Vem kan vara minst generös?

Regeringen har lagt fram ett lagförslag om en ny svensk migrationspolitik. Enligt Expressen säger migrationsminister Morgan Johansson att Sverige har ”en av de stramaste flyktinglagstiftningarna i EU”. Han verkar stolt över detta.

Oppositionen är inte nöjda. Regeringen borde gått ännu hårdare fram. Flertalet partier tävlar om att vara minst generös mot människor på flykt.

Jag läser på om asylrätten. Visst har FN en flyktingkonvention? Så här står det på UNHCR’s svenska hemsida:

Det första instrumentet var begränsat till att främst ge skydd åt europeiska flyktingar i andra världskrigets spår. Ett protokoll från 1967 utvidgade konventionens räckvidd till omfatta människor på flykt världen över.

Danmark blev det första landet att ratificera konventionen den 4 december 1952. Sedan dess har totalt 145 länder anslutit sig till det ena eller båda FN-instrumenten. 

I och med att den globala migrationen har ändrat karaktär och antalet människor på flykt ökat dramatiskt under senare år, har betydelsen av 1951 års konvention ifrågasatts, speciellt i Europa, ironiskt nog platsen för dess födelse.

Gudstjänster och pandemi

1987 prästvigdes jag i Luleå domkyrka. Sedan dess har jag varit präst i tre olika stift i Svenska kyrkan och i två olika stift i den lutherska kyrkan i södra Afrika. Fram till 2015 ledde jag gudstjänster i stort sett varje helg jag var i tjänst. Under mina första femton år hade jag ofta två eller tre gudstjänster per söndag. Att leda gudstjänst är något jag älskar.

Från 2015 var jag lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala. Även då ledde jag ibland gudstjänster. Mycket för att själva praktisera det jag undervisade i: predikokonst.

Från 2019 är jag generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. Första tiden var jag också ute och predikade i gudstjänster med jämna mellanrum. Men sedan tog det stopp. Och inte bara för mig. Hela kristenheten fick börja fundera: hur gör vi nu?

Jag har sett att vi delar upp oss i några olika positioner. Längs olika linjer. Det finns de som vill att vi i stort sett upphör att fira gudstjänster på plats. Bättre att sända digitalt. Sedan är det många som håller sig inom restriktionerna. När det var tillåtet med 50 följde man det. När taket blev sänkt till åtta, anpassade man sig till det.

Vissa församlingar satsar på livestreaming. Några förinspelar. I vissa församlingar uppmanas församlingen följa med i högmässan via datorn och är sedan välkomna att ta emot bröd (ibland doppat i vin) i kyrkan under en begränsad tid efteråt.

Sätten är många. Och diskussionerna rör olika saker kring detta. Exempelvis har en diskussion handlat om målgrupp när gudstjänster livestreamas. Är det för dem som brukar gå i gudstjänsten eller vill vi nå andra?

En annan vattendelare gäller i de fall det bara funnits plats för åtta. Ska det gå att föranmäla sig eller får gudstjänstdeltagarna gå dit på vinst och förlust?

Den gångna påsken har hustrun och jag firat med lite olika förtecken. Skärstorsdagsmässa fick vi fira i Lötenkyrkan. Där erbjöds möjlighet till förbokning vid sammanlagt tio-elva olika mässor under dagen. Vi var tagna av att varje mässa avslutades med altarets avklädande.

Långfredagsgudstjänst blev möjlig i Vindhemskyrkan. Där fanns också möjlighet till förbokning. Det erbjöds två tillfällen och vi gick vid det första tillfället. Alla åtta platser var inte bokade märkte vi. Kände inte människor till möjligheten?

På påskdagen gick vi i den kyrka vi vanligtvis har brukat gå i, Helga Trefaldighet. De hade fyra mässor på påskdagen och jag var ombedd att leda en av dem. Hustrun, som sitter i församlingsrådet, var kyrkvärd. På det sättet gick vi utanpå de åtta möjliga platserna.

Det har inte varit enkelt för de personer som fattar beslut om gudstjänstlivet att veta hur framtiden ter sig. Min gissning är att många i mars 2020 trodde att pandemin skulle gå över efter ett par månader och att det åter skulle bli möjligt att samlas. Besluten togs med detta scenario för ögonen. Sedan kom andra vågen och då var det inte många som trodde att det även skulle bli en tredje våg. Nu hoppas vi alla på vaccinet men kan vi vara säkra?

Om jag hade varit i beslutande ställning skulle jag satsat på att erbjuda många gudstjänsttillfällen varje helg. Jag minns mina första år. Jag hade, som jag redan skrivit, ofta två eller tre gudstjänster per söndag. Mina första år hade jag ledigt var sjätte helg. Det skulle gå även nu. Och vi är en del präster som kan hoppa in och hjälpa till. Sådana som jag, som inte har församlingstjänst finns här och där.

Jag förstår att det behövs andra också, som vaktmästare med flera. Men jag skulle tro att många är beredda att ställa upp. Att få hämta kraft i Ordet och sakramenten behövs inte minst under en pandemi. Jag ser inte lösningen i att förmå regeringen höja maxgränsen. Vi får finna oss i åttaregeln ett tag till. Det är inte hela världen. Små gudstjänster är ofta nog så berörande. Jag skulle gärna ställa upp och hålla i ett antal mässor varje helg jag är hemma. Att människor får anmäla sig i förväg ser jag som ett plus. Och varför inte börja nu? Bättre sent än aldrig.

When did we see Jesus naked?

Yesterday I attended a webinar organised by Sarum College, Salisbury, UK and The Queen's Foundation, for Ecumenical Theological Education, Birmingham, UK. The theme was:

'When Did We See You Naked?': Holy Week Reflections on the Crucifixion and Sexual Violence

The webinar took its point of departure in the parable of Jesus recorded in Matthew 25. Jesus says that he was hungry, thirsty, a stranger, naked, sick, and in prison. Based on how people (we) responded to Jesus’ needs, people (we) were judged and sent either to punishment or eternal life. It is a tough text. This time the focus was on how Jesus describes himself and our reactions to that. The Church has tried to respond to persons in hunger or thirst, to strangers, to people in prison or in sickness. But what have we done with the nakedness of Jesus? 

We are now in the Holy Week. It is Maundy Thursday. Tomorrow it is Good Friday, and we listen to texts about Jesus’ suffering under Pontius Pilate. In the webinar we were reminded about this. A connection to Jesus’ nakedness was established. Under the heading “The Soldiers Mock Jesus” we read:

Then the soldiers of the governor took Jesus into the governor’s headquarters, and they gathered the whole cohort around him. They stripped him and put a scarlet robe on him, and after twisting some thorns into a crown, they put it on his head. They put a reed in his right hand and knelt before him and mocked him, saying, “Hail, King of the Jews!” They spat on him, and took the reed and struck him on the head. After mocking him, they stripped him of the robe and put his own clothes on him. Then they led him away to crucify him (Matthew 27:27-31 NRSV).

A cohort is a large group of soldiers. Hundreds of them. Think of the situation? How is it to be stripped in that context? Isn’t that an example of sexual violence? Jesus is stripped at least two times according to these few verses. And most probably a third time when he is led away to be crucified.

In the webinar the speakers reminded us how women and girls are being exposed to sexual violence. And they drew parallels to the torturing of Jesus. Another example came from the Caribbean where the whole slave trade is an example of the same. How people have been stripped and abused. And how this still affects people. It is about bodies that are treated the same way as Jesus’ body was. It is sexual violence.

I did not follow the webinar to its end, but I felt a challenge to Churches’ traditions during Holy Week. Do we ever connect Jesus’ suffering to sexual violence? For me this was an eye opener. When I reflect on the Passion I will from now on, in a renewed way, include all victims of sexual abuse. And the question from Matthew 25 will be there:

I saw Jesus naked. How did I respond?

Its’ Maundy Thursday. Yet another Thursday in Black. Towards a world without rape and violence.

Monsieur Chocolat

Igår kväll såg vi en film på Svt Play. Vi gör det ibland, när det inte går något sevärt på TV. Netflix har vi inte riktigt anammat än. Och alla våra DVD-filmer finns i fritidshuset. Liksom en stor mängd VHS-rullar. Samt en fungerande VHS/DVD-spelare.

Nu blev det alltså film i datorn. (Vi har inte någon Chromecast heller). Det går bra. Och vilken innehållsrik film. Den heter:

Monsieur Chocolat

Filmen bygger på en verklig berättelse om Rafael Padilla vars artistnamn var just Chocolat. Han var den förste svarte cirkusartisten i Frankrike och verksam runt förra sekelskiftet. På grund av sin hudfärg blev han aldrig fullt accepterad. Berömd, ja. Förmögen, ja. Men fortfarande svart. Han uppträdde tillsammans med George Foottit. Tillsammans är de en vit clownen och en august, två klassiska clowngestalter.

Filmen är – vad jag förstår – inte helt biografisk. Regissören heter Roschdy Zem och är fransman med marockanskt ursprung. Han brukar göra filmer som utmanar rasistiska stereotyper. Jag har läst en recension av Paul Byrnes och den beskriver hur viktig denna film är i ett Frankrike, som fortfarande behöver arbeta med frågor kring rasism.

In a sense, it's a film about how far attitudes to race have changed in a century, and how far from enough that still is.

Rafael Padilla spelas av Omar Sy, en av Frankrikes mest kända, svarta skådespelare. Det känns mycket trovärdigt. Som barn säljs han som slav på Kuba och hamnar i Frankrike. På olika sätt blir han engagerad i en liten lantlig cirkus, där han får spela kannibal, enligt filmen. Till slut hamnar han på en betydligt mer etablerad cirkus i Paris.

Filmen innehåller en kärlekshistoria med en vit kvinna och mycket annat. Hans kompanjon, Foottit är homosexuell. Även om filmen på ett bra sätt belyser den rasism som fanns i Frankrike då (och säkert även nu) finns andra former av förtryck. Att det finns kvinnor som tvingas sälja sina kroppar – även till Rafael Padilla – gås förbi utan kommentar.

Att en svart person visas upp på en cirkus – för så är det – är ingen unikt för Frankrike. Jag kunde inte låta bli att tänka på Joseph mKhwelantaba Zulu från Sydafrika. Han prästvigdes i Uppsala domkyrka 1901 men dessförinnan hade han visats upp som vilde på cirkus. Det går att lyssna på ett radioprogram om honom via denna länk.

Det är ställt utom allt tvivel att vi i Sverige – liksom i Franrike och i hela den så kallade västvärlden – behöver arbeta med vår syn på den andra personen. Det kan gälla någon av de sju så kallade diskrimineringsgrunderna:

kön

könsöverskridande identitet eller uttryck

etnisk tillhörighet

sexuell läggning

religion eller annan trosuppfattning

funktionsnedsättning

ålder

Eller något annat. Det kommer många rapporter och nyheter i Sverige som antyder att vi inte alls blir bättre på detta område. Tvärtom. Därför behöver vi fortsätta att arbeta målmedvetet med våra fördomar och med de stereotyper som styr vårt sätt att tänka. Inte minst med tanke på de politiska vindar som blåser i vårt land just nu.

Anden är villig, men köttet är svagt

I Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan – Bibelläsning och bön – läser vi idag ett stycke ur Markusevangeliet. Det är beskrivningen av hur Jesus kämpar i Getsemane. Det är en relativt välkänd scen. Vi möter en människa i stor utsatthet. Stämningen är hotfull och Jesus är medveten om att han riskerar att bli utsatt för värsta tänkbara fysiska våld.

Med sig har Jesus sina närmaste. Det är tre namngivna män: Petrus, Jakob och Johannes. Jesus har en enda önskan. Att de ska se honom. Med orden i den senaste översättningen av Markusevangeliet, Pilotöversättningen, säger han:

Min själ är tyngd av sorg, ända till döds. Stanna här och håll er vakna (Mark 14:34 Pilotöversättningen).

Men Petrus, Jakob och Johannes orkar inte. De somnar. När detta händer säger Jesus till Petrus:

Håll er vakna och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men kroppen är svag (Mark 14:38 Pilotöversättningen).

Samma vers lyder enligt Kyrkobibel 1917

Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt (Mark 14:38 KB 1917).

Och i Bibel 2000 står det

Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag (Mark 14:38 Bibel 2000).

Det går att översätta olika men andemeningen är densamma. Petrus, Jakob och Johannes vill göra det rätta men de orkar inte.

Och detta bibelord. Om villighet i anden men svaghet i köttet har gått till eftervärlden som ett bevingat ord. Ett talesätt. Som kan användas antingen för att erkänna sin svaghet eller för att skylla ifrån sig.

Jag har funderat över Jesus ord. Försöker han urskulda sina närmaste? Eller är det ett konstaterande att människan inte alltid klarar av att stå emot?

I vilket fall upprepas situationen två gånger. Varje gång somnar de. Sedan kommer de som ska arrestera Jesus. 

När jag ser på denna situation ser jag en människa som är i stor utsatthet. Som behöver sina närmastes stöd. Men inte får det. De som skulle kunna gett honom stöd brister. De förmår inte lyfta sig ur sin egen situation och se den andra personen. 

Tidigare i berättelsen har vi förstått att framför allt Petrus brottas med sin rädsla inför det som ska komma. Enligt Markusevangeliet 8:31 (även i Matteusevangeliet 16:21) berättar Jesus – för vilken gång i ordningen – att han ska gå upp till Jerusalem och lida. Petrus vill hindra honom från att gå dit. Men han blir bryskt tillrättavisad. Jesus säger:

Rätta in dig i ledet, Satan! Du tänker inte Guds tankar, utan människors (Mark 8:33 Pilotöversättningen).

Det jag hör är att Petrus vill skydda Jesus men han förstår inte att han gör det genom att ta ifrån Jesus hans rörelsefrihet. Petrus verkar tänka att allt blir bra om inte Jesus går upp till staden, där den hotfulla situationen finns.

Hur ofta är inte det lösningen? Gå inte dit! Ta en annan väg! Ändra på Ditt sätt att vara! Listan kan göras lång. Det framstår som omtanke men i själva verket handlar det om att den som riskerar att bli utsatt ska anpassa sig efter förövarna. 

Tillbaka till Getsemane. Jesus bekräftar att Petrus, Jakob och Johannes vill väl men han är besviken på att de inte kan stå emot sin trötthet. Det som beskrivs som svaghet i antingen köttet eller kroppen. 

Det som är stort med berättelsen är flera saker. Berättelsen har bevarats. Trots att den framställer tre av kyrkans främsta ledare som svaga och otillräckliga. Det är också gott att varken Petrus, Jakob eller Johannes har getts tillfälle att försöka skylla ifrån sig. Jag vill tro att de inte heller hade något behov av det. 

Vad som är viktigt att förstå är att berättelsen nedtecknas när kyrkan börjar formas och då har framför allt Petrus fått en position som kyrkans främsta ledare. Det är lärorikt att berättelsen om Jesus är fylld av ledarnas tillkortakommanden. 

Idag finns också situationer när människor likt Jesus utsätts för övergrepp. När någon har möjlighet att skydda en sådan människa och inte gör det, är det enligt mitt sätt att se det inte god bibelanvändning att urskulda sig genom att anföra svaghet i köttet (eller till och med i anden). När detta uttryck användes första gången fick de som brustit stå för sin skuld.

Jesus talar till Bibelsällskapet

Idag talar Jesus på ett särskilt sätt till Svenska Bibelsällskapet. Det sker genom den föreslagna texten i vår bibelläsningsplan – Bibelläsning och bön. I dag är den hämtad från Markusevangeliet 12:41-44

Först kommer texten enligt Bibel 2000 och sedan enligt vår Pilotöversättning:

Änkans gåva

Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: »Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.«

--- 

Den fattiga änkan vid offerkistan

Han satte sig mitt för offerkistan och iakttog hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Då kom en fattig änka och lade i två kopparmynt, det vill säga småpengar. Han kallade till sig sina lärjungar och sa till dem: »Sannerligen säger jag er: Den här fattiga änkan har lagt mer i offerkistan än alla de andra. För de gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade, allt hon hade att leva på.«

De två versionerna skiljer sig inte radikalt åt. Och det ska de ju inte göra, eftersom grundtexten är densamma. Men jag stannar ändå upp inför småpengar. Det är knappt vi har några sådana längre. Men det är bättre än ören, eftersom det var länge sedan jag såg några ören. Småpengar är ett mer relativt begrepp.

Det viktiga som Jesus säger har med vårt givande att göra och det är där som jag hör ett tilltal till den organisation jag leder. Och jag kan med trygghet svara Jesus. Jo, jag upplever att mina medarbetare ser de personer som i sin fattigdom ger allt de har. För sådana givare har vi också.

Flera av mina arbetskamrater arbetar kontinuerligt med att registrera alla de gåvor vi får. Den som ger ska också få någon form av respons. Ett tack, information om vårt arbete eller någon annan form av uppmuntran. Vi skickar ut brev, mejl och vi talar med många i telefon.

Idag tänker jag på Jesus ord att den som i jämförelse med andra ger en liten gåva ändå bidrar mer. För den personen ger allt. Så fantastiskt!

Med det sagt får vi också stora gåvor ibland. Och dessa har stor betydelse för oss. Det mesta ger vi vidare till andra bibelsällskap världen över, eftersom vi ingår som ett av många bibelsällskap i United Bible Societies (UBS). Men självklart behöver vi också gåvor för vårt arbete i Sverige.

På Bibelns dag – som i år inföll den 17 januari – fick vi i vanlig ordning en rikskollekt i Svenska kyrkan. Det betyder att det tas upp kollekt till Svenska Bibelsällskapet i alla gudstjänster samma söndag. Men det var inte riktigt som vanligt. Eftersom så få kunde delta i gudstjänsterna inbringade den kollekten endast en bråkdel av vad vi brukar få. Det fyller mig som generalsekreterare med en viss oro.

Samtidigt är jag oerhört tacksam för det vi faktiskt fick. Men jag vill också uppmana den som har möjlighet att hjälpa oss att kompensera för det bortfall av kollekt, som beror på pandemin och restriktionerna.

Vi är så oerhört tacksamma för de gåvor vi får ta emot och vi ser det som Jesus. Det är stort med alla som ger av sitt överflöd. De gåvorna betyder mycket. Men det är också oerhört stort med de gåvor som ges av den som ger allt.

Råslätt i våra hjärtan

Det är spännande att kunna resa till Råslätt utanför Jönköping i det digitala rummet. Imorgon är jag inbjuden att vara med på något som beskrivs på detta sätt:

Torsdag 4 mars

20.00

AAA – ANDLIG AFTON MED ABOUNA

Ladda dina andliga batterier under fastan. Låt dig inspireras av andra människors tro och liv. Fredrik Hollertz samtalar om bibelläsning med Anders Göranzon @morutianders , präst och tidigare missionär, nu Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare. Sänds LIVE här på vårt Instagram-konto.

Fredrik besökte oss i Sydafrika när vi bodde där 2013-2015. Han reste med Martin Fredh, som på den tiden hette Lennartsson. (Därför kallade jag vid ett tillfälle Fredrik för Lennart. Det skämtar vi fortfarande om). Det var mycket roligt att ha dessa vänner på besök. Det inträffade samtidigt med att hela Svenska kyrkans forskningsavdelning också gjorde den studieresa (finansierat av fondmedel) till just Pietermaritzburg. Vi hade en oförglömlig kväll hemma hos oss med både svenskar och sydafrikaner. Så roligt! Ja, där var också Selom från Västafrika.

Fredrik, Selom och Martin. Det är nyinköpta stolor från
Marianhill utanför Durban.

Men nu är det alltså dags för mig att besöka Fredrik och Råslätt. Det har jag gjort på olika sätt. För drygt ett år sedan – innan pandemin bröt in – var jag där och medverkade på en kyrkodag. I januari predikade jag på @raslattkyrka på Bibelns dag. Formatet var minimalt. Jag skulle hålla mig under en minut, vilket jag lyckades med. 

Fredrik är full av upptåg men också djupt from. En bra kombination. Därför ser jag fram emot samtalet imorgon kväll klockan 20.00 och jag har förstått att vi håller på längre än en minut. Men inte en hel timme. 

När vi testade idag - vilket skedde live - dök olika bekanta upp. Så kul! Tidigare studenter i Sverige respektive Sydafrika, en före detta konfirmand, äldsta dottern, en som gjorde diakonala året med mig som handledare. Så roligt. Hoppas många fler dyker upp imorgon kväll.

Välkommen att lyssna!