Bättre än jag trodde

Som en del vet är jag en del ute och föreläser ibland. På Bibelsällskapet kallar vi det för Bibelbesök. Ibland är det församlingar jag besöker, ibland kontraktskonvent i Svenska kyrkan. Någon gång en ekumenisk helg i en stad. En annan gång möter jag medarbetare i något av Svenska kyrkans stift. För en månad sedan deltog jag i en samling som ordnades av Stockholms katolska stift. Med andra ord har jag en varierad tillvaro.

När jag är ute och far kallar jag mig gärna för kolportör. Ordagrant betyder det någon som bär på nacken. Nu har jag ofta en väska i stället men det är mindre viktigt. I väskan har jag böcker, tidningar och broschyrer. En del till salu, annat gratis.

Förra veckan var jag i Kummelby. Där blev kolportörskapet omvänt för innan jag åkte hem frågade en person om hon fick ge mig en bok. Så roligt. Personen heter Gita Andersson och är präst i Svenska kyrkan. Boken heter:

Bättre än vi trodde

Att förvandlas som människa och kyrka

Boken börjar med Gitas egen berättelse. Hur hon kom till tro på Jesus. Sedan handlar den om Kummelby kyrka och framför allt framväxten av Alpha i Sverige. Att det var i Kummelby Alpha startade var nytt för mig. Jag har aldrig arbetat med Alpha under mina 36 år som präst i Svenska kyrkan. Endast gång har jag varit inbjuden till en Betagrupp. Det är allt.

Alpha är en introduktionskurs i kristen tro. Modellen bygger på att människor tar med sina grannar och vänner. En Alphakväll innehåller en gemensam måltid, ett föredrag och möjlighet till samtal och frågor.

Gita redovisar öppet att det finns kritik mot upplägget. En del tycker att det är för dogmatiskt och inte ger utrymme för olika trostolkningar. Hon bemöter denna kritik och hävdar att föredragen visserligen utgår från vissa fasta teman men att deltagarna inte behöver hålla med om det som sägs. Tvärtom finns det utrymme för frågor och ifrågasättande. Enligt Gita är det oftast de som inte deltagit i Alpha som har synpunkter och det kan säkert ligga något i det.

Det är också spännande att följa med i Gitas egen livsberättelse. Den handlar om hur hennes gudstro fördjupas och hur hon sedan möter Jesus för att så småningom upptäcka kyrkan. I kyrkan är det de andra människorna som öppnar hennes ögon för nya perspektiv.

Boken är läsvärd. Ett stycke svensk kyrkohistoria. Jag kan varmt rekommendera den. Även för den som är kritisk till Alphaarbetet. Eller kanske framför allt till den. I en så bred kyrka som Svenska kyrkan, där så många traditioner lever sida vid sida, är det en god sak att öka sin förståelse för andra traditioner än den egna. Sammanfattningsvis kan jag säga att boken var "bättre än jag trodde".