Olaudah Equiano – Gustavus Vassa

Mina barn gav mig en bok för drygt ett år sedan. Den är verkligen läsvärd – men det har tagit sin tid att läsa den:

Black England. A Forgotten Georgian History.

Boken är skriven av Gretchen Gerzina, en afroamerikansk författare och akademiker. Hon vill berätta om den stora, svarta befolkning som fanns i England på 1700-talet. Under den georgianska eran (1714-1830). Det fanns svarta organisationer och kyrkor. Men alla svarta – även om de var förmögna och framgångsrika – löpte risken att närsomhelst bli kidnappade och sålda som slavar till plantager i Amerika. 

Jag fastnade särskilt för Olaudah Equiano, vars slavnamn var Gustavus Vassa. Varför han fick detta udda namn framgår inte tydligt. Men enligt Gretchen Gerzina var han förtjust i det. Jag nämner det av en anledning. Det länkar ihop Olaudah Equiano med Sverige.

Olaudah Equiano fick i uppdrag att leda en udda expedition som jag aldrig hittills hört talas om. Olika grupper i London ville antingen hjälpa eller bli av med svarta, fattiga invånare. Lösningen blev att skaffa fram ett antal skepp och transportera de svarta som mer eller mindre frivilligt kunde tänka sig att bosätta sig i Sierra Leone. Med på skeppen fanns också ett stort antal vita kvinnor, som försörjde sig på sexarbete. De lurades in i giftermål med svarta män. Kanske lurades även männen. Det är inget jag kan läsa mig till i boken.

Det är ofrånkomligt att jag tänker på vår nuvarande regerings politik. Den kallas för:

Ny strategi för Sveriges globala utvecklingssamarbete inom migration, återvändande och frivillig återvandring

Jag läser på Regeringskansliets webbplats – en nyhet publicerad 23 oktober 2024:

Torsdag den 24 oktober håller bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa pressträff tillsammans med Ludvig Aspling, Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson. På pressträffen presenteras regeringens nya strategi för globalt utvecklingssamarbete inom migration, återvändande och frivillig återvandring. I linje med Tidöavtalet och reformagendan ska synergierna stärkas mellan biståndspolitiken och migrationspolitiken.

Tänkte regeringen på att den 24 oktober är FN-dagen? Jag frågar Google varför vi firar FN-dagen:

Internationella FN-dagen infaller den 24 oktober eftersom FN bildades det datumet år 1945. Huvudsyftet med FN är att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Andra områden för FN är att skydda mänskliga rättigheter, bistå med humanitärt stöd, främja hållbar utveckling och upprätthålla internationell lag.

En lämplig dag för regeringen att tillsammans med Sverigedemokraterna berätta om sin strategi att bli av med människor med utländskt ursprung. 

Det gick inte så bra med kolonin i Västafrika. Det är helt enkelt inte en bra idé att skyffla runt människor i världen. Och det är definitivt ingen bra idé att koppla ihop migrationspolitik och biståndspolitik. Då och då är det bra för oss i västvärlden att påminna oss om vår historia. Även Sverige har ett kolonialt arv – inte minst när det gäller Sápmi. Att med tvång flytta runt samer har varit en viktig del av politiken. Och även idag behandlas Sápmi med koloniala förtecken.

Ytterst handlar det om den vita människans syn på sig själv som överlägsen. Det finns många exempel på hur denna ideologi tar sig uttryck i både vårt eget land och världen i stort. Slaveriet avskaffades visserligen i England i början av 1800-talet men hur ser det ut idag i vår värld? 

En positiv randanmärkning till sist. Boken avslutas med att berätta om abolitionismen och slaveriets avskaffande. Olaudah Equiano var aktiv i denna kamp. Så även John Witherspoon, som dessutom var en av grundarna för det brittiska bibelsällskapet. Ett av de viktigaste motiven i Bibeln är befrielse. Och då handlar det inte bara om befrielse för vissa utan för alla.

World Assembly – day 3

Yesterday - Sunday - was a day of rest and celebration. No presentations and workshops. As every day we started with morning prayer. This time I was happy to read the words “Prayer dance” on the screen. It turned out to be some minor movements but still, very refreshing in the midst of so much talking. The prayer was led by two delegates from Asia. The 30 minutes long prayer, which also included some prayers from the ancient St. James liturgy, we were blessed in Aramaic, the language of Jesus. This is always powerful. To understand that some of our Christian sisters and brothers still use Jesus’ own language.

At 10 we all gathered and went to Amsterdam. We got a chance to see the canals by boat and were also served sandwiches on board. At three in the afternoon, we all gathered in Westerkerk close to Anne Franks house. The Bible Society of theNetherlands and Flanders, that arranged the whole day, also were hosts for this service. The musicians were excellent, and we shared the Word of God in so many languages. Most of all I loved all the singing, also in several languages. An again, the musicians really helped to make the singing into a beautiful experience.

The day ended with dinner in the magnificent wintergarden of hotel Krasnapolsky. It is so good to be able to sit down and enjoy the company of colleagues from all over the world and to share a meal.

Today we will continue with the presentations and discussions. Before we leave on Wednesday some important decisions are to be made that will set out the direction of the Untied Bible Societies for the next 5-7 years.

World Assembly – day 2

Two of the presentations today dealt with serious topics. Dr Samuel Lee came as a migrant to Europe and is now a pastor in a migrant congregation in Amsterdam with refugees from West Africa and migrant domestic workers from the Philippines. His message was clear: we are the migration!

You are you because of your ancestors.

And if we check our DNA, we will all find that we are migrants. Migrants are not only figures, but everyone has their own story. He showed us very clearly how the Bible is all about migration. He spoke about four types of migration in the Bible:

1. Missionary type (Abraham, Genesis 12:1-4)

2. Human trafficking (Joseph, Genesis 37 and onwards)

3. Labour type (Naamans maid servant, 2 Kings 5)

4. Environmental type (Joseph’s brothers, Genesis 42)

The session ended with the launch of the Migration Bible. I will bring one copy to our Bible Shop. A very interesting edition of the Bible. And we need to read this Bible in our Swedish context where migrants are becoming the shape goats. I this presentation migrants were described as a gift to the hosting society. A very different perspective.

The second presentation was about Creation and Justice. Dr Carmody Grey really challenged us. She showed us that the Bible talks about:

1. The need to take responsibility

2. We must become stewards

3. Original justice: God gave the earth to all equally

4. We have a covenant with all creation

5. The poor come first

She also brought us back to the founder of the British and Foreign Bible Society, William Wilberforce. He was an abolitionist, but his words also apply to the climate crisis:

You may choose to look the other way, but you can never say again that you did not know.

She also pointed to a leader like Martin Luther King Jr. Leaders that realised that not only individuals but the whole society needs to change.

After these presentations we have been talking about Bible Engagement. I have not seen a connection with these two topics in every conversation but at the end of the day, our Secretary General, Dirk Gevers, concluded that Bible Engagement has to do with Migration and Creation Care (and many other things).

When I write this blog post it is late in the evening. But the day was inspiring. The Bible speaks about our challenges. 

Kolportör i slott och koja

Det är på sin plats att skriva några rader om företeelsen kolportör. Sedan jag började arbeta för Svenska Bibelsällskapet har jag rest en del i vårt avlånga land och eftersom jag ofta har med mig en väska med böcker och skrifter, har ordet kolportör kommit upp i mitt medvetande.

Ordagrant betyder det enligt Wikipedia:

Kolportör (franska col, hals, och porteur, bärare) är en historisk benämning på kringresande bokförsäljare av religiös eller annan litteratur. Den kunde även i vidare mening användas för andra sorters försäljare eller nyhetsspridare.

I en tidigare bloggpost har jag understrukit att jag inte bär mina skrifter i en väska runt halsen men ändå. Kolportör låter kul och det har visat sig att många som läser vad jag skriver i sociala medier har uppfattat att jag är just detta.

Häromdagen landade Fjellstedtska skolans årskrift 2023 i min brevlåda. Så passande att den innehåller en artikel med titeln

Om kolportörsverksamhet

Redaktören för årsskriften, Fredrik Sidenvall, har kommit överens med stiftelsen direktor att i varje årsskrift ha med någon text av Peter Fjellstedt. Kul att det handlade just om kolportören denna gång.

Textavsnittet är hämtat ur Peter Fjellstedts samlade skrifter och omfattar där sidorna 592–595. Det framgår att kolportören i första hand sprider biblar. Vad jag förstår skriver han polemiskt mot de som kritiserat ett initiativ som han själv står bakom. Han och andra har grundat någon form av organisation som blivit …

… misskänd som ett okyrkligt företag och istället för att på ett sådant sätt samla, har somliga som borde ha medverkat till detta skjutit undan livskrafterna och just därigenom givit fart åt söndringsanden och upplösningen.

Av sammanhanget framgår inte direkt vad eller vilka personer som avses men Fjellstedt riktar kritik mot andra initiativ där det sänds ut kolportörer utan urskillning. Han är tydlig när det gäller frågan hur man kan vara säker på att man kan lita på en kolportör:

Dessutom bör alltid efterfrågas om bibelspridaren har fullmakt från bibelsällskapet eller hur han har hamnat i detta slags verksamhet.

Där kan jag absolut känna mig på den säkra sidan. Men sedan blir det värre. Fjellstedt menar inte att kolportören ska få någon lön för sitt arbete. Det ska vara helt frivilligt och det är inte heller bra om kolportören börjar predika och uppträda som en lärare. Samtal är bra men inte mer än så. Som förebild anges Paulus, som inte övergav sitt yrke som tältmakare.

Med andra ord får jag nu begrunda vad den gamle Fjellstedt anför. Kanske ska jag i stället anta den titel som någon av mina arbetskamrater på skämt, i personalrummet, kallade mig för en ...

... cool portör.

Är jag den nye Gutenberg?

Det är faktiskt en relevant fråga. Under helgens utflykt fick jag möjlighet att själv trycka en sida ur Bibeln, Psalm 23, på ungefär samma sätt som Gutenberg. Men låt oss ta det från början.

Kyrkornas världsråds generalförsamling brukar börja en onsdag och sluta på nästkommande torsdag. Men lördag-söndag har de flesta ledigt. Vissa delegater och rådgivare arbetar i kommittéer med olika dokument. Det rör uttalanden som Generalförsamlingen ska göra. Exempelvis om kriget i Ukraina och angående konflikten mellan Israel och Palestina. Men jag hade inga sådana åtaganden utan anmälde mig till en utflykt. Den skulle ske med övernattning, där lokala värdar skulle ta hand om oss. Vilken helg! Vilket mottagande! Vilken värme!

Redan kvart över sju på lördagsmorgonen skulle bussen åka. Första anhalten var bibelgalleriet i Meersburg. Som jag förstod det var detta det första bibelmuseet i sitt slag. Det grundades 1988. Så rikt. Det finns nog knappast ekonomi för ett liknande initiativ i Sverige men jag blev verkligen inspirerad.

Med det sagt har vi ju Bibelns värld i Starby utanför Ängelholm, som Svenska Bibelsällskapet har ett avtal med. Läs mer om Bibelns värld här. Det är en upplevelsevärld som på ett sätt vida överträffar bibelgalleriet. Men låt oss inte jämföra. Det är som att jämföra äpplen och päron. 

Åter till Bibelgaleri Meersburg. Nedan följer ett antal bilder. Vilket härligt initiativ. Jag blev inspirerad och jag tror att skolklasser och andra som besöker bibelgalleriet också blir det.

Tillbaka till Gutenberg. I entrén står en stor tryckpress. Var och fick prova på hur det är att trycka ett bibelblad. Riktigt roligt. (Men säkert mindre kul för den som skulle trycka en hel bibel).

Det gällde att ta i ordentligt så att bläcket verkligen fastnar på bladet.

Bibelgalleriet ligger mitt i staden Meersburg och jag uppfattar att det både lockar skolklasser, ungdomsgrupper och turister. Bäst är det nog om en guide följer med.

Bibelgallier är inrymt i ett gammalt dominikanerkloster. Det finns två medeltida väggmålningar kvar. Den ena föreställer Katarina av Sienna. Hon studerade Bibeln, trots att hon inte kunde läsa.

 

När huset, som var förfallet, renoverades, upptäcktes en brunn med friskt vatten. (Det som syns på bilden är nybyggt men nere i brunnen flödar vatten). Guiden kopplade ihop detta med Bibeln, som också är en källa att ösa ur.

Den som leder arbetet i bibelgalleriet heter Thea Groß och är med i styrelsen för det lokala bibelsällskapet. I Tyskland finns bibelsällskap i varje delstat. (Sverige har också haft bibelsällskap i de olika stiften. Ett enda finns kvar - Kalmar Stifts Bibelsällskap. Det är ju roligt, eftersom inte Kalmar stift finns kvar.

Inne på gården finns bibelträdgården. Spännande att gå runt och lukta, känna och inse att Bibeln inte bara handlar om oss människor utan om hela skapelsen.

Från innergården går det att komma till en sal med utställning av konst, som har bibelanknytning. Jag la särskilt märke till en reproduktion av en målning av Mark Chagall. Den föreställer Boas och Rut. Så innerlig och färgstark.

Inne i själva galleriet finns såklart alla former av biblar. Här en avsakraliserad Torah-rulle från Nordafrika.

Varje utställning måste ju också ha en del hyllor med olika typer av biblar. Men det var lagom med den typen av montrar.

På ett ställe fanns en tavla med 50 frågor. Undrar vad det var för typ av frågor?

Den nyfikne kunde dra ut en hylla ur detta skåp. Se bara till att numret motsvarar numret på frågan.

Jag var nyfiken på frågan om det finns en originalbibel någonstans. Svaret är såklart "nej" men i svaret berättas också om alla de olika handskrifter som finns och olika slags kopior. Mycket upplysande. Thea Groß berättade att just här sker många samtal om Bibeln och hur vi läser Bibeln. Kreativ idé!

Sammantaget var jag oerhört nöjd efter två timmar i denna bibelvärld. Och då har jag ändå inte nämnt det stora tältet på övervåningen där det gick att gå in och få en bild av hur Sara och Abraham levde. Eller det lilla hus, som visade hur människor på Jesus tid bodde. (En av deltagarna i utflykten - han kommer från Pakistan - viskade till mig: Såhär ser många hus i Pakistan ut. Tänkvärt.)

Resten av lördagen tillbringade vi ute på Bodensjön. Jo, vi åkte förbi Mainau. Representanter för lokala kyrkor var med och vi förde goda samtal med varandra. Vi blev sedan guidade i staden Ûberlingen. I katedralen (på tyska kallas stora kyrkor Münster) fanns en bevarad kanonkula från 30-åriga kriget. Vi svenskar har en del i vårt historiska bagage. Det blev tydligt på många platser vi besökte.

Efter en fin vesper och gemensam middag åkte vi hem till lokala värdar. Jag hamnade hos en familj på stranden till Bodensjön och kunde starta söndagsmorgonen med ett bad i det kristallklara vattnet. Vilken nåd.

Söndagsförmiddagen blev vi så guidade på Salems kloster och slott där vi sedan firade en ekumenisk gudstjänst med både protestanter och katoliker. Det var inte en gudstjänst med nattvard, eftersom protestanter och katoliker inte delar nattvardsgemenskap. Men vatten välsignades och alla tecknades med kors i pannan. Tre kvinnor ledde gudstjänsten. En katolik och två protestanter.

Efter lunch med våra värdar åkte bussen tillbaka till Karlsruhe. Fylld av tacksamhet över det jag fått vara med om skriver jag dessa rader. Den världsvida kyrkan är spännande och rik.

Transformative masculinities

On the second day of the Pre-Assembly of a Just community of Women and Men we had arranged separate conversations for women and men. It was too short but still so rewarding. About 50-60 men met and listened to four, short presentations on Transformative Masculinities. We started with a recorded speech by Ezra Chitando from Zimbabwe. I liked it when he – based on Paolo Freire – said that we as men are allies to women and girls and that we need to sit at their feet. Three other presenters were in site and shared views from the Bible, and from their respective contexts. They were Algernon Lewis, originally from the Caribbean, Rastko Jović from Serbia and Thomas Ninan from India.

It was such a strong feeling to see this group of men having vivid conversations on how we can become transformative in the struggle for gender justice. I am grateful for being able to journey with them.

After lunch I was asked to moderate the session when the whole Pre-Assembly was going to discuss our report. It became an almost three-hour long session with some strong emotions. Some of the speakers underscored that the report needs to be phrased in a diplomatic way so that members churches of the WCC should want to read it. Others wanted to use a more direct language. Some issues about human sexuality and about naming patriarchy as a sin are sensitive. After that session I was rather exhausted but also energised at the same time. It was a good experience to hear especially many strong women sharing their anger and lamenting the slow pace when it comes to transformation in this regard.

In the evening I joined a rather different group of people when I had been invited to share a meal with the leadership of the United Bible Societies. This is also a very important group of ecumenical leaders to meet. I understood that the incoming Director General of the United Bible Societies, Dirk Gevers and the incoming General Secretary of the World Council of Churches, Jerry Pillay both are Presbyterians from South Africa, and they have worked together before. It is good if the WCC and UBS can continue to cooperate.

Tomorrow the Assembly itself will start. I look forward to that.

Europa – en fästing

Egentligen heter det Fästning Europa och var ett begrepp som användes under andra världskriget. På senare tid har det kommit att användas för att beskriva ett alltmer slutet Europa, som inte tar emot flyktingar på samma sätt som förut.

Men Fästing Europa. Vad får jag det ifrån? Jo, jag köpte en bok av Jayne Svenungsson i Bibelbutiken. Den heter

Den profetiska rösten. Om teologins otidsenliga uppdrag.

Det är i själva verket den föreläsning hon höll vid mottagandet av Per Beskows pris den 5 maj 2014. På sidan 5 skriver hon om ett alltmer slutet Europa men det måste ha smugit sig in ett stavfel, för det står faktiskt fästing Europa.

När jag mediterar över det är det ju inte helt fel. Idag pågår en diskussion om svenskt bistånd. Vissa anser att det borde sänkas. Men verkligheten är den att det går större penningströmmar från södra halvklotet till Europa än tvärtom. Så på sätt och vis kan en materiellt sett rik världsdel som Europa betraktas också som en fästing. Som livnär sig på en annan varelse.

Jayne Svenungsson skriver om Marx och Derrida utifrån en Derridas bok: Marx spöken. Både Derrida och Marx hade judiska rötter. Derrida menar att det finns en profetisk röst hos Marx, som Svenungsson sedan gräver vidare i. Hon hamnar hos profeterna Jeremia och Jesaja. Men där hajar jag till, när hon skriver att det profetiska kallet utgör …

… den kritiska rösten som inifrån det rådande systemet visar på dess brister i namn av en rättvisa som inte låter sig inskränkas till systemet ifråga.

I mitt eget avhandlingsarbete, som handlade om den profetiska rösten hos Sydafrikas Kristna Råd, SACC, utgick jag från en tankefigur att de gammaltestamentliga profeterna antingen stod utanför systemet, som t ex Mose, eller inuti, som exempelvis Natan. Har inte Jayne Svenungsson läst Walter Brueggemann, tänkte jag. För det är från honom jag fått den idén. Men det hade hon, för han citeras på sidan efter. Men inte just om detta. 

Det var i alla fall uppiggande att läsa denna tunna bok, som endast består av 24 sidor. Jag saknar en utblick till Sydafrika, när hon skriver om sina upplevelser av den tid som präglades så starkt av Berlinmurens fall. Samtidigt som die Wende sker ju en annan vändning i just Sydafrika.

Utmanad blir jag också av hennes önskan att återerövra det teologiska språket. Hon verkar mena att våra ord är en viktig del av den profetiska rösten. Det är viktigt att lyfta fram, när många skapar en dikotomi mellan ord och handling, som om det ena är bättre. Poängen är väl att båda behövs men måste stämma överens.

På sista sidan skriver Jayne Svenungsson om den teologiska insikten ”att Guds rättvisa alltid överskrider mänskliga ordningar”:

Kanske är det just här vi finner den viktigaste insikten i det över två tusen år gamla arv som profeterna lämnat efter sig. Att det finns en högre rättvisa i vars namn människans frihet kan hävdas gentemot det som söker förminska eller förtingliga henne; att historien i varje ögonblick är redo att ställas till doms inför en instans som inte kan reduceras till historien själv.

Jag skulle tillägga att det också – och nu i än högre grad – gäller hela skapelsens frihet. För människan beter sig sedan lång tid som en fästing i förhållande till den planet som hon borde ta hand om.

Michael Perreau, United Bible Societies

On Sunday and Monday I had the privilege of meeting the Director General of the United Bible Societies (UBS), Michael Perreau. He was visiting the Swedish Bible Society. This is a person that I will cooperate with in the future.

Michael was born in Malaysia. He lives in England. Formerly a successful business owner he has now dedicated his life to make the Bible available to as many persons as possible.

On Monday he gave a speech at the Swedish Bible Society's Annual General Meeting held in the Old City of Stockholm.

General Director Michael Perreau of the United Bible
Societies and Bishop Åke Bonnier, chairperson
of the Swedish Bible Society

Michael showed two short videos from China and Indonesia where minority groups received their Bibles. Yes, those people are Bible Beneficiaries of the work of the UBS but most of all, according to Michael, they are Bible Heroes. Many people around the world literally give their lives for the spread of the Bible. To be a Bible translator can be dangerous. We learnt about an entire family in Indonesia that was engaged in Bible translation. Almost the entire family had been poisoned to death, except one person. He then continued to work with Bible translation.

Michael Perreau is a seasoned speaker. He has a number of interesting stories and structured remunerations. For instance he spoke about the challenges that the UBS has:

Affordability – offer Bibles for free

Availability – finish translations

Accessibility – digitalize

Credibility – be confident and competent in the public space

When he spoke to the last point he mentioned the Bible Adventure (which is Sweden’s contribution to the plethora of methods.) He also mentioned an encouraging example from London where the Bible Society had applied to the authorities to place a large Jonah (with the whale) on Trafalgar Square. This was not approved. Which in turn resulted in protests in media and as a result thereof free publicity. Too cut a long story short the Bible Society then applied to perform Passion Plays on Trafalgar Square, which they also have done. Follow this link to read more.

The overall vision, as far as I understood, is to translate the Bible into all 7 000 known languages on the globe. 1 000 of them are oral, which means new challenges. 2 000 already have Bible translations. This means that 4 000 languages are left. The UBS has a goal to make 1 200 translations in the next 20 years. Michael Perreau invited the Swedish Bible Society to be part of this vision and maybe take responsibility for 10 of these projects. One translation costs approximately USD 40 000/year.

He finished by applauding the faithfulness of the Swedish Bible Society. But he also describes it as a sleeping giant. Meaning that the Swedish Bible Society can do more.