Monday, 27 January 2020

Kraftlös

I julas la bilradion av. Jag hade skjutsat en son till tåget efter vårt gemensamma julfirande hos äldsta dottern. På hemvägen tänkte jag lyssna på Dagens eko men som sagt: radion var död. Vi pratade om det och tänkte att vi tar väl upp det med verkstan nästa gång. Det som i stället hände var att bilbatteriet la av. Tydligen gör bilar så. När batteriet är svagt lägger radion av.

En god vän erbjöd sig att bistå mig med starthjälp. Han hade startkablar. När vi stod med motorhuvarna öppna frågade jag:
- Kan Du det här
Jag trodde att Du kunde?
Han visste dock mer än jag och vi lyckades sätta på kablarna utan problem. Men vår bil förblev död. Alltså fick vi förbereda bogsering till verkstan. Hustrun och jag lånade bil av en annan vän. Hustrun lyckades dock inte få ut bogserlinan, eftersom bakluckan inte gick att öppna och golvskivan i bagageutrymmet inte gick att fälla upp, om inte bakluckan var öppen. Då fick hon köpa en ny bogserlina. Med den lyckades vi bogsera bilen till verkstan och någon dag senare hade de satt in ett nytt batteri och bilen fungerade igen.

När bilradion några dagar senare återigen la av blev vi fundersamma. Ytterligare någon dag därefter skulle yngsta dottern låna bilen. Då var batteriet åter dött. Stendött.

Ikväll fick vi låna bil av äldsta dottern. Vi åkte till parkeringen. Rullade ut vår stendöda bil och satte fast bogserlinan. Efter tio meter gick bogserlinan av. Då stod vår bil mitt i en grindöppning med en grind som går igen efter någon minut. Innan vi hann rulla undan vår bil började grinden slå igen. Medan jag höll emot ena grinden, rusade hustrun mot panelen, där man slår in koden. Men eftersom det finns tre olika dosor, slog hon in på fel dosa. Jag höll emot och hon försökte igen. Då insåg vi att hon slagit in siffrorna på fel dosa och när hon hittat rätt, öppnades grindarna.

Vad göra? Vi visste att det fanns ytterligare en bogserlina i vår bil men att den inte gått att få fram på grund av den låsta bakluckan, som inte går att öppna med nyckel. Jag kröp inifrån bilen och lyckades på något sätt få ner handen emellan golvskivan i bagageutrymmet och väggen, så att jag kunde lirka upp bogserlinan.

Något senare gav vi oss iväg med våra mobiltelefoner påslagna. Vi hade valt att göra det på kvällen, eftersom det är mindre trafik. Två reflexvästar hade vi hängt på bilen. Eftersom batteriet var helt dött fungerade inte ens vår varningsblinkers.

Så började det regna. Lite otäckt eftersom jag inte såg något. Men hustrun meddelade via telefonen när hon bromsade in och när hon tänkte svänga. Alltså gick det bra. Ända tills batteriet i min mobiltelefon dog och allt blev tyst. Med andra ord satt jag i en mörk bil, bakom en vindruta med regn på utsidan och imma på insidan, utan telefonkontakt med hustrun och tänkte att jag inte kunde göra så mycket annat än att bara följa med. En övning i tillit.

Allt gick dock bra och nu står åter bilen på parkeringen utanför bilverkstan. Förhoppningsvis kan de hitta vad det är som gör att batteriet dör. För jag har ingen lust med fler bogseringar.

Wednesday, 22 January 2020

Bibelsällskapet – 4: Bibelbesök

Det blir helt klart en del resor i min tjänst som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. I söndags besökte jag Aneby. Det var Bibelns dag och då är det rimligt att jag är igång. Även fyra andra av medarbetarna var ute i landet och medverkade på olika sätt.

I Aneby firades ekumenisk gudstjänst i Allianskyrkan. Det var min uppgift att predika. En av prästerna i Aneby har jag haft som studerande, när jag undervisade i homiletik vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Hon tog ett fint kort. Det finns ett uttryck som heter ”att ha Luther på axeln”. Men jag hade verkligen inte det, utan någon helt annan.

I söndags predikade jag i Aneby, i Allianskyrkan. (Foto: Sunniva Rettinger)
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe och jag fick berätta om vårt arbete. Det verkade som om det var uppskattat.

Kommande helg åker jag åt andra hållet. Då ska jag medverka vid en ekumenisk helg i Holmsund utanför Umeå. På lördagen ska jag hålla föredrag och på söndagen predika.

Under resten av våren kommer jag sedan besöka Jokkmokk, Jönköping, Lund, Kalmar och Falkenberg i olika sammanhang. Jag inser att jag har detta resande i generna. Min far arbetade på slutet av femtiotalet som resesekreterare för en organisation, som hette De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN). Idag heter den Hela Människan. Några år senare fick han tjänst för Svenska kyrkohjälpen. (Den slogs sedermera ihop med Lutherhjälpen). Innan han gick i pension var han återigen på resande fot i en organisation med namnet Kristen Fostran. Han tyckte om att åka runt och möta människor.

Med andra ord blir det många tågresor. Det är också positivt. Jag har alltid uppskattat tåg. Det går att arbeta på tåget. Ofta är det vackra vyer som passerar förbi utanför fönstret. Att sedan gå iväg till restaurangvagnen och dricka en kopp kaffe och äta en bulle. Det räcker gott för att känna att livskvalité.

En av mina arbetskamrater hjälper mig att packa en väska med material. Det kallas att vara kolportör. Det trivs jag med. Jag är ute i ett viktigt ärende. Genom att medverka till att fler människor upptäcker Bibeln och möjligheten att möta Gud, vet jag att jag något viktigt sker.

Om Du finns i ett sammanhang där ett bibelbesök skulle uppskattas: hör av Dig. Jag kanske inte alltid har möjlighet att åka men ofta har jag eller någon av mina arbetskamrater det.

Monday, 13 January 2020

Bibelsällskapet – del 3: Bibeläventyret



Det går att beskriva Bibeläventyret på många sätt. Ett undervisningsprojekt för mellanstadiet. Ett läromedel. Ett sätt att lära skolbarn att förstå religiösa kulturer och traditioner. Främst handlar det om kristendomen. Det är ju den kristna Bibeln som beskrivs. Men därmed ökar också förståelsen för att det finns urkunder i andra religioner, som spelar en liknande roll. Inom judendomen i första hand men många berättelser delar kristna och judar med muslimer.

Programmet är icke-konfessionellt. På vår webbplats skriver vi:
Det uppfyller läroplanens krav på saklighet och allsidighet.
Fler än 1500 klasser är med om detta varje år. Det betyder att ungefär 30 000 elever får en fördjupad förståelse och kännedom om Bibelns berättelser. Lärarna är alltid med men behöver inte förbereda sig inför lektionen.

Med jämna mellanrum deltar jag i styrgruppen, där den nationella samordnaren och flera andra finns med. Jag är också med i Bibeläventyrets vetenskapliga råd. Där finns ett par teologer och ett par pedagoger. Alla har disputerat i sina ämnen och de ger viktiga bidrag till läromedlet.

De instruktörer som besöker skolorna går en utbildning som är fyra dagar. Sedan erbjuds olika utbildningsdagar och fortbildning.

Just nu pågår en pionjärsatsning i Malmö, Göteborg och förhoppningsvis även i Uppsala. Det beror på att Bibeläventyret inte riktigt tagit fart där. I Stockholm däremot finns det många instruktörer och det genomförs många lektioner.

Bibeläventyret är en form av
Edutainment
Det betyder ett sätt att utbilda så att det samtidigt är roligt och underhållande. Jag tror att detta är ett av Bibelsällskapets viktigaste sätt att utföra sitt uppdrag:
Att göra Bibeln översatt, känd, tillgänglig och använd

Sunday, 12 January 2020

Bibelsällskapet - del 2

Svenska Bibelsällskapets uppdrag är att göra Bibeln översatt, känd, tillgänglig och använd i Sverige och i andra länder.
Så står det på vår webbplats. Så allt vi gör har med detta att göra. Verka för att så många som möjligt, ja egentligen alla, ska få tillgång till Bibeln. Det är också den vision som United Bible Societies har:
The Bible is for everyone
Vad innebär detta då i praktiken? Låt mig börja med
Bibeln.se
En enkel och användarvänlig webbplats, där hela Bibeln finns tillgänglig, för den som har en dator, surfplatta eller mobil. Tidigare fanns en särskild Apple-app. Men i samband med uppgraderingar av programvara har den försvunnit. Många saknar den. Mina arbetskamrater har försökt förmå Apple att skapa möjligheter för att fortsätta med den men det har hittills inte gått.

Bibeln.se finns dock och vi arbetar på att göra den ännu vassare. Håll utkik efter detta längre fram i vår. Själv använder jag mycket ofta denna möjlighet att läsa Bibeln digitalt. Utöver Bibel 2000 finns också 1917 års översättning och delar av Karl XII bibel.

Många andra webbplatser hämtar automatiskt dagens bibelord från Bibeln.se, vilket vi ser på med glädje. Det är bra om den som gör det också uppger varifrån det kommer. Är det från Bibel 2000 finns det en upphovsrätt, som gäller. Mer om det går att läsa på vår webbplats.

Fyra gånger om året kommer vår tidning ut. Den trycks i cirka 10 000 exemplar. Det är relativt sett många. Tidningen heter kort och gott:
BIBEL
Den kommer jag att återkomma till.

Vi trycker också varje år en bibelläsningsplan, som heter
Bibelläsning och bön
Många följer den. I år läser vi samma bibelord som närmare 100 andra bibelsällskap i världen. Det är det skotska bibelsällskapet, som lanserat en modell, som vi hakat på. Den heter
Bibel 2020
Poängen är att läsa Bibeln högt. För sig själv eller tillsammans. Som ett hjälpmedel finns en app, som är enkel att ladda ner. Där kan den som vill läsa in dagens bibelord och sedan lyssna på hur bibelordet låter när andra läst in det. På något annat språk. I någon annan världsdel.

Vi är ofta ute på bibelbesök. Det får gärna vara ekumeniskt eller regionalt. Sista helgen i januari ska jag exempelvis åka till Holmsund, utanför Umeå och medverka i en ekumenisk helg. Det ser jag fram emot. I februari ska jag vara i Jönköping, Lund och Kalmar. Längre fram i vår är fler besök inplanerade. Flera av mina arbetskamrater är också ute och reser. Allt för att dela tankar om hur Bibeln kan bli till glädje för så många som möjligt.

Lite mer specifikt återkommer jag kring hur vi arbetar med Bibeln genom det läromedel som kallas
Bibeläventyret
Det riktar sig till elever i årskurserna fyra och fem. Men för att även andra elever ska få möjlighet att arbeta med Bibeln ska vi ta fram lektionsutkast i ett projekt som vi kallar för
Bibeln i skolan
Ja, det var några exempel på sådant som vi arbetar med. Så skönt att vi är ett arbetslag och dessutom har många bibelvänner i landet som bidrar på olika sätt. Bibeln är ju trots allt världens i särklass mest lästa och översatta bok.

Saturday, 11 January 2020

Bibelsällskapet


Sedan 19 augusti förra året arbetar jag i Svenska Bibelsällskapet. I några bloggposter tänker jag berätta något om mitt arbete. Visserligen går mycket av detta att läsa på vår webbplats men i denna form beskriver jag det utifrån min egen synvinkel.

Svenska Bibelsällskapet är – enligt vad jag läst – Sveriges äldsta, icke statliga, sällskap. Jag vet i nuläget inte var jag stött på uppgiften. Skulle vi kunna säga att det är Sveriges första NGO? Spännande i så fall. 1815 grundades organisationen. Inspirationen kom främst från the British and Foreign Bible Society, som grundades 1804. Yngst av alla världens bibelsällskap är Sydsudans Bibelsällskap, som kom till stång 2011. I år firar Sydafrikas Bibelsällskap 200 år. Sammanlagt finns runt 150 bibelsällskap med arbete i cirka 200 länder. United Bible Societies bildades 1946 (året före Lutherska Världsförbundets grundande och två år före bildandet av Kyrkornas Världsråd 1948).

Huvudmän är de flesta kyrkor och samfund i Sverige. Dessutom är både Svenska Akademien och Kungliga Vitterhetsakademin huvudmän.

Det finns ett antal olika delar av vår verksamhet. För att göra min framställning så pedagogisk som möjligt delar jag upp den i nio delar. Det hade gått att göra annorlunda men så här blev det.

Först skriver jag rent allmänt om några särskilda sätt på vilket vi vill berätta om vad Bibeln är och hur Bibeln är en resurs när människors liv upprättas och förvandlas. Sedan kommer jag att berätta om Bibeläventyret, Bibelbutiken och om våra förlag. Därefter blir det något om hur de medel vi samlar används och hur vi kommunicerar på olika sätt. En bloggpost kommer jag att använda till översättningsarbetet. Sist något om våra resor och vårt samarbete med Bibelns Värld.

Någon exakt tidsplan har jag inte men bloggposterna kommer både före och efter den 19 januari, som är den söndag då vi sätter Bibeln i fokus på ett särskilt sätt. Det är nämligen
Bibelns dag
Själv kommer jag då att predika vid en ekumenisk gudstjänst i Allianskyrkan i Aneby. Men söndagen högtidlighålls i hela vårt land.

Tuesday, 31 December 2019

Manlighet

Det går att vara man på olika sätt. Igår skulle jag köpa en skjorta. Jag hittade det jag sökte och skulle betala. På disken fanns en dekal. Jag reagerade på några könsord högst upp. Under en tusendels sekund funderade jag: får man verkligen skriva dessa ord på en butiksdisk? Sedan såg jag att de var överstrukna. Och under dem fanns ett budskap. Jag har klippt bort könsorden på fotot. För även om de var överstrukna vill jag inte publicera dem. Budskapet under står jag däremot bakom.

Högst upp på dekalen stod några överstrukna könsord, som jag klippt bort.
Locker Room Talk. Det började som ett UF-företag i Finspång. Två killar, Shanga Aziz och Rogerio Silva, hade fått nog av allt sexistiskt snack i omklädningsrummen.

Nu är det en relativt stor organisation. Det jag läser om dem känns vettigt och jag stödjer gärna denna typ av initiativ. Jag hade hört talas om organisationen. Yngsta dottern är ordförande för Me Too Sweden. På olika sätt är hon aktiv i samma frågor. Det handlar om vårt gemensamma ansvar för att skapa en värld utan genusbaserat våld. I sitt arbete som skolkurator vet jag att hon samarbetat med just Locker Room Talk.

På mitt sätt vill jag också bidra till rättvisa. Genom initiativet Thursdays in Black, försöker jag dra mitt strå till stacken.

Det finns fler goda krafter som arbetar för att världen ska bli en bättre plats att leva på. Och alla goda krafter behövs. I samtiden finns också mörka trender. Rädsla och våld som breder ut sig. Jag blundar inte för detta. Men jag vägrar låta mig förlamas. Det går alltid att göra något. Och det jag gör vill jag ska bygga på grundhållningen att varje människa inom sig bär möjligheten till gott. Jag är inte naiv. Vi har alla ondska inom oss. Vem som helst av oss kan utvecklas åt fel håll och begå bestialiska dåd. Det gäller alla. Men jag vill inte att samhället ska byggas utifrån tanken att alla är potentiella våldsverkare. Visst behövs rättsväsendet och visst behövs en ordningsmakt. Men samhället blir inte godare av fler poliser och strängare straff. Samhället bygger vi tillsammans. Om samhället ska utvecklas i positiv riktning behöver vi bygga goda förhållningssätt. Där tror jag initiativ som Locker Room Talk, Me Too Sweden och Thursdays in Black bidrar.

Wednesday, 25 December 2019

Ös inte ur usla brunnar!

Här följer den predikan jag höll på Julottan i år (2019) i Hacksta kyrka, Svenska kyrkan i Enköpings pastorat.
Hacksta kyrka, Villberga församling, Enköpings pastorat.
De äldsta delarna är från 1200-talet.
* * * * *

Det mesta i den berättelse vi just hört är vanligt. Vi kan känna igen oss.

Det är inget ovanligt att myndigheter vill att vi ska betala skatt eller att det ordnas med folkräkning. Vi kan ha olika uppfattningar om skattetrycket. Det kan finnas synpunkter på hur folkbokföringen ser ut. GDPR känner vi till. Å ena sidan den enskildes integritet. Å andra sidan vårt samhälle, som handlar om att vi hör ihop. Någon menar att samhället blir bättre om staten tar ut mindre i skatt, så att individerna själva får bestämma mer över sina liv. Andra menar att vi behöver bidra med mer pengar till statskassan, för välfärdens skull. Vi tycker olika och det är som det ska.

Mitt i den skattskrivning som Augustus beslutat om, föds ett barn. Det är inte heller något ovanligt. Att just denna unga mamma lägger sitt barn i en krubba, att födelsen sker bland djuren, är nog inget vi är vana vid. Men i andra delar av världen förekommer det säkert.

Ibland sägs det att Jesus föddes i utanförskap. Jag är inte säker på det. Härbärget (som det inte fanns plats i) kan betyda den del av huset där familjen bodde. Alltså fick Maria och Josef plats hos djuren. Med stor sannolikhet var det i samma hus och kanske även i samma rum. Tänk er ett hus, som till hälften är en grotta. På en upphöjd avsats bor människorna. I andra ändan bor djuren. Det är inte konstigt. Lättare att hålla värmen på vintern. Så bor människor än idag i många länder och så bodde många även i vårt land för ett par hundra år sedan. Jesus föddes i fattigdom men inte i utanförskap. Självklart tog släkten hand om en gravid kvinna, som precis skulle till att föda.

Maktens behov av kontroll. Inget nytt. Familjer som tar hand om varandra. Inget nytt.

Det är först när änglarna visar sig för herdarna, som vi förstår att något unikt händer. (Maria och Josef hade redan haft besök av änglar, så de visste). Men i och med att änglarna visar sig sprids budskapet. Och det är herdarna som berättar vidare.

Det är nu det börjar. Det är en inte helt okontroversiell födelse. Det förstår Herodes den store, som nu på sin ålders höst börjar bli galen och ger order om att mörda alla gossebarn under två år. Det som gett upphov till Värnlösa barns dag den 28 december. Jesus tvingas med Josef och Maria på flykt. Inte heller det något nytt.

Orden från Jesaja visar sig mycket aktuella. Han talar om ångest, om manteln som fläckats av blod. Mitt i en situation av våld och oro blir Gud människa. Till slut kommer detta lilla barn växa upp och dö på grund av att han hotar makten. Som påminnelse nämner vi Pontius Pilatus vid namn varje gång vi bekänner vår kristna tro.

Jesajas ord kunde också handla om vår egen tid; en tid där ångest råder.

I september skrev kyrkoledare inom Sveriges Kristna Råd ett öppet brev till landets partiledare. De ville värna om människors rätt att fly från krig och förtryck.

Företrädare för ett av Sveriges riksdagspartier tog upp detta i en debattartikel i en kvällstidning. De skrev att det är problematiskt när kyrkan ”går utanför sin teologiska roll och ägnar sig åt opinionsdrivande politik som riskerar att i än högre grad slita Sverige itu”. De fortsatte: ”Vi behöver enas, i armkrok med Sveriges kristna råd och fler, för en human och ansvarsfull syn på migrationsströmmarna”. Debattartikeln avslutades: ”Gör vi inte det har vi snart ingen möjlighet att hjälpa andra.”

Argumentet var att vi inte ska ta emot flyktingar mer. Det är bättre att hjälpa människor på plats. Det är det som sägs. Men hur kan det då komma sig att Sida nu redovisar en undersökning, som säger att svenska folkets stöd för bistånd till andra länder minskar. De krafter som vill göra det svårare för asylsökande att få komma till Europa vill självklart inte hjälpa människor på plats.

Det som gör mig oroad är ändå inte vad vissa politiker säger eller inte säger. Det som gör mig oroad är den berättelse som fler och fler gör till sin. Berättelsen handlar om att Sverige är ett land i fullständigt kaos. Många tror på detta. Och jag säger inte att det inte finns stora problem. Det finns våldsbejakande extremism. Självklart också bland de människor som flyr till Sverige. Mot detta behöver samhället ta krafttag. För människors skull.

Men denna berättelse bygger på rädsla, oro och ångest. Och de som berättar den vill få majoriteten att tro att det är människor från andra länder som är orsaken. Berättelse som nu tar över i vårt land handlar inte om att värna alla människors lika värde. Den handlar om att allt kommer att lösa sig om flyktingar inte längre kommer till vår del av världen. Den handlar om att så många människor med utländsk härkomst som möjligt ska återvandra.

Denna berättelse är så stark, så att jag ibland dras med i den. Jag börjar misstänka mina medmänniskor. Och jag skäms när jag gör det.

Idag, på Juldagen, firar vi en helt annan verklighet. Att Gud blivit människa och väljer att dela våra liv. Jesaja säger:
Natten ska vika där ångest nu råder.Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Idag samlas hundratusentals människor i vårt land kring denna berättelse. Att Gud blev människa. Jesus föddes inte i Sverige utan i Mellanöstern. Jesus föddes inte i välstånd utan i fattigdom. Jesus levde sin första tid på flykt. Till slut dödades Jesus, eftersom han blev för obekväm för maktens människor. Men Jesus uppstod också från döden. Han gjorde en väg genom allt som verkar omöjligt. Genom själva döden.

Vi som firar jul i Sverige idag och ända till tjugondag knut är människor som talar svenska, nordsamiska, arabiska, farsi, tigrinja och många andra språk. Vi tror i första hand på att Gud blev människa. I våra julkrubbor ställer vi ut tre stjärntydare som uppvaktade Jesus. De brukar avbildas som representanter för olika folk. De står tätt samman med den Heliga Familjen. De trängs med oxen, åsnan och fåren och dess herdar. Gud kommer till hela sin skapelse.

Denna berättelse – julevangeliet – innehåller det friska vattnet. Den klara källan som är idel godhet och kärlek. Vi vägrar ösa ur usla brunnar, där vattnet är brunfärgat och otjänligt. Vi söker en källa där rätten väller fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
Natten ska vika där ångest nu råder.Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.