Sedan ett antal år tillbaka klär jag mig i svart på
torsdagar. På detta enkla sätt vill jag skapa opinion mot våld och våldtäkt.
Jag är ambassadör för Kyrkornas Världsråds kampanj, som heter just
Thursdays in Black
Statistiskt är det framför allt män som utsätter framför
allt kvinnor och barn för våldtäkt. När det gäller våld i allmänhet är det
däremot oftare män som utsätter andra män. Sedan beror det förstås på hur våld
definieras. Det kan vara kroppsligt våld eller psykiskt våld. Det finns också
strukturellt våld.
Den kampanj som Kyrkornas världsråd driver fokuserar på
genusbaserat våld. Det som gör att framför allt kvinnor och barn utsätts. Det
betyder inte att kampanjen förnekar att även män utsätts för genusbaserat våld. Ofta läggs ytterligare ett lager av skam på för den man, som utsätts för våld om förövaren är en kvinna. Det finns otaliga bevis på hur myndigheter inte
tror att även en man kan bli slagen.
I botten ligger företeelsen att vi så ofta utgår från att
distinktionen kvinna/man är det mest grundläggande för att definiera en
människa. De som menar så brukar ligga nära det som kallas essentialism. Den
kan ta sig olika uttryck men i detta sammanhang betyder det att män och kvinnor
definieras utifrån vissa fasta, inneboende egenskaper (essenser) som inte kan
förändras. Ett sådant synsätt kan i vissa fall grundas i Bibeln, där det i 1
Mosebok står att Gud skapade människan till man och kvinna. Jag menar dock inte
att detta bibelställe måste läsas på ett essentialistisk sätt. Det går att se det
som en beskrivning av ett sakförhållande. Det går att dela upp mänskligheten i
kvinnor och män. Inte minst för reproduktionen är det en förutsättning.
Men det innebär inte att alla som identifierar sig som kvinnor behöver vara på
ett visst sätt och vice versa.
Mot essentialism kan man ställa konstruktivism. Den säger
att egenskaper och förväntningar konstrueras socialt. Det finns visserligen i
de allra flesta fall biologiska skillnader men det innebär inte att en man och
kvinna behöver ha olika egenskaper.
Jag ligger betydligt närmare konstruktivismen. Jag tror att
det är bra att människor får möjlighet att själva välja hur de ska vara, vad de
ska syssla med och vilka egenskaper de vill utveckla. Efter många år i södra
Afrika tror jag dessutom att en människa blir till bland människor. Den
personliga friheten måste utvecklas i gemenskap med andra. Jag menar inte att fasta
normer kring hur en kvinna respektive en man bör vara är till nytta.
Problemet med all form av uppdelning i kategorier är att det
så väldigt lätt smyger sig in värderingar och graderingar. Och så har det varit
och är – inte minst när det gäller relationen mellan kvinnor och män. Det är
bara att undersöka löneskillnader och ägandeförhållanden i världen. Eller för
den delen lyssna till alla berättelser om genusbaserat våld. Inte minst de
berättelser som är en del av Me Too-rörelsen.
Om vi kunde se varandra som likvärdiga människor, skulle
sakernas tillstånd påverkas till det bättre.
Under några veckor ska jag på torsdagarna blogga om detta.
Inte minst för att en världsomspännande kampanj äger rum 25 november till 10
december. Den heter
16 Days of Activism against Gender-Based Violence
I min nästa bloggpost ska jag förklara vad den går ut på.
Under några av de torsdagar som infaller under dessa 16 dagar har jag inbjudit gästbloggare. Torsdagen dessförinnan, som är internationella mansdagen,
har jag också bjudit in en gästbloggare.
Dessemellan ska jag skriva ytterligare en egen bloggpost.
Den 17 december avslutar jag med en summering. Välkommen alltså att följa min
blogg ett antal torsdagar framöver.
