Sunday, 16 June 2019

Act Svenska kyrkan

Gunvor Arén och Sven-Roland Holmér är två av församlingens
engagerade internationella ombud, som delade ut material vid
utgången till dem som inte kunde vara med på kyrkkaffet.
Idag deltog vi i högmässan i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar. Enligt annonsen skulle följande hända:
Sö 10.30 Högmässa /.../ Svenska kyrkans internationella arbete byter namn till Act – vi firar med tårta och Angelica Grön som berättar om Act och tiden i Brasilien.
Och så blev det också. Före klockringningen visades en kort informationsfilm på en av korväggarna och därefter läste ett av de internationella ombuden upp delar av kollektvädjan.

Under sex år var jag präst i S:ta Birgitta församling. Då var jag också med i den internationella gruppen. Några av ombuden kände jag igen. Några har blivit ombud sedan jag slutade. Vid kyrkkaffet talade alltså Angelica Grön, som deltagit i utbytesprogrammet
Ung i den världsvida kyrkan. 
Angelica Grön är en mycket trivsam person, som jag lärt känna just i
S.ta Birgitta församling.
Under tre månader har hon levt med den lutherska kyrkan i Brasilien. När jag tittar på Svenska kyrkans i Växjö stifts hemsida hittar jag ett fint citat, där Angelica beskriver vad det innebar att leva en tid i en annan del av den världsvida kyrkan:
Man får dessutom tillfälle att växa i sin tro. Vi har mycket att lära av varandra, både som människor och som kyrka!
För hustrun och mig sammanföll detta firande med vår 35-åriga bröllopsdag. Det var just i S:ta Birgitta kyrka vid gifte oss. Den gången fanns också det internationella arbetet med i sammanhanget. Under gudstjänsten och den efterföljande festen samlade vi ihop en gåva till det lutherska ungdomscentret i Athlone, i Kapstaden. Det var ett av de projekt som fanns med i Svenska kyrkans Missions (SKM) arbete och det var SKM, som förmedlade de pengar vi samlade in. I Kapstaden hade jag varit volontär under ett år och fått en liknande upplevelse, som Angelica. Under de år som hustrun och jag (delvis tillsammans med våra barn) fått vara utsända har vi också fördjupats i upplevelsen att vi vuxit i vår tro och att vi i den världsvida kyrkan har mycket att lära av varandra – precis som Angelica beskriver det.

En av psalmerna i dagens högmässa var psalm 292 och den sjöng vi även på vår vigsel. Jag vill gärna citera en av verserna. Tillsammans med omkvädet passar det mycket bra in på Heliga Trefaldighets Dag, som även är Missionsdagen:
Tack för den styrka, det liv du här gav oss,
gör något nytt, något brinnande av oss,
led oss att bygga en värld av rättfärdighet -
handling och bön må bli ett.

Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.
Texten är skriven av psalmförfattaren Fred Kaan och den svenska översättningen är gjord av Kerstin Anér, politiker och författare.

Psalmen beskriver på ett bra sätt hur visionen att bygga en värld av rättfärdighet hör ihop med Guds mission. Det är bara i Gud som vi förmår göra något. Men i tacksamhet över det vi fått – och här menar jag alla människor – deltar vi gärna i detta viktiga arbete.

Uppmuntrande var det också att se att trogna församlingsbor i en förortsförsamling någonstans i Sverige, som varit med i det internationella arbetet i många år, nu tar nya tag och fortsätter att kanalisera sitt engagemang under ett nytt namn. Ska jag beskriva dessa eldsjälar på ett träffande sätt så blir det genom att lätt bearbeta slutraden i psalmen:
Handling och bön är ett!

Saturday, 8 June 2019

Ära vare Dig, o Gud

Att kunna spela gitarr var helt klart ett plus i relation
till "Sjung Guds Lov".
En spännande detalj i sånghäftet ”Sjung Guds lov” är en utelämnad vers i en av sångerna. Sången är en African-American Spiritual, som även finns i psalmboken. Där heter den
Ljus som liv åt världen gav
och har nummer 331:1-7 och det är nu det spännande kommer. I ”Sjung Guds lov” har den endast sex verser. De är aningen annorlunda, jämfört med psalmboken:
Det ljus som liv åt världen gav, halleluja,
nu sin boning bland oss tar. Halleluja.

Ära vare dig, o Gud, Halleluja!
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja!

I världen lyser det, dess makt, Halleluja
inget mörker ödelagt, Halleluja!

Johannes kom, han vittnet var, Halleluja
om det ljus, som gryr i dag, Halleluja!

O nåd, till oss från himlen sänkt, Halleluja
fast vår dörr var låst och stängd, Halleluja!

Guds kärlek får vi ta emot, Halleluja.
den ger kraft till tro och bot, Halleluja!

O, skaparljus, o Livets Ord, Halleluja
sök vårt hjärta, led vår fot, Halleluja!
Den svenska texten är skriven av Anders Frostensson. På engelska tror jag den heter:
Michael row the boat ashore
Den är en av flera ifrågasatta psalmer i den svenska psalmboken. Men inte på grund av någon av dessa sex verser utan på grund av den vers, som uppenbarligen inte fanns med i ”Sjung Guds lov”.
Moses gav oss lag och krav, halleluja.
Jesus lyfter bördan av. Halleluja.
Detta är ett exempel på en onödig kontrastering av det judiska och Jesus. Jag använder inte denna vers, om jag väljer att sjunga psalm 331. Oftast väljer jag inte psalmen alls. Melodin faller mig inte riktigt i smaken.

Min fråga är nu: fanns den inte med i Anders Frostenssons originaltext? Eller var någon av de personer, som sammanställde ”Sjung Guds lov” medveten om denna komplikation och tog bort versen?

I vilket fall gör detta sakförhållande att jag gillar ”Sjung Guds lov” än mer.

Tuesday, 4 June 2019

Tittaren

Ytterligare en sångtext från sånghäftet ”Sjung Guds lov”, som hustrun och jag sjöng häromkvällen kommer här. Den är skriven av Britt G Hallqvist – en psalmförfattargigant i paritet med Frostensson. Versen där modeskaparen Dior ingår är lysande. Och slutet klassiskt. Att företeelsen Television bearbetas i en kristen sång uppfattar jag som mycket konstruktivt. Skriver någon idag psalmer om internet, smartphones eller AI? Psalmen kommer här:
Jag var hungrig, jag var törstig.
Du, du satt vid fyllda fat,
och du såg mig, men du gav mig
aldrig någon dryck och mat.

Herre, när såg vi dig hungrig säg?
Herre, när såg vi dig hungrig säg?
Herre, när såg vi dig hungrig säg?
Ofta i TV, men annars ej!

Jag var naken, jag var sårad.
Du, du kläddes av Dior,
och du såg mig, men du gav mig
inte dräkt och bot för sår.

Jag var husvill, jag var fången,
jag var slagen för min ras,
och du såg mig men din vrede
räckte blott för en grimas.

Det är mycket som du inte
gör för mina minsta små
där du sitter vid din TV
i din lugna hemmavrå.

Tror du min dom blir ett TV-program?
Tror du min dom blir ett TV-program?
Tror du min dom blir ett TV-program?
Tittare, nej, du får själv stiga fram!

(Text: Britt G. Hallqvist, Musik: Bertil Hallin).

Monday, 3 June 2019

Sjung Guds lov


I Luleå stift fanns en sångbok, när jag växte upp. Titeln utgjordes av den enkla och rättframma uppmaningen:
Sjung Guds lov
Hustrun och jag har ett exemplar som tillhört min äldste bror. På besök hos honom i fredags berättade jag att hans exemplar fanns i vår ägo. Det visade sig att han hade haft fler än ett. I hans egen bokhylla stod ytterligare två exemplar. Dels häftet med lila omslag, som vi också har, dels det med gulvitt omslag. Alltså kunde vi behålla ”vårt” exemplar. Så bra.

Det framgår inte när häftet trycktes. Troligen på 1960-talet. Tryckeriet är dockangivet.
Västerbottens tryckeri AB
Häftet har 96 sidor och jag anar att det trycktes i en tid, när copyright-regler inte riktigt nådde ända in i varje skrymsle av Svenska kyrkan.

Det finns många väckelsesånger i häftet. Dessutom en del African-American spirituals. Men det som hustrun och jag mest kommer ihåg är alla sånger som försöker sätta i den kristna berättelsen i en samtida språkdräkt. Min tanke är att publicera några på bloggen och se om det finns några som minns. Den första vi satte oss ner och sjöng är denna:
Gud går här på jorden
Han går på gator och torg
I kåk och höghus bor den
som vet vår glädje och sorg

Ty så älskar Gud världen
trots all ondska och hån
att i sin hand han bär den
att han sänder sin son.

Glömd är ofta Guds kyrka
Den syns så splittrad och svag
Där finns ändå Guds styrka
Guds ord som lever idag.

I Guds ord står det skrivet
att Han älskar envar
Gud ger mening åt livet
Han som är allas Far.

Gud låt mig leva för andra
Gud låt mig leva för Dig
Låt mig på vägar få vandra
där Du vandrar med mig.

(Text: Tore Littmarck. Musik: ”Ny Sång”, R.K.U.)
Första gången jag sjöng den var jag mellan 7 och 10 år. Vi bodde i Porjus och jag gick i lågstadiet. Det var de gånger Kyrkans Ungdom möttes i mitt hem och jag, som egentligen var för liten, ändå fick sitta med.

Att Gud skulle gå omkring på våra gator och även i höghus (som jag inte riktigt förstod vad det var) uppfattade jag som helt rimligt.

Att Guds kyrka syns splittrad och svag men ändå rymmer Guds styrka, är lika aktuellt nu som då.

Wednesday, 29 May 2019

Världen är liten - vi hör ihop

Några av de vackra temuggarna från Kapula. Kom in i butiken
och titta. Det finns fler.
Som många vet är jag engagerad i Fairtrade. Under åren i Kalmar (2006-2012) var jag med i styrelsen för Världsbutiken Kalmar. Sedan vi kom till Uppsala (2015-) har jag varit med i styrelsen för Föreningen Världsbutiken Globalen. I lördags var jag butiksvärd och bestämde mig för att lägga upp några bilder butiken på Facebook.

Mitt engagemang för en rättvis värld startade tidigt. Men året i Sydafrika (1981-82) var såklart oerhört betydelsefullt. Bland annat lärde jag känna Lorraine-Ann Isaacs, som jag fortfarande räknar som en av mina vänner.

Som sagt, jag la upp några bilder från butiken. Framför allt på vackra te-muggar. Jag vet att de kommer från Sydafrika. Men jag visste inte att Lorraine-Ann har precis likadana muggar i sitt hem. Inte heller visste jag att de tillverkas i Bredasdorp, av ett företag som heter Kapula.

Lorrine-Ann kommenterade mina foton i Facebook-flödet och det gjorde även hennes syster Leah Sophia Isaacs. Såhär skrev hon:
Don't tell me you were in Bredasdorp South Africa and not letting me knowBecause these products are locally make by us at Kapula
Rättvis handel blev helt plötsligt en fråga om att någon jag känner blir berörd av mina inköpsval. Det händer ju inte varje dag. Men det blir en illustration av att det är medmänniskor som arbetar i de företag som tillverkar det som jag behöver. Då blir det desto viktigare, att så långt det är möjligt, göra sådana val, som innebär att den som producerar varan också får ett drägligt liv.

De produkter som kommer från Kapula är dessutom vackra. Välkomna in i butiken och håll en kopp i handen.

Tuesday, 28 May 2019

Om misstroende och förtroende

Annika Strandhäll och Annie Lööf
Misstroendeomröstning i riksdagen är inget jag har stora kunskaper om. Förstår jag det rätt händer det ibland men det har aldrig lett till att en minister fällts. Så inte heller idag, när det väcktes misstroende mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

Eftersom jag inte sett på nyheter eller lyssnat på radio idag ville jag söka kunskap om hur det gått. Jag hade hört att Centerpartiet skulle lägga ned sina röster, så jag googlade på Annie Lööf och Annika Strandhäll. Då kom det upp en artikel i Aftonbladet från 8 april. Den handlar om det stöd, som Annika Strandhäll gav till Annie Lööf, när hon blev utsatt för en hatstorm i sociala medier, på tvåårsdagen efter terrorattacken på Drottninggatan.

Statsministern har ju också tagit upp detta som en viktig del av skeendet nu, att Annika Strandhäll också blir utsatt för näthat. Det såg jag i gårdagens aktuellt. Och när jag googlade kring detta, kom det upp en annan artikel i Aftonbladet, där statsminister Stefan Löfven stöttar även Annie Lööf. 

Misstroende har ju med förtroende att göra. Kan det finnas en rent mänsklig sida av det hela? Att en politiker från ett parti, som stöttar en kollega från ett annat parti, inger förtroende. Och att detta spelar roll vid en omröstning?

I så fall visar det att nättrollen påverkar politiken men kanske inte alltid i den riktning de själva avsett. Och att dagens beslut är ett misstroende mot nättrollen.


Saturday, 25 May 2019

Tankar om respons

En god vän kommenterade bilden: ett säljande leende!!!
Det har varit en innehållsrik lördag. Först tjänstgjorde jag som butiksvärd i Fair Trade Shop Globalen här i Uppsala. Det är alltid lika trevligt att möta kunder och göra en insats för rättvis handel. Vi säljer så fina konsthantverk. Vår nya butikschef, Paulina, är en fena på att hitta saker och bygger vidare på det som förra butikschefen, Maggan, jobbade fram under många år. Kontinuiteten och mycket stor kunskap står vår andra anställda, Lisa, för.

Efter mitt förmiddagspass i butiken cyklade jag upp till Engelska Parken – förbi kulturernas karneval, som jag tänker besöka i morgon – för att ta mig till Musikvetenskapliga institutionen. Professorn i kördirigering, Stefan Parkman, har en webkurs i kördirigering. Examinationen sker live i Uppsala och då kallas en del körsångare från Fyris Kammarkör dit, för att vara försökskaniner. Med andra ord ingick jag i en tillfällig kör bestående av oss från Fyris Kammarkör och de tolv dirigentstudenterna. En i taget fick de sedan dirigera kören, under det att Stefan gav dem respons.

Stefan Parkman in action.
Det var intressant av flera skäl. Stefan är mycket erfaren som dirigent och även en god pedagog. Stefan talade mycket om kommunikation mellan dirigent och körledare. Han lyfte verkligen de olika studenterna, som befann sig på olika nivåer. Som jag uppfattade det växte de alla under den korta stund de fick stå framför den hastigt ihopsatta kören. Imponerande.

Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget, nuvarande, arbete. Jag undervisar inte blivande dirigenter men blivande predikanter. Relationen mellan förkunnare och församling handlar också om kommunikation. Mycket skiljer men mycket förenar. Det som absolut skiljer är att vi i kören inte ombads ge någon respons. Det är helt annorlunda på utbildningsinstitutet. I alla ämnen tror jag. De medstuderande får alltid möjlighet att komma med synpunkter.

Några frågor väcktes i mig. Hur skulle det vara om jag arbetade lika tätt inpå predikanten, som Stefan gjorde med dirigenten? Det är ju inte riktigt jämförbart, det vet jag. Men han hade synpunkter på hur nära kroppen de höll sina händer, hur de slog in kören, vad de gjorde med vänsterhanden och mycket annat. Om dirigenterna inte uppmärksammade att en stämma hade en soloinsats, fick de veta det. Mestadels fick de positiv respons men det fanns också utrymme för konstruktiva synpunkter.

Att inte Stefan lät oss i kören komma med synpunkter förstår jag. Det var kort om tid och dessutom är det ju Stefan som står för expertisen. Hur skulle det vara om vi på utbildningsinstitutet ibland hade någon typ av master class, där jag som lärare till och med kunde avbryta mitt i en predikan och ge instruktioner. Skulle de ens fungera? Vi väntar alltid tills predikanten är klar och då ger vi vår respons.

Det jag gjort vissa gånger är att tillsammans med studenter tittat på den inspelade predikan. Då går det att stanna filmen och titta på vissa detaljer. Jag hade velat göra det mer men har inte riktigt komma till skott. Att vara med om något som liknar ens eget arbete men ändå skiljer sig, väcker många tankar.

Den innehållsrika dagen avslutades med ett fantastiskt inflyttningskalas/garden party hos yngsta dottern. Vilken dag!