Wednesday 16 August 2023

Blondinbella och Bibeln

Det var äldsta dottern som uppmärksammade mig på att Isabella Löwengrip skrev om Bibeln häromdagen. Spännande. Det var genom bloggen Bloggbevakning hon fick upp ögonen för det.

I korthet berättar Isabella Löwengrip om att hon fått en barnbibel av sin mamma vid ett besök nyligen. Så här skriver hon:

Dels så vill jag läsa den själv (för sannolikheten att jag kommer att läsa vuxenbibeln är låg) men framförallt så ska jag läsa den med barnen. Barnen vet att ingen av oss vuxna (eller släkt) har en tro i hemmet men att känna till bibeln i stora drag ser jag som allmänbildning. Det ska bli kul att högläsa!

I kommentarsfälten – både till Blondinbella och Bloggbevakning – vittnar många om sitt intresse för Bibeln. Påfallande många har samma synsätt som Isabella Löwengrip. Att det är viktigt att känna till berättelserna. Och att det absolut är viktigt oavsett tro. Klokt. 

Bloggbevakning skriver i sammanhanget även om den version av Nya testamentet som vi på Bibelsällskapet var med och tog fram tillsammans med LL-förlaget. Roligt att bli omnämnd för det. Det var journalisten och författaren Hanna Wallsten som stod för merparten av arbetet. Den heter

Nya testamentet på lätt svenska

Den är inte tänkt för barn utan för den som lever med dyslexi eller kanske för någon som ännu inte lärt sig svenska flytande. Också en viktig sak!

Vårt samhälle mår bra av denna öppenhet att lära sig att förstå även det som man själv inte omfattar. Svenska Bibelsällskapet arbetar i skolan med just detta i form av Bibeläventyret

Detta icke-konfessionella läromedel bidrar till att alla elever i en klass får lära känna Bibeln och dess berättelser. Det är ju också precis det som står i läroplanen. Erfarenheten från våra instruktörer är att barnen är intresserade, oavsett om de beskriver sig som kristna eller har en annan tro eller ingen religiös tro alls. Och instruktörerna utbildas också till att vara tydliga på den punkten. Att varje elev respekteras för sin egen uppfattning men att alla behöver lära sig något om Bibeln, för att kunna göra mer informerade livsval. Det tror jag är en god investering i ett samhälle. Roligt att möta denna uppfattning i några bloggkommentarsfält. 

Den barnbibel som Isabella Löwengrip fick av sin mor heter Bibelns berättelser för barn och är från 1982. I kommentarsfälten var det flera som tipsade Isabella Löwengrip om en mer modern barnbibel, nämligen Barnens bästa bibel, skriven av biskopen i Karlstad stift (Svenska kyrkan), Sören Dalevi och med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson. Vi har skickat ett exemplar av just denna barnbibel till henne, så får vi se om den kan komma till användning. Alla barnbiblar har för- och nackdelar. Sören Dalevi, som forskat på just barnbiblar, har visat att barnbiblar är barn av sin tid. På 1990-talet valdes exempelvis de svåra berättelserna bort. Sören Dalevis arbete bygger på synen att barn är komplexa varelser som behöver möta olika berättelser för att utvecklas. Jag vet inte hur Bibelns berättelser för barn från 1982 är i det avseendet. 

Det viktigaste är nog att överhuvudtaget bjuda in barnen i Bibelns berättelser. Och att vi som vuxna är med och läser. Då kan många frågor utvecklas och viktiga samtal uppstå. Där både barnet och den vuxna lär sig och får tolka sina liv.

Sunday 13 August 2023

Näst äldsta dottern drog ett pappaskämt i svampskogen

Det mesta jag kan om svamp har jag lärt mig av min far. Hustrun är liksom jag alltid pigg på att plocka svamp och intresset har gått i arv till kanske framför allt näst äldsta dottern. Igår tog hon med oss till ett svampställe. Visst hade vi gärna hittat gula kantareller i mängd men det gjorde vi inte. Det blev bara till ett par små svampmackor. Men gott var det.

Däremot hittade vi soppar. Några Karl Johan, och ett antal tegelröd björksopp. Mest var det nig vanlig björksopp och en och annan grynsopp. Vi fick också med oss en citrongul slemskivling hem och några kremlor. De senare valde jag att slänga. Jag smakade på någon av dem och blev osäker. ”Better safe than sorry” som ordspråket säger på engelska.

Överhuvudtaget har jag lärt mig säkerhetstänkande kring svampplockning och framför allt svampätning. Det räcker oftast mycket bra att bara plocka säkra kort. En bra dag kan jag hitta över tio ätliga svampar som jag är säker på.

Ändå brukar jag, precis som far, ta undan ett litet smakprov när jag har smält ner all svamp till en svampblandning. Detta smakprov äter jag morgonen därpå. Om jag mår bra efter det är det ofarligt. Så gjorde jag alltså även i morse och nu strax före två mår jag fortfarande väldigt bra. Fem påsar med vardera 2,5 dl god blandsvamp finns nu i frysen.

Men hur var det med näst äldsta dotterns skämt? Jo, sedan en tid har jag lite ont i mina fötter och har skaffat speciella ilägg i skorna. Att gå i skogen är lite jobbigt, så efter någon timme – ungefär när det ändå började regna – undrade jag om vi kunde bege oss hem.

- Jag är inte så bra ”off piste”, sa jag.

- Nej, då blir Du ”pissed off”, replikerade hon blixtsnabbt.

Thursday 10 August 2023

Bibelläsning och bön

Svenska Bibelsällskapet ger sedan många år ut en bibelläsningsplan som heter Bibelläsning och bön. Detta år är det en av våra styrelseledamöter, Annika Bertilsson – pingstpastor i Vallentuna – som tillsammans med församlingsmedlemmar utformat planen. Det är spännande att följa med och läsa Bibeln med hjälp av en annan samfundstradition.

Denna vecka är temat Sådd och skörd och läsningarna är till största delen hämtade ur Markusevangeliets fjärde kapitel. Igår läste vi om något Jesus sa:

»Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.« (Mark 4:26-29).

Det är en skön tanke att vi inte kan påverka själva växten. Oavsett vad det gäller i livet. Vi kan förstås påverka förutsättningarna för växt. Men livet är ett mysterium. Jag känner igen mig i personen i texten, som inte vet hur det går till.

Det gäller i allra högsta grad min gudsrelation. Jag önskar att Gud ska verka i mitt liv, så att jag blir mer lik Jesus. Men hur det går till vet jag inte. En viktig del är att jag vill ta emot Jesus i mitt liv. Jesus som är Guds levande ord. Därför är det viktigt för mig att bruka Bibeln på olika sätt. Att läsa, lyssna och erfara Bibeln på olika sätt bidrar till att Ordet kan slå rot och bära frukt i mitt liv.

När hustrun och jag bad vår aftonbön igår läste vi också en psalm ur Den svensks psalmboken. Vi gör det varje kväll. Av en händelse handlade den om Guds ord. Den ger en bra grund för hur vi kan se på Bibeln. Det blir ju lätt kravfyllt detta med bibelbruk. Ett tvång. Så önskar jag inte att det ska vara. Psalmens ord talar mer om möjlighet och förundran:

Som torra marken dricker regn,

som jorden tar emot sin sådd och gömmer den,

Herre låt oss ta emot ditt ord.

 

Som späda barnet dricker mjölk,

som fågeln tar emot ett frö för livets skull,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

 

Som natt mot gryning sträcker sig,

som blomman vecklar ut sin kalk i soluppgång,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

 

Som fången mot sin frihet går,

som vännen tar emot sin vän med öppen famn,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

 

O Gud, nu väntar vi på dig.

Ditt ljus, din sanning söker vi för livets skull.

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Psalm 67 i Den svenska psalmboken är skriven av Britt G Hallqvist (1977) efter en text av Jean Servel (1974) som var katolsk präst och författare i Lyon i Frankrike. Det är en av mina favoritpsalmer.

Thursday 3 August 2023

Vedbo

Vedbo kan ha flera innebörder. Dels är det namnet på ett härad i nordvästra Dalsland. Jag tror att en del av mina rötter, på mormors sida, finns där. Dels finns två härader i norra Småland som heter Norra respektive södra Vedbo. Vi bodde i norra Vedbo i tio år. Aneby hör nämligen dit. Vedbo kan också vara namnet på en fåtölj, saluförd av ett möbelföretag med fyra bokstäver.

På vårt sommarställe finns nu också Vedbo. Det är vår nyligen uppförda vedbod. Sommarens projekt. Det var mitt förslag att vi skulle kalla den just Vedbo. Det är ju där veden bor.

Svärfadren byggde en vedbod för många år sedan men den blev snabbt fylld av redskap. Veden hamnade utanför. På olika sätt har vi försökt skydda den mot väta men de presenningar vi lagt över har inte stått emot väderleken utan det har blivit hål eller så har de blåst av. Dessutom hade vi en stor gran som fälldes och kapades i ett stort antal kubbar, som jag hade för avsikt att hugga upp. Men åren gick och diverse insekter hann före så nu var det bara sågspån kvar av de flesta grankubbar.

Allt detta låg i en rysligt ful hög som täckte en onödigt stor del av tomten. Under några år har jag gått och tittat på detta och i år var det dags. Först flyttade vi all veden till en annan plats, sedan räfsade vi bort allt skräp och så la jag ut sex grundstenar. Därefter byggdes ett golv varpå reglar fästes. Takstolar kom på så småningom och så även ett tak. Till slut gles väggpanel som nu också är målad.


De byggnader som finns på sommarstället har röda väggar, svarta knutar och blå dörrar. Men nu blev det ändring. Vedbo har röda knutar, svarta väggar och blått tak. Varför? Möjligen för att det spillvirke vi använt hade just de färgerna.


Hela familjen, vänner och en del grannar har varit involverade. Det har handlat om röjning och borttransportering av skräp och gammalt byggmaterial som vi inte skulle behöva. Grundläggning och hopsättande av regelverk, tak- och väggbygge samt målning. Och så kapning av vissa stockar, huggning av ved och stapling av den samma. Nu är det snart klart det ligger en liten hög med ohuggen ved som jag hoppas klara av denna vecka. Virket vi använt har legat under ett av husen. Bara mot slutet fick jag åka och köpa några reglar och allra sist har jag bett ett par grannar bistå med ytterligare virke. När vi hade fått på taket hade vi en enkel taklagsfest, då grannarna förstås var inbjudna.

Det har varit riktigt roligt och ett bra sätt att koppla av. Nu är vi rustade för framtida vistelser i fritidshuset. Framför allt om vi är här tidig vår eller sen höst blir det gott att kunna bära in torr ved och elda i den insats som nu finns i öppna spisen.

Under vedhögen bodde en svart huggorm. Den finns kvar. Jag ser den ibland ligga och värma sig i solen. Den utgör ingen större fara. Det är, vad jag förstår, bara om man överraskar huggormen och skrämmer den som den kan anfalla. Vi stampar därför lite extra när vi närmar oss Vedbo. Och givetvis har vi uppsikt över barnbarnen.

Längst in i Vedbo sitter en stödregel. Den satte vi dit för att på just denna regel hade svärfadren skrivit sitt namn av någon anledning. Så nu är även svärfadren med i bygget ungefär fyra år efter sin död. Det tyckte svärmodren kändes extra fint. Och så känner även jag.