsgrupp för migration och integration beslöt vid sitt möte den 11 mars 2016 att uppmana alla att skriva på namninsamlingen ”Folkkampanjen för Asylrätt”. Det går att läsa på SKR’s (Sveriges Kristna Råd) hemsida.

I sak handlar folkkampanjen om att protestera mot regeringens förslag till ändrade lagar. Sveriges Kristna Råd har 25 medlemskyrkor. Däribland Svenska kyrkan. Över 60 % av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Hur många som är medlemmar i de andra samfunden inom SKR vet jag inte men hur det än är med den saken har SKR majoriteten av Sveriges befolkning bakom sig.

Vi vet att Sveriges regering inte har majoriteten av befolkningen bakom sig. Det är bevisat i allmänna val.

Alltså borde inte lagförslaget röstas igenom. Regeringen, som har ett väljarstöd på 37,9 % står emot SKR som har åtminstone över 60 % av befolkningen bakom sig. Saken är solklar.

Om det ändå vore så enkelt. Majoriteten av dem som röstat på regeringspartierna är säkert med i ett kristet samfund. Det betyder dock inte att de håller med SKR. Dessutom kan andra partier komma att stödja regeringens lagförslag.

Därför önskar jag att biskopen i Växjö och de andra biskoparna tar ledningen i kampen för en rättfärdig asylpolitik.

Tänk om de därmed får med sig alla människor i Sverige som tillhör ett kristet samfund? Då tror jag utfallet i riksdagen blir ett annat. Och då kanske ringar på vattnet sprider sig ut i Europa och världen.

Vågar vi hoppas? Biskop Fredrik Modéus bloggpost får mig att tro det.

Värna asylrätten

Det är inte lätt att förstå sig på allt som nu händer kring asylrätt och flyktingmottagande i världen, Europa och Sverige. Det verkar dock klart att Sveriges regering arbetar för att begränsa antalet asylsökande som kommer till vårt land. Just nu förbereds ett arbete för att ändra lagstiftningen kring detta. På regeringens hemsida går det att läsa mer om detta utkast till lagrådsremiss om

Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Det går också att läsa om regeringens tankar via en annan länk. Här.

Vad känner jag inför detta? Visst säger en del av mig att regeringen säkert har funderat kring detta och att det måste ske. Eftersom det annars kommer för många till Sverige och så vidare …

Men en annan del av mig säger:

Stopp!

Jag vill inte vara med om att förvägra människor möjligheten att få skydd. Jag vill vara med och skapa opinion för en fortsatt generös flyktingpolitik i Sverige och självklart i hela Europa.

Hur gör jag detta bäst? Genom att tystna och säga att regeringen nog vet vad den gör? Jag tror inte det. Jag gör det genom att höja min röst.

Nu finns en namninsamling som heter

Folkkampanj för asylrätt

Jag har skrivit under den. Och tror att det vore bra om fler gör det. Klicka på länken ovan!

Men vad skulle hända om alla i Sverige skrev under? Då skulle ju regeringen och oppositionen bli tvungna att fortsätta ta emot flyktingar.

Ja …

För så tror jag att det fungerar. Våra folkvalda politiker är känsliga för opinionen. Det är ju den bistra verkligheten för en politiker. Den som inte får några röster har ingen möjlighet att bidra. Om nu den allmänna opinionen säger att vi ska ta emot färre flyktingar, så blir det vad partierna jobbar för.

Om opinionen säger något annat måste partierna lyssna på det.

Detta är vad folkkampanjen säger:

Människor på flykt ska inte hindras att nå Sverige.
Familjer ska kunna återförenas utan att riskera livet.
Därför protesterar vi mot transportöransvar och alla hinder mot familjeåterförening!
Människor som behöver skydd ska vara trygga i Sverige.
Barn ska bemötas med omsorg och framtidstro.
Därför protesterar vi mot tillfälliga uppehållstillstånd och alla åtgärder som inskränker asylrätten och som strider mot barnkonventionen!

Fästning Europa

Idag har Sverige och (enligt vad Aftonbladet skriver) även Danmark infört ID-kontroller vid gränsen.

Regeringen har säkert sina skäl. Även den danska. Det är självklart stort tryck på olika system. Vem är jag att ha en annan uppfattning än den folkvalda riksdagsmajoriteten?

Vi klarar väl helt enkelt inte av mer. Vi behöver kanske ett andrum.

Som jag skrivit tidigare märker jag inte, i mitt eget liv, av det som vissa kallar ’systemkollaps’. Jag erkänner det. Jag förstår att det däremot är mycket besvärligt för de anställda i migrationsverket, inom vård, skola, omsorg mm. Jag inser att det kostar pengar för statskassan. (Fast jag hör också att Sverige går bra ekonomiskt just nu. Och att julhandeln i vanlig ordning slog rekord).

Min fråga är: räcker detta för att jag ska hålla tillbaka det jag känner och anser?

Sverige är ett demokratiskt land. Vi har ett parlamentariskt styrelseskick. Därför får vi i nuläget acceptera att riksdagens majoritet vill ha ID-kontroller (eller väljer att inte rösta emot). Men detta faktum kan aldrig vara ett skäl till att jag som medborgare måste hålla med. Det är inte så att majoriteten alltid har rätt.

Därför skriver jag på min blogg, att jag inte håller med om att detta är rätt. Jag vill inte att Europa ska bli en fästning. Jag vill inte bygga fler staket och murar. Jag vill inte att människor, däribland många barn, som flyr från krig och förtryck, ska stoppas vid Turkiets gräns.

Tyskland, Sverige och andra länder i Europa behöver fortsätta att värna asylrätten. Inte beskära den.

Regeringen får gärna lägga en extraskatt på mig. Jag är också beredd att hjälpa till i mottagandet av människor som flyr. Jag tror att vi har mycket att vinna på det.

En värld med fler murar och staket har vi däremot inte mycket att vinna på.

Skriv gärna under namninsamlingen mot ID-kontrollerna. Länken kommer här.