Sydafrikas nya regering

Sydafrikas statsbärande parti – African National Cogress (ANC) – fick för första gången sedan 1994 inte ensam majoritet i parlamentsvalet den 29 maj. De fick runt 40 procent av rösterna. Som tvåa kom Democratic Alliance (DA) med knappt 22 procent. Tredje störst blev ett nytt utbrytarparti ur ANC - uMkhonto weSizwe (MK). De fick nästan 15 procent. Sedan finns ett antal partier med mindre än tio procent av rösterna. Economic Freedom Fighters (EFF) är också en tidigare utbrytning ur ANC. De fick nästan 10 procent. Valresultatet finns på valkommissionens webbplats. 

Eftersom inget parti har egen majoritet krävdes någon form av koalition. Jag måste säga att jag blev överraskad över att ANC och DA valt att bilda regering, tillsammans med ytterligare ett antal partier. Där finns Inkatha Freedom Party (IFP) som traditionellt samlat zuluer i Sydafrika. Nu fick de endast tre procent av rösterna. De flesta zuluerna röstar idag på MK. (Mer om det nedan). Jag är också förvånad att Freedom Front Plus (VF+) är med. Det är ett konservativt parti, som samlar vita sympatisörer. Med i koalitionen är också United Democratic Movement (UDM). Deras ledare, Bantu Holomisa, var ledare för ett av Sydafrikas Homelands på slutet av 1980-talet, nämligen Transkei. Efter 1994 gick han med i ANC men bröt sig ur och bildade UDM. Partiet fick en halv procent av rösterna men får alltså vara med i regeringen. Holomisa blir försvarsminister. Ett annat parti är Patriotic Alliance (PA) som fick två procent. Deras ledare, Gayton McKenzie, beskrivs som tidigare gangster. Good Party (Good) som fick 0,18 procent av rösterna, är också med. Deras ledare heter Patricia de Lille och hon var borgmästare i Kapstaden en gång i tiden. Hon har varit ledare för PAC men även för ett annat parti – Independant Democrats (ID). Hon blir turistminister. Pan Africanist Congress of Azania (PAC) fick 0,23 procent i valet. PAC har gamla anor och var den befrielserörelse som organiserade demonstrationen i Sharpeville 1960. Ytterligare några partier som är med i regeringsunderlaget är Al Jama-ah, Rise Mzansi och United Africans Transformation.

Det är med andra ord en brokig skara. Syftet är verkligen att skapa en slags nationell enhet. Framtiden får utvisa om det kommer att gå. Relationen mellan ANC och DA har inte varit direkt vänskaplig. Men nöden har som bekant ingen lag.

President Ramaphosa sammanfattar målsättningen på följande sätt:

Den tillträdande regeringen kommer att prioritera snabb, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt och skapandet av ett mer rättvist samhälle genom att ta itu med fattigdom och ojämlikhet.

Är detta bara vackra ord? Det får framtiden utvisa.

Det stora hotet mot en positiv utvecklig i Sydafrika tror jag är MK och deras informelle ledare – förre presidenten Jacob Zuma. Han får inte ställa upp i parlamentet eftersom han har en dom mot sig. Det som är oroande är att de blev största parti i en av provinserna, KwaZulu-Natal. De fick 45,3 procent. Näst störst är IFP på 18 procent och ANC med 17 procent. MK fick dock inte utse premier (guvernör) i provinsen utan det blev Thami Ntuli från IFP enligt Reuters. ANC, DA, IFP och National Freedom Party (NFP) har bildat en majoritet så att MK inte får något inflytande vad gäller regeringsmakten i provinsen.  Men valresultatet är en indikation på utbredd nationalism bland zuluerna. Det är oroande.

Men trots allt vill jag understryka att Sydafrikas ledare försöker se bortom rivaliteter och vända utvecklingen i landet. Jag hoppas det kommer gå vägen.

Valutgången i Sydafrika – hur blir det?

Sydafrikas medborgare gick i onsdags till sitt sjunde demokratiska val. För första gången kommer inte ANC få egen majoritet. Just nu, när 97,9 % av rösterna enligt den oberoende valkommissionen är räknande ser ställningen bland de fyra största partierna ut såhär

ANC 40,12 %

DA 21,75 %

MKP 14,78 %

EFF 9,4 %

ANC (African National Congress) är det statsbärande partiet som länge hade stöd hos en överväldigande majoritet. Men de har inte lyckats att omfördela Sydafrikas rikedomar så att de fattigaste kunnat få det bättre. Dessutom har partiet och landet skakats av korruption och den extrema form av korrupt agerande som på engelska kallas State Capture. Inte minst under förre presidenten Jakob Zumas presidentperiod tömdes de stora, statliga företagen på pengar, som rann in i fickorna på redan förmögna politiker och företagare. Cyril Ramaphosa, en person som också har lik i garderoben, ville förändra detta men hans regering har inte lyckats. ANC verkar få majorotet i sju av nio provinser.

DA (Democratic Alliance) är ett parti som har rykte om sig att vara ett parti för de vita. De har haft och kommer att behålla majoriteten i en av de nio provinserna, Western Cape. Min bild är att de sköter sitt uppdrag där i många avseenden. Men för landet i helhet lyckas de inte mobilisera väldigt stort stöd bland de svarta.

MKP (uMkhonto weSizwe Party) är ett nybildat parti som har den tidigare presidenten, Jakob Zuma, som ledare. Det är med andra ord ett parti som brutit sig ur ANC. De vill vara folkets parti som skapar en positiv förändring för Sydafrika. Med tanke på Zumas tidigare prestationer känns det som en from förhoppning. De kommer få majoritet i en av provinserna, KwaZulu-Natal, där vi bodde 2013-2015. 

EFF (Economic Freedom Fighters) brukar beskrivas som ett vänsterpopulistiskt parti. Ledaren, Julius Malema, var ordförande för ANC’s ungdomsförbund och bröt sig ur ANC när Zuma var president. De två har aldrig varit kontanta.

ANC verkar få majoritet i sju av nio provinser. De andra två är det DA och
MKP som kommer att styra. (Källa: Al Jazeera).

Summan av de tre största oppositionspartierna blir – just nu – 45,93 %. Det betyder att det rent teoretiskt finns andra partier som ANC skulle kunna gå i koalition med och till slut nå över 50 %.

Min kvalificerade gissning är att ANC inte kan bilda koalition med något av dessa partier. MKP och EFF kommer inte heller kunna arbeta tillsammans. Inget av de tre andra partierna vill jobba ihop med DA, som förra året bildade en slags valsamverkan med sex andra partier. Den kallas för the Multi-Party Charter och inbegriper utöver DA: Inkatha Freedom Party (IFP), Freedom Front Plus (FF Plus), ActionSA, Independent South African National Civic Organisation (ISANCO), United Independent Movement (UIM) och Spectrum National Party (SNP). Jag är osäker på om de kommer att smaverka men skulle de bli så, får de tillsammans högst 30 %.

Med andra ord har det uppstått en osäker situation i Sydafrika. Den oberoende valkommissionen har lovat att resultatet ska vara definitivt imorgon, söndag. Det finns alltså anledning att återkomma.

Snart val i Sydafrika

2024 har kallats för ett supervalår. Aldrig har så många människor på vår jord gått till valurnorna. För oss i Sverige handlar det om val till EU-parlamentet den 9 juni.

Även Sydafrikas folk ska rösta i år. President Cyril Ramaphosa meddelade den 23 februari att allmänna val till parlamentet ska hållas den 29 maj. Dagen blir i vanlig ordning även allmän helgdag. Denna valdag sammanfaller med att Sydafrika fyller 30 år som demokrati. 

Det som sticker ut mest är förmodligen att det statsbärande partiet, African National Congress (ANC), som haft egen majoritet i parlamentet sedan 1994, med all sannolikhet kommer mista sin majoritet denna gång. Ipsos har en sammanställning på vad människor som registrerat sig – och velat uppge vad de kommer att rösta på – kommer att rösta på. Det är ju en gissning men ANC får i mätningen knappt 40 %. Detta ska jämföras med att ANC i förra valet fick 57,5 procent. Näst största parti är i Ipsos mätning inte Democratic Alliance (DA) som i parlamentet har drygt 20 % idag utan Economic Freedom Fighters (EFF) som idag har drygt 10 %. Om Ispos har rätt skulle EFF i årets val få 18,6 % och bli något större än DA, som ligger på 17,3 %.

Övriga partier är alla mindre än 5 %. Där märks Inkatha, som framför allt har stöd bland Sydafrikas största folkgrupp, zuluerna. En uppstickare är också ActionSA, som är ett utbrytarparti ur DA, lett av förre borgmästaren i Johannesburg, Herman Mashaba. 

I december förra året deklarerade tidigare presidenten, Jacob Gedleyihlekisa Zuma, att han blir ledare för ännu ett nytt parti. Det heter uMkhonto weSizwe. Namnet är detsamma som ANC’s väpnade gren hade under kampen mot apartheid. 

Zuma är fortfarande indragen i korruptionsåtal. Dessutom har han redan varit president under två perioder. Enligt Sydafrikas konstitution får ingen president sitta på sin post mer än så. Zumas anhängare är av den uppfattningen att denna lag måste ändras. Jag lyssnade på en av partiets företrädare som intervjuades. Vad jag förstår har det nya partiet ännu ingen konstitution och det är därmed oklart hur de tillsätter namn på sina valsedlar. 

Kommer Zuma lyckas samla tillräckligt med röster för att bli ett hot mot ANC? Jag tror inte det. Även om han hävdar att Sydafrika mådde bättre under hans tid som president, tror jag inte han hinner lura tillräckligt många. För han far verkligen med osanning. Låt oss ta exemplet med Load Shedding. (Det betyder att strömmen stängs av i olika delar av landet i omgångar, så att den begränsade mängd elektricitet som landet lyckas producera, ska räcka.) Zuma menar att det bara blivit värre under Ramaphosas ledarskap. 

Det stämmer visserligen. I en artikel i Daily Maverick står det så. Men varför har det blivit värre? Jo, för att Zumas administration sålde ut stora delar av det statliga elbolaget Eskom. Framför allt till finansfamiljen Gupta. Man köpte dessutom, enligt Daily Maverick, in kol med lägre kvalitet till kolkraftverken, så att de gick sönder. Och i stort sett inget underhåll gjordes på elnätet. Då är det ju inte så konstigt att det blir värre. 

ANC blir rimligen största parti. Men kommer de att kunna bilda regering? Kommer de att få stöd för sin presidentkandidat? Varken DA eller EFF är tänkbara koalitionspartners. Men utan någon av dem får ANC knappast ihop en majoritet. Det blir verkligen intressant att se vad som händer. 

Sydafrika är vårt andra hemland. Vi önskar att landet ska få en regering som gör allt för att bekämpa korruption och som använder landets enorma tillgångar för att lyfta stora delar av befolkningen ur fattigdom. Hur detta ska gå till vet jag inte. Men jag slutar aldrig hoppas.

The Past and the History

Every group of people has a past. A family, a village, a nation. The past consists of all that has happened, being said, written or built. No one can summarise the past. The past is everything. The past is incalculable.

When we look into the past we create history. This means that we select certain events or artefacts. We focus on specific casual links between those events. And we describe these chains of events with certain concepts.

Was F W de Klerk the President of South Africa or the Deputy President of South Africa? Or both? This is a question that South Africans answer differently today. On the website of F W de Klerk Foundation one can read that he is “the former President”.

In the State of Nation Address, however, South Africa’s President, Cyril Ramaphosa, addressed him as “former Deputy President”. History is written differently. The truth is that F W de Klerk was State President in the apartheid era. When South Africa became a democracy in 1994 he was Deputy President.

Why is this important? Because de Klerk's presence in the parliament at the SONA this year was heavily questioned by the Economic Freedom Fighters (EFF). The Speaker of the National Assembly, Ms Thandi Modise, did not entertain their complaint. The EFF wanted de Klerk to leave but his presence in the chamber was defended. Not because he claims that he once was the President but because he once was one of two deputy Presidents of South Africa.

I agree with what Michael Lapsley wrote on his Facebook wall the day after the SONA:

I consider the anti-democratic behaviour of the EFF at SONA totally unacceptable and actually reprehensible.Nevertheless I have to admit that emotionally part of me was pleased to hear FW called out.

To understand why Michael Lapsley writes this, one has to know that this Anglican priest lost both his hands and one eye when he opened a letter bomb in his home in Harare in 1990. The bomb was placed in the letter by the apartheid regime and at the time F W de Klerk was the State President. In his autobiography: Redeeming the Past. My Journey from Freedom Fighter to Healer (Orbis Books, Maryknoll 2012), Michael Lapsley writes:

So I hold de Klerk politically and morally responsible for my bombing. He may not have personally ordered it. He may not even have known about it, though it’s possible that he did. But he certainly knew about and did nothing to dismantle the machinery of state that carried it out. Despite this, I have yet to hear one word of remorse or acknowledgement of personal responsibility from F. W. de Klerk, a Nobel Peace Prize winner, about the evisl perpetrated by the apartheid state that he headed. Instead, his attitude is, “I saw nothing, I knew nothing, and I did nothing” (page139).

What really ignited the fire this time was that F W de Klerk Foundation had issued a statement saying that

… we cannot, from a legal point of view, accept that apartheid can in this manner be made a crime against humanity. 

I cannot understand why they had to come out with this statement right now. But it really shows that South Africa needs a continuing reconciliation process. Michael Lapsley also acknowledges this:

As an Institute for Healing of Memories we believe it is time for a new national conversation. [A]bout our pain and trauma that is so close to the surface and which needs to be healed if we are to attain peace with ourselves and create a kind, compassionate and just Society.

The South African Council of Churches (SACC) also issued a statement in response to the F W de Klerk Foundation. Amongst other things they said:

The statement issued by the De Klerk Foundation yesterday on February 14 - the Day of Celebrating Love, amplifying Mr De Klerk’s position that apartheid was not a crime against humanity, but a Soviet propaganda ploy, cannot go unchallenged by the South African Council of Churches. Apartheid was not only a crime, it was more than that, it was a gross sin against the image of God in the humanity of Black South Africans, generally called non-whites, who were legally treated as sub-human, and without the basic rights due to normal human beings.

So, one has to understand the dynamics behind the protests of the EFF. Still, I agree with the Speaker that F W de Klerk should remain in the room. One cannot remove him from the past. In my understanding the EFF tries to rewrite history.

The SONA itself dealt with the failure of Eskom to supply South Africa with electricity, the weak public finances and the problems with state-owned enterprises. Important issues and I really hope the present Government will be able to improve the lives of South Africans.

Ramaphosa also welcomed three distinguished persons the evening of the SONA:

Tonight, we are joined by Zozibini Tunzi, whose ascendance to the Miss Universe title is a reminder of our potential to achieve greatness against the odds. 

We also welcome Springbok captain Siya Kolisi, who led a group of determined and united South Africans to become the 2019 World Rugby Champions. 

We are joined this evening by another remarkable young person, Miss Sinoyolo Qumba, a Grade 11 learner from Lenasia South, who spent much of yesterday helping me to write this State of the Nation Address.

Just to end this blog post I realised that I really appreciate the title of Michael Lapsleys autobiography. 

Redeeming the Past.

Not the History, but the Past. Food for thoughts.

Sydafrika i fokus

Denna vecka äger ett viktigt besök rum i Sydafrika. Det är en delegation från Kyrkornas Världsråd (KV) som reser till Sydafrika, som ett led i det som kallas

a social-justice mission (ett uppdrag för social rättvisa)

Det går att läsa mer i ett pressmeddelande från KV. Värd är Sydafrikanska kyrkorådet (South African Council of Churches – SACC). Resan sätter focus på genusbaserat våld, som är ett utav Sydafrikas värsta problem och på våld mot utländska medborgare.

Med på resan är KV’s generalsekreterare, Olav Fykse Tveit, vice generalsekreterare Isabel Apawo Phiri, Zimbabwes kristna råds generalsekreterare Kenneth Mtata och KV’s kommunikationsdirektör Marianne Ejdersten. I Johannesburg möttes de av Frank Chikane, som var generalsekreterare för SACC fram till 1993. Han är nu bland annat ordförande för KV’s Commission of the Churches on International Affairs. Hela delegationen består av 16 personer, under ledning av Olav Fykse Tveit.

Fr v: Frank Chikane, Isabel Phiri, Kenneth Mtata, Olav Fykse Tveit.
Foto: Marianne Ejdersten

Generalsekreteraren för SACC, biskop Malusi Mpumlwana, skriver att KV besöker Sydafrika för att slå följe med sydafrikanska kristna i kampen mot genusbaserat våld och våld mot utländska medborgare. Han är tacksam för besöket.

Enligt Olav Fykse Tveit har Sydafrika en speciell plats i KV’s hjärta. I hans uttalande går det att höra en besvikelse över att Sydafrika, som varit en förebild i kampen för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet nu återigen får kämpa med våld och orättvisor. Resan är en pilgrimsfärd för rättvisa och fred.

Imorgon, måndag, ska delegationen träffa Sydafrikas president, Cyril Ramaphosa.

Min reflektion är att Sydafrika behöver fortsätta att arbeta med sin försoningsprocess. Det är symptomatiskt att Sannings- och försoningskommissionens ordförande, Ärkebiskop Emeritus Desmond Mpilo Tutu, just nu ligger på sjukhus med en elak virusinfektion. Det positiva är att Tutu, enligt News24, är på bättringsvägen. Men kommer försoningsprocessen att återhämta sig? Avgörande är att regeringen lyckas införa reformer, så att de rika och priviligierade i landet tvingas dela med sig. Sydafrika är ett av de länder i världen som har störst ekonomiska och sociala klyftor. Inte minst det politiska etablissemanget under förre presidenten, Jacob Zuma, roffade åt sig utan motstycke. Men många av de mestadels vita, rika gruv- och jordägarna har inte heller behövt dela med sig särskilt mycket efter demokratiseringen. Det behövs reformer.

I Sverige har vi mycket att lära. En fråga är: kommer Sveriges Kristna Råd att bjuda in Kyrkornas Världsråd, för att även vi har problem? Tror vi – med Sydafrikas historia i åtanke –

att en politik som delar upp människor, är lösningen på gängkriminalitet och våld? Vad skulle inte kristna från södra Afrika kunna göra för oss idag?

Idag möts många av oss till gudstjänst. Temat i Svenska kyrkans evangeliebok är:

Guds rike är nära.

Det känns inte alltid så. Men det är inte desto mindre sant. Guds rike är nära. Gud själv är nära. Där människor lider. Där människor söker Guds hjälp. Låt oss göra det i bön och beredvillighet att också själva stå till Guds och medmänniskors tjänst.

Sydafrika världsmästare

Det är ingen hemlighet att Sydafrika är mitt andra hemland. Jag har bott i Sydafrika sammanlagt 7,5 år. Ett år på 80-talet, då jag var volontär. 4 år med familjen och 2,5 år enbart med hustrun. Det är klart att det satt sina spår.

När därför Sydafrika gick vidare till final i Rugby-VM kändes det på ett speciellt sätt. Jag har inte följt några matcher på väg till finalen och jag hade heller inte möjlighet att se finalen men jag kollade på min mobil hur det gick.

Sydafrika vann på ett fantastiskt sätt 1995. Det finns återgivet i filmen

Invictus

Där visas hur Sydafrikas förste demokratiskt valde president, Nelson Rolihlahla Mandela, spelar en avgörande roll, för att Sydafrika ska vinna. Att han visade sig innan finalen i Springboks gröna lagtröja var en viktig symbolhandling. Rugby var i Sydafrika en sport för de vita. Mandela visade att han ville vara allas president.

Sydafrika vann också 2007. Den vinsten gjorde inte så stort intryck på mig.

Att Sydafrika vinner i år, 25 år efter de första demokratiska valen, tror jag har en liknande symbolisk funktion, som vinsten 1995. När jag ser nyhetsinslag från Sydafrika uttrycker fansen att det inte spelar någon roll om de är vita eller svarta. Alla ställer upp bakom sitt landslag. Och det beror säkert till stor del på lagkaptenen, Siya Kolisi. Jag hörde att hans pappa aldrig flugit förr och heller aldrig varit utanför Sydafrika. Nu åkte han till Japan, för att se sin son. En annan som åkte till Japan var Sydafrikas president, Cyril Ramaphosa.

Sydafrika har stora ekonomiska problem. Korruptionen under Jacob Zumas presidentperiod var utbredd. Mitt intryck är att Ramaphosa försöker ändra på sakernas tillstånd. Att Sydafrika vinner Rugby-VM nu tror jag kan betyda mycket. Men det behövs såklart mycket mer än ett Rugby-guld.

Sydafrika – 25 års demokrati

Imorgon – 8 maj – får Sydafrikas befolkning rösta i allmänna val för sjätte gången. Många av oss minns det första. Eller har sett bilder på långa, ringlande köer och hört berättelserna från äldre, svarta sydafrikaner, som väntat ett helt liv på att äntligen få fullgöra sina demokratiska rättigheter. Jag bodde i Sydafrika 1981-82 och minns ett samtal under en ungdomssamling. Det var ungdomar från både svarta och vita områden som möttes. Kvällens tema skulle inte vara politiskt. I stället handlade diskussionen om att vara tonåring. Frågan gällde när ungdomar skulle få börja bestämma själv om när de skulle vara hemma på kvällen. En vit flicka sa:

När man fyller 18, för då är man ju myndig och får rösträtt.

Ingen av de svarta ungdomarna sa något och efter en liten stund insåg flickan att ingen av dem, med det politiska system som rådde då, någonsin skulle få rösta.

I det första valet vann ANC en jordskredsseger. Sedan har andra partier fått mer och mer av kakan. Ett tag hade partiet över två tredjedelar av rösterna – d v s egen kvalificerad majoritet. Nu diskuteras det om de kommer att landa just över 50%. Men enligt en opinionsundersökning, som Ipsos gjorde idag, skulle ANC kunna få så mycket som 65%. Detta läste jag i Mail & Guardian. En annan osäkerhet gäller huruvida ANC kommer att få behålla styret i den folkrikaste provinsen, Gauteng?

Trots allt finns det mycket i den sydafrikanska demokratin som fungerar. Utöver ANC finns några stora partier: Democratic Alliance (DA) och Economic Freedom Fighters (EFF). Det senare beskrivs ofta som ett populistiskt vänsterparti. Mitt intryck är dock att det varit betydligt lugnare kring detta parti sedan Jacob Zuma avsattes.

När nuvarande presidenten, Cyril Ramaphosa, höll sitt berömda Thuma Mina-tal för några år sedan var tonen mellan honom och EFF’s Julius Malema, försonlig. Jag ser ibland på ett kort klipp på youtube, som verkligen andas hopp.

Men frågan är också hur maktbalansen inom ANC ser ut. Förre premiern (guvernör) i Freestate, Ace Magashule, är nu ANC’s Generalsekreterare. Han är Zuma-trogen och en del av den korruption, som behöver bekämpas.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Thuma mina, sings Lutheran Ramaphosa

On Thursday 15 February Matamela Cyril Ramaphosa was sworn in as President of the Republic of South Africa. He succeeded Jacob Gedleyihlekisa Zuma, according to Al-Jazeera an embattled ex-leader.

In my understanding this is good for South Africa. But one should not be to optimistic. Compared with Zuma, Ramaphosa is a much better leader. That is my deep conviction. But he is still a tainted leader. He was one of the owners of the Lonmin mine, where the Marikana massacre took place 16 August 2012. 17 mine workers were killed. Shot by the police.

Ramaphosa is also a very rich person. This could be an asset. He does not need corruption. He already has enough. At the same time he is distant from the poor and marginalized.

Ramaphosa talar vid en begravning i en luthersk kyrka.

Having said that I must confess that I appreciate his leadership style. One reason for that could be that he originates from the Evangelical Lutheran Church of Southern Africa (ELCSA) the very church that my own Church, Church of Sweden (CoS) has been in partnership with for more than a century. According to the Limpopo Mirror he

… grew up under strict Christian supervision as his mother was a staunch member of the Lutheran Church.

I am not sure whether or not he himself belongs or has belonged to ELCSA. Be that as it may, I guess that I somehow connect with him.

I have read his State of Nation Address (SONA). Much of it is of course normal rhetoric. It is interesting though, that he speaks firmly about land expropriation without compensation:

Guided by the resolutions of the 54th National Conference of the governing party, this approach will include the expropriation of land without compensation.

We are determined that expropriation without compensation should be implemented in a way that increases agricultural production, improves food security and ensure that the land is returned to those from whom it was taken under colonialism and apartheid.

This clear message was sandwiched in between reconciling words. He started by stating that the year to come will be a commemoration of Nelson Rolihlahla Mandela’s centenary. He was born in 1918. Ramaphose said:

Guided by his example, we will use this year to reinforce our commitment to ethical behaviour and ethical leadership.

Another icon was also born the same year:

Albertina Nontsikelelo Sisulu

Ramaphosa continued:

We honour this son and this daughter of the African soil in a year of change, in a year of renewal, in a year of hope.

On twitter I have seen many examples that people found hope in the speech. One tweet comments this in a very ironic way:

He spoke openly about how poverty levels have risen in 2015, how unemployment has gone up and how inequality has persisted. He also admitted that the that economy has not grown for several years. 

Of course he also spent time talking about the role of education, investment and job creation. The latter especially with the youth in focus.

An interesting thing was the announcement that the Government will introduce the first national minimum wage in South Africa in 1 of May. He also announced that

… free higher education and training will be available to first year students from households with a gross combined annual income of up to R350 000.

He also mentioned a continuing fight against HIV where the goal is set:

This year, we will take the next critical steps to eliminate HIV from our midst.

The opposition will monitor how these promises are kept. On Times Live I heard Julius Malema talk about this. The EFF will hold Ramaphosa accountable, said Malema. They gave him a chance to deliver his speech. Malema said they (EFF) want peace in the parliament.

Most interesting will be how Ramaphosa deals with his predecessor, Zuma. Will he (and the state institutions) hold him accountable? That is still to be seen. Ramaphosa said:

This is the year in which we will turn the tide of corruption in our public institutions.

The criminal justice institutions have been taking initiatives that will enable us to deal effectively with corruption.

I hope that justice really will prevail.

Ramaphosa concluded by citing a well-known South African musician, Hugh Masekela. The song is called: Thuma mina.

I wanna be there when the people start to turn it aroundWhen they triumph over poverty
I wanna be there when the people win the battle against AIDS
I wanna lend a hand
I wanna be there for the alcoholic
I wanna be there for the drug addict
I wanna be there for the victims of violence and abuse
I wanna lend a hand
Send me.

'Send me' in isiXhosa and isiZulu is 'Thuma mina'. This is the watch word of the Lutheran Youth League in ELCSA. Was this song chosen by coincidence? 

New leadership for the ANC

Today Cyril Ramaphosa was elected as new President of the African National Congress (ANC). Mail and Guardian reports that he won with 2 440 votes to Nkosazana Dlamini- Zuma’s 2 261. The rest of the leadership will be:

Deputy President: David MabuzaNational Chairperson: Gwede Mantashe
New Secretary General: Ace Magashule
Deputy Secretary General: Jessie Duarte
Treasurer-General: Paul Mashatile

I don’t know much of them but I understand that the top six, as they are referred to, consist of three Zuma-supporters and three Rampahosa-loyals. This means that ANC is split in two.

The only person I know of is Ace Magashule. He became Premier of the Free State when we lived in Bloemfontein. He was regarded as a notorious crook. From close friends I have learnt about his corrupt actions. It is not good news that he becomes the new Secretary General. But of course, it is a democratic decision.

The new ANC president. Cyril Ramaphosa.

What about Cyril Ramaphosa then? His played a crucial role when South Africa became a democracy in the beginning of the 1990s. He was one of the chief negotiators when the new constitution came into being. Many thought he would become the successor of Mandela. The party, however, appointed Thabo Mbeki as deputy president. Ramaphosa then left active politics and went into private business. According to Daily Maverick he was, in 2015, by Forbes estimated to have a net worth of $450-million.

This is of course a problem. He is a very rich person. One of my oldest friends in South Africa, Lorraine-ann Isaacs, a dedicated teacher in Cape Town, made this comment on Facebook today about rich persons like Rampahosa:

… because of their accumulated wealth and opulence they are now too removed from the plight of the ordinary, POOR people on the streets...he and his new administration have a lot to proof

I agree. But I hope that the corruption that was linked to Jacob Zuma at least will be halted.

Jacob Zuma flyttar till Dubai. Vem tar över?

Nu får det väl vara nog. Enligt Timeslive har den i Sydafrika inflytelserika finansfamiljen Gupta köpt ett lyxpalats i Dubai till Sydafrikas president, Jacob Zuma. Han blir granne med Zimbabwes president, Robert Mugabe. Suck! Vad jag förstår har uppgifter om detta läckt ut via e-mail från familjen Gupta.

Begreppet Guptagate är en lång historia i Sydafrika. Men det handlar ytterst om korruption. Det finns oerhört många indikationer på att presidenten medverkat till att denna finansfamilj fått förtur till stora beställningar från staten. Ett exempel är det som Timeslive rapporterar, att de bidragit till att ett kinesiskt företag fått sälja tåg och för denna affär fått s k ’kickbacks’ till ett värde av många miljarder. Det som händer beskrivs med begreppet 'State Capture' - vilket innebär att hela statsapparaten korrumperas, på ett organiserat sätt. Som i en maffia-stat. Anton van Dalsen beskriver detta för en tid sedan i CNBC Africa. Där lyfts glädjande nog South African Council of Churches (SACC) fram, för sitt aktiva arbete mot denna korruption.

Det är mycket som sker kring Jacob Zuma och frågan är om han kommer att kunna sitta kvar sin period ut. Det talas om misstroendeomröstning i parlamentet. Det ståår nu klart att den kan ske med bibehållen skretess för parlamentsledamöterna, efter ett beslut i konstitutionsdomstolen. I så fall skulle nog även många ANC:are rösta emot Zuma. Det är dock osäkert om tillräckligt många kan tänka sig att fälla sin ledare i parlamentet. ANC's tradition är ju att avgöra detta i sina egna sammanhang. Så skedde när Mbeki avsattes 2009.

Zumas presidentperiod slutar 2018. Men hans period som president för ANC tar slut redan i år. Beroende på vem som efterträder honom där, kommer hans framtida öde som sydafrikansk president avgöras.

Vad jag förstår finns två huvudkandidater. Den nuvarande vice-presidententen, Cyril Ramaphosa, stöds av en falang. Han var påtänkt som efterträdare till Mandela men utmanövrerades av Mbeki. Ramaphosa var mycket involverad i arbetet inför Sydafrikas första demokratiska val – CODESA. Han var också mycket aktiv i arbetet med den nya konstitutionen, som kom 1996. Han stöds bland annat av fackföreningsrörelsen Cosatu. Själv var han ledare för gruvarbetarfacket på 1980-talet. Men hans största problem är att han gav sig in i business och blev ägare till Lonmingruvan, som var inbladad i Marikana-massakern, där 44 gruvarbetare dödades av polisen.

Den andra huvudkandidaten är Nkosazana Dlamini-Zuma, den nuvarande presidentens, Jacob Zuma, ex-fru. Hon har länge varit ordförande för Afrikanska Unionen (AU) och är mycket respekterad internationellt. Hon är läkare och var tidigt engagerad i Sydafrikas studentrörelse. När jag talar med min kollegor vid University of KwaZulu-Natal förstår jag att de är olyckliga över att hon lierat sig med Jacob Zumas stödtrupper inför valet av hans efterträdare. Det är också ett problem att hon, som mor till flera av Jacob Zumas barn, förväntas ge honom immunitet.

Det finns också några ’dark horses’. En av dem är ANC’s kassör, Zweli Mkhize. Han står nära Jacob Zuma. En annan är parlamentets talman, Baleka Mbete. Dessa fyra förs fram som tänkbara efterträdare av ENCA.

Lindiwe Sisulu - nästa president i Sydafrika?

Men det finns ett annat namn som nämns mer och mer. Det är Lindiwe Sisulu, som har varit med i Sydafrikas regering sedan 2004. Hon är dotter till Albertina och Walter Sisulu, två oerhört respekterade frihetskämpar. Walter Sisulu satt på Robben Island med Mandela. Om ANC får problem att enas kring antingen Dlamini-Zuma eller Ramaphosa kan Sisulu mycket väl bli en kompromisskandidat. Jag tror hon skulle bli bra. Hon kunde ge Sydafrika en ny start.

Bantu Holomisa is now following me

Of course it has to do with twitter. Let me explain. Earlier tonight I read a tweet from Bantu Holomisa:

Ramaphosa 'launches' campaign with attack on Zuma, Guptas.

The thing is that South Africa’s president, Jacob Zuma, is allegedly involved in corruption with a financial clan in the country, the Guptas. Recently Zuma replaced the Minister of Finance, Pravin Gordhan. Deputy President, Cyril Ramaphosa, ciriticised the President for this, but according Business Tech, Rampahosa had to apologise to Zuma.

So, I posted this tweet:

Then something happened. I got fifteen likes and a few new followers. Among them Bantu Holomisa. He is a Member of Parliament and also the President of the United Democratic Movement (one of the political parties in South Africa, with strong support in the Easter Cape.) Twitter is interesting.

Anyhow, the replies I got, indicate that people don’t trust Ramaphosa. As they don’t trust the General Secretary of the ANC, Gwede Mantashe. In this saga, a new word was invented:

Mantashing

It means to take back something. I don’t think that Mantashe is proud of this.

När befrias Sydafrika från Zuma?

Det blir mer och mer tydligt att Sydafrikas president, Jacob Gedleyihlekisa Zuma, borde sluta. Det senaste beviset är att han gjort en stor förändring i regeringen. Syftet sägs vara att få in yngre ministrar men den allmänna uppfattningen är att han dels velat peta den populäre finansministern, Pravin Gordhan, dels se till att det finns ministrar som vill skydda Zuma, när hans andra presidentperiod tar slut.

The economist menar att han också sett till att få in lojala människor, som kan verka för att Zumas ex-fru, Nkosazana Dlamini-Zuma, blir nästa president. Hon skulle kunna skydda Zuma mot att bli dömd i en mängd korruptionsaffärer, som han är inblandad i.

Den andra, heta kandidaten till att efterträda Zuma, vice presidenten Cyril Ramaphosa, är öppet kritisk till att Zuma har avsatt Gordhan. Enligt Al-Jazeera säger Ramaphosa att det är totalt oacceptabelt.

Samtidigt som detta sker har också en gammal frihetskämpe, Ahmed Mohamed Kathrada, avlidit. Han var en av dem som dömdes tillsammans med Mandela i the Rivoina Trial. Hans änka, Barbara Hogan, säger till Zuma genom EyeWintess News:

If you had ears to hear and eyes to see, you would not have appointed four finance ministers in less than three years. You would not have recalled one of our finest finance ministers.

I en tweet har hon också sagt att Zuma har offrat allt som de kämpat för på korruptionens altare. President Zuma har ställt in den minnesgudstjänst, som staten skulle hållit för Kathrada och det har gjort att tunga institutioner som Nelson Mandela Foundation och Ahmed Kathrada Foundation riktat skarp kritik mot Zuma.

Zuma ska egentligen sitta till 2019. Det vore verkligen katastrofalt om han fick sitta kvar så länge. Men frågan är om det blir bättre med Nkosazana Dlamini-Zuma eller Cyril Ramaphosa. Det finns krafter inom ANC som vill få stopp på korruptionen. Hoppet står till att de får utrymme. I så fall kan Sydafrika gå en ljus framtid till mötes.

Söndag igen

Hustrun är i Moçambique och är med på biskopsvigning. Det anglikanska Lebombo-stiftet får ny biskop. För första gången på 37 år. Så länge har den förre varit i tjänst. Biskop Dinis Sengolane var enbart 30, när han vigdes. Enligt uppgift ska han finnas med i Guiness Rekorbok med två rekord. Både som den yngste anglikanske biskopen i modern tid och den som varit längst i tjänst. Han är mycket respekterad, inte minst för insatsen som medlare mellan regeringen och Renamo. För en tid sedan blev det fred efter en långdragen, delvis väpnad, konflikt. Hustrun är där, eftersom Lebombostiftet är vänstift till Västerås stift, som också har en delegation på plats. Hustrun arbetar ju som ett stöd för denna och fyra andra vänstiftsrelationer, som finns mellan stift i Svenska kyrkan och stift i södra Afrika.

Det tygstycke som hänger framför altaret i Eastwood,
antependiet, har en djup symbolik om hur Jesu födelse
och Jesu lidande hänger ihop. Kampen mellan ont och gott.

I min gräsänklingstillvaro åkte jag till vår församling i Eastwood, för att fira gudstjänst. När jag kom någon minut efter nio, höll några av de ansvariga på att klara ut vem som skulle göra vad. Min misstanke är att predikanten inte var förberedd, eftersom predikan var ovanligt kort. Den var på isiZulu, så jag vet inte om den var kort och bra eller kort och mindre bra. Men att döma av församlingens bifallsrop under predikan, livade den dock upp andarna. Det jag kunde uppfatta var att predikanten, Baba Mthethwa, bland annat talade om hur många ministrar i Sydafrikas regering, som är lutheraner. Detta var inget nytt för mig. En siffra jag hört är att en tredjedel av alla ministrar hör till den lutherska kyrka, som vi har relation till, nämligen ELCSA. Det är i så fall remarkabelt. En person som nämndes i predikan, var deputy President, Cyril Ramphosa. Det hörde jag. Att han, åtminstone förut, hört till ELCSA, det vet jag.

Predikanten hade en poäng. (Jag frågade honom efteråt). Utifrån att det i ELCSA är den Helige Mikaels dag sista söndagen i september. (I Svenska kyrkan infaller den nästa söndag). I evangelietexten, Lukas 10:17-20, läste vi om hur Jesus hade sänt ut 72 lärjungar och vad som hände när de kom tillbaka. Allt var, i predikan, insatt i söndagen sammanhang. D v s den kosmiska kampen mellan ont och gott. Som tydligast kommer till uttryck i Jesu död och uppståndelse men också i den Helige Mikaels kamp med draken.

Med andra ord är det vad de lutherska regeringsmedlemmarna ska göra. De ska kämpa på den Helige Mikaels sida i kampen mot ondskan. Från annat håll har jag fått uppgifter om att ELCSA’S presiding bishop, Ndanganeni P. Phaswana, regelbundet möter dessa regeringsledamöter, för att ge dem stöd i denna kamp.

Min fråga blir: vore det inte bra om Svenska kyrkans ärkebiskop, liksom Biskop Pashwana, samlade de kyrkomedlemmar, som är med i regeringen? (Jag vet att vi just nu har en expeditionsministär och att den nya regeringen inte är utsedd). Inte för att lägga upp hemliga planer, utan för att ge dem stöd i deras uppgift att vara med i kampen mot det onda i tillvaron.

I Sydafrika är ett sådant stöd, från ett samfunds sida, oerhört välkommet. Andra politiker skulle närmast se med avundsjuka på det. Jag tror de skulle utbrista:

Varför kommer inte vår kyrkoledare och stöttar oss?

Men jag tror att det i Sverige skulle uppfattas som om Svenska kyrkans ärkebiskop försökte lägga sig i den partipolitiska sfären. Någon skulle hävda att det vore fel att bara stötta Svenska kyrkans medlemmar. Kanske rent av diskriminerande.

Jag tror ändå det vore bra. Ett sätt att ge sitt stöd till de kyrkans medlemmar, som engagerar sig partipolitiskt.

En annan detalj i predikan och i några efterföljande vittnesbörd, det lilla jag uppfattade, var kommentarer till det jag bloggat om tidigare, nämligen profeten T B Joshua i Nigeria och den kyrka i Sydafrika, där människor uppmanas drick bensin. Vad jag förstod, sågs detta inte med blida ögon. De som talade menade, tror jag, att dessa företeelser inte är något att ha.

Det som kan sägas om gudstjänsten i övrigt är naturligtvis att sången alltid lyfter. Jag uppskattar också att vara i en församlingsgemenskap som känns som min. Igenkännande miner och den sedvanliga rundan i slutet, där alla (jag menar alla) skakar hand med varandra.

När vi gifte oss fick vi denna ikon: S:t Mikael.

ANC - watch out!

Regarding the elections in 2014, my belief is that the ANC is in for a hard time. Mandela is no present and the field is now wide open for people to vote according to their own conscious. This I have written before and already I see a number of signs that this is happening.

Ahmed Kathrada, one of Mandela’s fellow prisoners at Robben Island, spoke at Mandela’s funeral. I have not heard much of his speech. SABC and SAFM, the major TV and Radio broadcasters, are very loyal to the Government. But Kathrada did have some very serious things to say about the state of affairs, although he did it in a diplomatic manner. Times Live reports:

But perhaps the most powerful moment of all came when Kathrada, his voice quavering with grief, spoke of the gratitude South Africa should have for its "chapter nine" institutions, which safeguard democracy. Among these institutions is the office of the public protector, headed by Thuli Madonsela, which has been investigating the irregular expenditure of more than R200-million on Zuma's Nkandla estate. This line was not in his original speech.

It would have been interesting to have seen the face of Zuma when Kathrada said that.

So, I was quite surprised when I watched SABC 3 news tonight and they covered the NUMSA congress and the speech that suspended Cosatu General Secretary Zwelinzima Vavi held. He was received as a hero according to City Press. Cosatu says that he is not even allowed addressing any member union of the Cosatu. The interesting thing was how long part of the speech that SABC covered. He got almost a minute. That is quite a lot on TV. Just to recap: NUMSA is the largest trade union in Cosatu. Cosatu forms a tripartite alliance together with the ANC and the SACP (South African Communist Party). Vavi is not one of Zumas supporters. Cosatu has suspended him since he had an extra marital affair with an employee. Some analysts believe this was a political suspension. There is a rift in Cosatu and the group that is loyal to Zuma saw a chance to get rid of Vavi.

NUMSA, which is the union for metalworkers, has also opinions about the massacre at Marikana. They believe that it was planned and they blame, amongst others, Cyril Ramaphosa, vice president of the ANC and by many seen as the successor of Zuma. NUMSA also wants the National police commissioner, Riah Phiyega, to be suspended. According to BDLive NUMSA also wants Zuma himself to resign.

Another sign that ANC might get it tougher in the future is the new coalition: the Collective for Democracy. Although one of the five parties that were part of the coalition, IFP, now says, according to the Mail and Guardian, they are not; it is still a remarkable thing. The other four are the African Christian Democratic Party, Cope, the Freedom Front Plus, and the United Christian Democratic Party.

Remarkable is that Freedom Front Plus is one of them. It is a party to the right with many Afrikaner voters. As I understand it, those parties will still compete as separate parties. They just cooperate in the election.

On top of this we have DA, the biggest opposition party, Agang with Mamphela Ramphele and of course the populistic EFF, Julius Malema’s party. I am a bit worried though, that the opposition is too divided. I guess the ANC will use this as an argument. But the bottom line as I see it, is that people now are more open to criticise the ANC.

Två lutheraner i det mediala rampljuset

Till fredagstraditionen hör att köpa veckans exemplar av Mail & Guardian. Det är en Sydafrikas mest kritiska pressröster. En veckotidning som ser ut som en dagstidning. Den är tjock och innehåller många djuplodande, politiska analyser. Den finns även på nätet och jag brukar ofta läsa den i Sverige.

Toppnyheten denna fredag handlar om en misstänkt korruptionshärva i Johannesburg. Affärsmannen Vivian Reddy misstänks ha fått en order värd 1 miljard Rand p g a sin vänskap med och sitt ekonomiska stöd till president Zuma. Zuma lär också, enligt tidningen ha sagt, att de affärsmän som stödjer ANC kan förvänta sig att

… everything you touch will multiply.

Absolut inte bra. Bättre då att läsa om kollegan, den lutherske prästen Nosey Pieterse, som finns på bild på framsidan med rubriken:

The pig farmer behind the farm strikes

I Western Cape är det manga underbetalda farmarbetare som strejkar och tidningen hävdar att Nosey uppmuntrar strejken, vilket kan verka märkligt, eftersom han sitter på dubbla stolar. Jag visste inte att han hade en grisfarm men jag visste att han är inblandad i vinframställan och enligt M&G ära han ordförande för ”the Black Association of the Wine and Spirit Industry (BAWSI)”. Lite märkligare är kanske att han samtidigt är sekreterare i ”the BAWSI Agricultural Worker’s Union of South Africa (BAWUS)”. Den lokala strejkledaren i det lilla samhället De Doorns någon timme nordost om Kapstaden säger om Nosey, som ocksä är hennes lokale präst:

We love and trust Nosey / … / Whenever help is needed, Nosey is there.

En annan Lutheran (jag tror i alla fall att han är det), som kanske sitter på dubbla stolar, har jag skrivit om förut, nämligen nyvalde vice ordföranden för ANC, Cyril Ramaphosa. Han är nu tillbaka i toppolitiken, som han lämnade för många år se’n, när han valde att göra karriär i näringslivet. Han hade varit ledare för COSATU (motsvarigheten till LO i Sydafrika) men är idag delägare i den gruva i Marikana, där polisen sköt ner nästan 40 gruvarbetare. Ramaphosa anses av många vara en betydligt mer sansad ledare än Zuma och många, inte minst i näringslivet och bland de vita, skulle hellre se honom vid rodret. Kolumnisten Richard Calland menar att Ramaphosa inte kan göra så mycket på egen hand. Hans beskrivning av situationen i ANC är pessimistisk:

But, arguably, the ANC’s character has long ago changed beyond the point of no return: to some observers of the Mangaung proceedings it has become a party of “arrivistes”, a vehicle for the socioeconomic advancement of individuals, but not the grand driver of structural social change and reform it once was.

Det ska bli mycket intressant att följa ANC’s utveckling på nära hall under åren framöver. Jag tror att det finns hopp men då måste, som vanligt, gräsrötterna säga ifrån.