Bibeln och Bibelsällskapet i ropet

När jag i morse öppnade min digitala DN-app och läste två texter på sidan två kändes det som att några pusselbitar föll på plats. Ledaren har rubriken

Ingen kan längre blunda för att SD medvetet förstör det demokratiska samtalet

Texten hävdar att SD använder sig av anonyma konton för att sprida rena felaktigheter och att de därmed inte kan hållas ansvariga för det. Det är TV4:s program ”Kalla fakta” som gjort avslöjandet. Detta kommer inte som någon överraskning för mig. Men däremot var det intressant att ledaren bland annat hänvisar till …

… akademiledamoten Ingrid Carlberg, som har skrivit en bok om dold propaganda, förklarar att det är viktigt för propagandamakarna att det alltid ska ”gå att förneka kännedom” (DN 6/9 -23).

Ingrid Carlberg är suppleant för Svenska Akademien i Svenska Bibelsällskapets Huvudmannaråd. Vi träffades i måndags.

Den andra texten är författad av Erik Helmersson. Rubriken är

När Koranen brinner ska man reagera exakt som i Malmö

Vid en koranbränning i Malmö häromdagen läste koranbrännarna ur Bibeln, beskriver Helmersson. Hans kommentar säger mycket:

Ja, och så citerade de Bibeln också, enligt Skånska Dagbladet. Vilka partier framgick inte, men det var knappast Romarbrevet: ”Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte … Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.”

Koranbrännarnas provokation möttes med dans. Bra metod. Men också intressant att en ledarskribent i DN ger sig in i diskussionen och använder bibelord i sin argumentation. Bibeln är inte bara en del av vår historia. Den är en del av vår nutid. Och den är viktigt för många människor i vårt land. Den är absolut inte kompatibel med islamofobi och nationalism. Den har ju sitt ursprung i Mellanöstern. Som kristen tror jag att Bibeln är Guds tilltal till oss. Till människor i precis alla kontexter.

"Vi tänker inte glömma, vi tänker inte förlåta."

Detta är ett ordagrant citat ur det tal som Jimmie Åkesson höll på Sverigedemokraternas landsdagar. Vem är det som inte ska förlåtas? Sammanhanget visar att det är de som fört det han beskriver som en Sverigefientlig politik. Åkesson vill kartlägga vilka som ytterst bär ansvaret för ”denna enorma tragedi”. Det är dessa personer som inte ska förlåtas. Senare i talet visar det sig att det framför allt är socialdemokraterna och vänstern. Men Reinfeldtregeringen får sig också en släng av sleven. Åkesson hotar alltså en del av sina kamrater i regeringsunderlaget, för en del av dem satt väl med i Fredrik Reinfeldts regering? De kommer inte att förlåtas. Det borde oroa regeringen. En som skriver om detta hot är DN’s politiskt sakkunniga, Tomas Ramberg.

Statsministern har också tagit avstånd från Åkessons tal och det är bra. Ulf Kristersson säger att ”Jimmie Åkessons moskéuttalande sår split i det svenska samhället” enligt SvD.

Sedan ägnas Åkessons tal i stort sett åt att misstänkliggöra människor med utländsk bakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet. Till exempel det uttalande som så många reagerat kraftigast på; hotet att riva gudstjänstlokaler. Och överhuvudtaget en argumentation kring religionsfriheten som står i bjärt kontrast mot vår grundlag. Detta har också understrukits av sakkunniga på området. SvT skriver:

Enligt Victoria Enkvist, docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, finns det idag inget rättsligt stöd för att ta bort olika former av symboler och uttryck på grund av att de kan relateras till en religion.

”Att införa begränsningar för en specifik religion är diskriminering enligt såväl grundlag som europakonventionen”, skriver Victoria Enkvist i ett mejl till SVT. 

När Åkesson sedan går igenom ett axplock av saker som förhandlats fram med regeringen handlar de åtta första exemplen om migrationspolitiken. Det nionde exemplet är att biståndet minskas. Sedan radas andra politikområden upp. Det ska i ärlighetens namn sägas att Sverigedemokraterna inte är ett enfrågeparti. De vill genomföra sin politik på alla områden. Och visst finns det sådant som jag håller med om. T ex att

Sverige behöver mer el från planerbar kraftproduktion.

Men vi är nog inte överens om fortsättningen av energipolitiken. Även inom deras vårdpolitik och kriminalpolitik så framskymtar den grundläggande misstron mot människor med utländsk bakgrund. 

Det finns mycket att kommentera i talet. En del av de problem som tas upp är verkliga. Jag är exempelvis definitivt inte för att 

... det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället. 

Men bara för att ta ett exempel ur denna uppräkning: Hur kunde då Åkesson tillåta att Björn Söder ifrågasatte att judar kan vara svenskar? Är inte det antisemitism?

Det är tydligen inte heller så att Sveriges judar skulle känna sig trygga med Sverigedemokraterna och Åkesson i ledningen. Aron Verständig, Judiska centralrådets ordförande, skriver på X att han är 

Väldigt illa berörd av Jimmie Åkessons utspel. Vi har alla ett ansvar att arbeta mot extremism men det görs verkligen inte genom att hetsa mot muslimer eller generella förbud mot moskébyggen. Vi måste slå vakt om den grundlagsskyddade religionsfriheten.

Svenska kyrkans ärkebiskop, Martin Modéus, sätter enligt Kyrkans Tidning, fingret på en viktig sak i Åkessons tal. Han menar att Åkesson blandar ihop religionslagstiftningen med brottslagstiftningen. Där har ärekbiskopen en viktig poäng. 

Om det kommer något gott ut av detta tal är det att regeringen inser vilken typ av parti de samarbetar med.

Christ’s love is for all

The probably strongest message today was delivered by a Muslim. Professor Azza Karam is the Secretary General of Religions for Peace International. She was the quest of the General Assembly and was invited to the podium to give a greeting. She compared religious leaders to political leaders. And her point was that religious leaders have more power than political leaders.

Then she made a plea to all the Christian leaders present in the big conference hall. A plea that they should extend their love to all human beings. And she became very particular when she stated said:

I believe as a Muslim that Christ’s love was meant for all.

Of course she alluded to the Assembly theme:

Christ’s love moves the world to reconciliation and unity.

This is not easy. Some Christians live under great pressure. I have spoken to Church Leaders from Nigeria telling me about how it is to live close to Boko Haram. Or to Church leaders in India whose congregations consists of mostly Dalits. Or just look at my own context in Sweden. Today Muslims are blamed for many things when parliamentarians don’t differ between Islam and Islamism. White supremacy is the order of the day. When racism is allowed in society, sexism will come suit. And it goes on. Discrimination of persons, that don’t fit the hetero norm comes after that. I could mention other groups of people.

So, it takes a Muslim woman to come and tell us that Christ’s love was meant for all.

The rest of the first plenary was about the war in Ukraine. Also, very important. Hopefully the WCC can be a space where Christians in Russia and Ukraine can deepen their dialogue.

I also want to say something about the voice of the young delegates and participants. They are literally shouting for Climate Justice. Adults like me need to hear this cry. Also a Professor Mathew Koshy Punnackadu, leader of the Department of Ecological Concerns in the Church of South India was clear when he made a comment about the parable about the good Samaritan. The man who was attacked by the robbers is the soil, the water, and the trees, he said. It is not only other humans that are our neighbours. Food for thoughts.

Du är Seendets Gud

Idag går mina tankar till en av Bibelns första relationsdramer. Abraham, Sara och Hagar är inblandade i en asymmetrisk maktrelation. Den inbegriper våld, övergrepp och svek. Gud finns med i det som sker och tar parti för de olika individerna vid olika tidpunkt. Abraham får ett löfte om en stor släkt, trots att han är barnlös. Sara får veta att hon ska bli mamma, trots att hon tidigt beskrivs som ofruktsam. Hagar får möta Guds beskydd, när hon blir utsatt för övergrepp. Guds omsorg flyttar sig längre och längre ut i utsattheten. När Ismael till slut ligger under en buske och nästan dör, då är det just där som Guds omsorg finns.

Det är en annan tids maktstrukturer. Men Hagar flyr från en ohållbar situation. Även med den tidens regler och normer är det mycket av det som sker som inte blir rätt.

Ändå har tre världsreligioner sitt ursprung i ett skeende som är ett triangeldrama med en mäktig man och två kvinnor som på olika sätt befinner sig i utsatthet. Vad är meningen med att denna berättelse fortfarande återges? Som jag ser det vill den visa på att Gud umgås med oss människor. Ett släkte som visserligen alla är syndare men vissa blir förövare och andra kämpar för att överleva. Vi ska inte nöja oss med sakernas tillstånd. Vi ska bli medvetna om vår skuld och söka försoning och förlåtelse så att en förändring kan ske. Vi ska bli medvetna om andras skuld och stå upp för vår rätt när vi blir utsatta för övergrepp.

Jag tänker ofta på hur jag som man – och i mitt fall en man som anförtrotts makt – tar ansvar för mitt liv. Då är berättelsen om Sara, Hagar och Abraham, (och även Ismael och Isak) en viktig påminnelse om att livet är komplicerat och att det är lätt att missbruka sin makt. Samtidigt blir det en påminnelse om att Gud finns med.

Hagar är den person som blir den första i Bibeln att ge Gud ett namn.

Du är seendets Gud, säger hon.

Det betyder olika saker för olika människor. Men idag tänker jag på att Gud alltid ser oss och vill vårt väl. Faktiskt både förövare och överlevare. Men då måste vi också våga se.

Det är mycket som går snett i relationerna mellan Hagar, Abraham och Sara. Men Gud verkar i det som sker och till slut får båda barnen – Ismael och Isak – familjer och livet går vidare. In i nya komplicerade relationer. Men Gud följer med. Jag vill tro att Gud också är med oss idag och vill leda oss i det svåra och komplicerade.

Pittsburgh – why?

Yesterday, Saturday 27 October 2018, one of the deadliest attacks on the Jewish community in US history took place, according to CNN, when 11 persons were shot dead in the Tree of Life Synagogue in Pittsburgh.

US Attorney Scott W. Brady said:

The actions … represent the worst of humanity

It is appalling that the person who murdered the eleven people and wounded others have used bible quotations on social media to fuel his anti-Semitism. This is of course nothing new, which makes it even worse. We who confess ourselves to be Christians need to work even harder to stop this abuse of God’s name.

Late Archbishop Nathan Söderblom, Nobel Peace Prize
Laureate in 1930, looks down on the panel. I think he
would have been pleased with the conversation.

With this outrageous background it felt as a positive and constructive initiative that the Archbishop of Church of Sweden, Antje Jackelén, gathered a group of deacons and pastors on Friday around issues of dialogue between Jews, Muslims and Christians. We who are ordained and employed by Church of Sweden on national level stand under her oversight. Hence she gathers us twice every year for deliberations. This time the theme was

Learning and teaching in our different traditions

The panel consisted of Morton Narrowe, former Rabbi of the Stockholm Synagogue, Mohammad Fazlhashemi, professor of Islamic Theology and Philosophy at Uppsala University and Antje Jackelén, Archbishop of Church of Sweden.

It is difficult to cover a one and a half hour long conversation in a blog post. Suffice it to say, most of the time they were in agreement. To me that in itself was a good thing. That religious leaders from different traditions meet in peace and understanding.

One thing I would like to comment, though. The moderator, Jakob Wiren, theological secretary at the Archbishop’s office, has published a book on Christian Education, where he also speaks about the way different religions teach faith. He claimed that textbooks in school often describe people of faith in a stereotype way. If there for instance is a photo of a Jew, he is often orthodox with ringlets. The same with Muslims and Christians. Always the extremes. He wished for the education of school teachers to take this into account and safeguard that they are aware of this risk. Religious people are often alienated or exoticized.

Right now my wife is studying religion at Mid Sweden University. She shares a lot with me and I am under the impression that her studies are taking this into account. The literature and the teacher portrays the different religious traditions with respect and in their web seminars they discuss exactly the issue that Jakob Wirén pointed to. That is reassuring to know.

The illustration shows Judaism as a Tree of Life.

My wife also showed me a report she and her study group produced while she studied at Sigtuna Folk High School in the early eighties. She trained to become a Parish Educator and this study had the title:

Judaism. What can the roots teach us?

She has been working with Christian Education since then. With every age – from infant to old aged. In Sweden and Southern Africa. This also belongs to the full picture. While we as preachers have struggled with our theology on the relation between Christianity and Judaism, the Parish Educators have known better. It is important to know that this challenge lies with every Christian. How to look at the other with respect and curiosity.

I am also happy to be part of the Preaching Blog named Tala väl. (Literally: Speak well - meaning that we have to talk about other people of faith in a benevolent manner. And especially about our Jewish siblings.)

Let us continue the good work and always avoid describing the other in a way that is untrue. The rules of late Bishop Krister Stendahl still stands:

1. When trying to understand another religion, you should ask the adherents of that religion and not its enemies.

2. Don't compare your best to their worst.

3. Leave room for “holy envy.”

Att vara eller inte vara Charlie ...

Det mesta är redan skrivet. Själv kopierade jag ett pressmeddelande från Kyrkornas Världsråd i min förra bloggpost. För att jag tyckte det var bra och balanserat.

Alltså: först inträffar terrordådet i Paris. Sedan skrivs/sägs massor i vanlig media och ännu mer i sociala medier. När det är gjort kommenteras på det som redan sagts och skrivits. Nu är vi kanske inne på tredje varvet. Minst. Finns det något mer att säga? Jag vet inte men jag skriver ändå. För det handlar ju till stor del om det fria ordet, eller hur?

Det självklara har jag redan skrivit. Terrordådet i Paris var fruktansvärt. En kriminell handling. Men, som alla terrordåd, utfört på en ideologisk grund.

Problemet börjar när olika tyckare och tänkare (som jag) ska sätta in det som skett i ett sammanhang. Den vanligaste reflektionen i Europa, är att måla upp en kamp mellan extremistiska krafter och demokratiska. Självklart står Europa för det demokratiska och 'de andra' för det extremistiska. Några väljer då att avgränsa gruppen extremister till bara vissa och menar att dessa finns överallt. Så gör t ex Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, när hon skriver:

Tillsammans måste vi bekämpa den extremistiska ideologi som ger bränsle åt attacken. Vi måste också motarbeta det felaktiga skuldbeläggande som sker när denna ideologi förväxlas med religion.
Lika lite som terrorattentaten i Norge 2011 kan rättfärdigas på kristna grunder kan attentatet i Frankrike 2015 göra det på muslimska.

Och visst är det sant. Extremism finns i alla mänskliga sammanhang och leder ofta till brutalt våld.

En annan grupp, som ibland känns ganska stor, är de som menar att det som skedde i Paris är ett uttryck för en kanske extrem, men dock vanlig form av Islam. De som ser det så undrar ofta, varför inte världens muslimer fördömer det som skedde.

Min upplevelse är att muslimer världen över verkligen fördömer det som inträffat. Det hävdas av många. T ex Huffington Post. En annan internetsida, .Mic, har samlat olika uttryck för avsky från arabvärlden.(Nu vet jag förstås att arab och muslim är olika saker. Jag tar upp det, för att många i väst blandar ihop begreppen).

Att skylla terrorattentatet i Paris på Islam är okunnigt och fördomsfullt. Lyssna t ex på en intervju med professor Reza Aslan. (Han har skrivit en uppmärksammad bok om Jesus, som jag recenserat för ett tag sen. Den tyckte jag inte var så bra men i intervjun är Professor Aslan lysande.) Intervjun, som är på engelska, tar 6 minuter. Den är värd att se, för den visar hur mycket västvärlden generaliserar kring Islam. Länken kommer här.

Det som har stört mig i många reflektioner är företeelsen att dela in världen i onda och goda människor och att göra det på ett mycket förenklat sätt.

Därför håller jag inte helt med den ledare som DN hade den 8 januari med rubriken:

Jo, det är vi mot dem

Jag är med, när de skriver:

Det är vi som kallar oss muslimer, kristna, judar, buddhister, hinduer, asatroende, ateister eller agnostiker. Och som menar att våra medmänniskor har rätt att kalla sig, och tillbe, vad de vill. Vi står mot dem som menar att just deras gud är den ende tillåtne och att den som smädar denne gud förtjänar att dö.

Men i nästa mening skriver DN:

Det är vi som till skillnad från dem som låg bakom attacken tror på pluralism, på flera religioner, flera sanningar, flera åsikter som får brytas mot varandra i öppen debatt.

Jag håller inte med. Kanske är det bara slarvigt skrivet men jag tror inte 'på flera religioner'. Väldigt många troende människor i världen tror på en religion eller snarare, tror på Gud på det sätt som just den religionen gör. (Med alla de varianter som finns inom olika religioner).

Men bara för att jag är kristen och inte håller med Bahá'í  eller Buddhism, betyder inte det att jag vill hindra någon annan att tro som hen tror.

När jag läser DN känns det som att DN egentligen menar att det är de som omfattar en postmodernistisk verklighetsuppfattning mot dem som 'lever kvar' i det moderna eller ännu värre i det för-moderna. DN kan gärna tycka så och får så klart även uttrycka det. Men alla som inte är postmodernister är inte per definition onda. Och, det kommer nog att visa sig, att det även i den postmoderna verklighetsuppfattningen kan finnas nog så mycket förakt och fördomar mot 'de andra'. (Själv rör jag mig mellan dessa tre olika verklighetsuppfattningar och tror inte ens att indelningen i förmodernt, modernt och postmodernt helt och fullt täcker in vår underbart, komplicerade mänsklighet.)

Det måste det vara tillåtet att kritisera Charlie Hedbo. Det gör t ex Jacobin, som är en webbaserad vänstertidskrift i USA. De hävdar att Islam framställs rasistiskt i Charlie Hedbo’s teckningar. 

Websidan Polifonen, går så långt som att säga att Charlie Hedbo är

... ett politiskt språkrör för högerextremismen.*

Men ordet är försett med en asterisk och när jag läser längre ner på sidan ser jag följande kommentar:

Delar av den franska vänstern har i många avseenden adopterat extremhögerns retorik. Så trots att Charlie Hebdo alltså är en så kallad vänstertidning, härbärgar de konservatismens muslimkritik. Därav ordvalet, “högerextremism” i texten.

Detta håller jag inte med om. Men jag inser att jag förmodligen vet för lite om Cahrlie Hedbo. Dessutom är det kanske inte rätt tillfälle att kritisera Charlie Hedbo. Det uppfattas lätt som ett sätt att anföra förmildrande omständigheter.

Men tänk efter: går det inte att hålla dessa två teser i medvetandet samtidigt? Det var helt oförsvarligt att avrätta journalisterna på Charlie Hedbo. De dog för det fria ordet. Det är det ena. Just därför, för att tidningen egentligen vill åstadkomma debatt, har vi rätt att använda just detta fria ord, till att kritisera deras satirteckningar. Det är det andra.

Men, allt har sin tid. Just nu står jag kvar vid det jag skrev i min förra bloggpost:

I am Charlie.