Homage till en svärson

Det är fint att ha svärsöner. Jag är lycklig lottad som har mer än en. Men den som varit svärson längst vill jag harangera via min blogg. 

På sommarstället har vi ett antal cyklar – närmare bestämt fem. Innevarande år har svärsonen i fråga utnämnt till cykelns år. Vi har tidigare haft slangens år, då alla slangar åtgärdades. Nu var det dags för cyklarna.

Det är en skön kombination av klimattänk och återbruk. Gamla cyklar blir som nya igen och vi kan ta oss runt i närmiljön utan att förbruka någon fossil energi.

Jag kommer osökt att tänka på Monty Pythons klassiker ”The Bicycle Repair Man”. Den har vissa beröringspunkter med nämnde svärson.

Stort och innerligt tack!

Om konsten att hålla sig i trim

En sak har stört mig. Trimmertråd. Den är av plast och tar så småningom slut. Var blir all avsliten trimmertråd av? Förmodligen ute i naturen och där ska den ju inte vara. Här krävs handling.

Sagt och gjort. Jag googlade och hittade en ekologiskt nedbrytbar trimmertråd. Och efter ett ha sökt i ett par affärer i Kalmar hittade jag också just sådan. På Swedish Agro fanns en rejäl sort. Jag tog glatt en rulle från hyllan och gick mot kassan. På väg dit mötte jag en butiksanställd.

- Så bra att ni har ekologiskt nedbrytbar trimmertråd sa jag glatt.

Butikspersonen var inte imponerad.

- Denna plasthysteri kommer att ta död på det svenska jordbruket.

Hoppsan. Vilken reaktion. Skam den som ger sig. Nästa butiksanställda var mer positiv när jag upprepade min glädjeyttring.

Väl framme i kassan visade det sig att person nummer ett satt just där. Hustrun och jag var då inne i ett samtal om ett myggmedel som svägerskan haft med sig från en resa i Kenya. Då säger butikspersonen:

- Och hur flög hon dit? Så här? (Personen viftar med armarna som en fågel.)

Hustrun tyckte detta var omåttligt kul. Jag var mindre road. (När vi sedan berättade detta för svägerskan visade det sig att hon inte alls köpt myggmedlet i Kenya men haft med det dit vid sitt senaste besök).

Nåväl. Hemma på sommarstället lindade jag med viss möda upp den något för kraftiga tråden på spolen i trimmern. När jag sedan startade trimmern tog det mindre än en sekund innan den ekologiskt nedbrytbara – alldeles för grova – trimmertråden slog sönder kåpan till trimmern. Ajdå!

Detta skedde före midsommar och tanken var ju att det skulle vara trimmat då. Vad gör jag nu? Silvertejp! Det fungerade hyfsat. Ut med den nyinköpta trimmertråden och in med plasttråden. Nöden har ingen lag. Jag hade i alla fall försökt. För att travestera ett talesätt kan man säga att den miljömedvetne mannen fortsätter med trädgårdsarbetet med trimmertråden mellan benen. (Men så illa gick det inte). Jag lyckades göra färdigt nästan allt för sedan tog även den icke ekologiskt nedbrytbara trimmertråden slut och jag hade inte tid att åka och köpa ny. Dessutom åker jag inte in till stan bara för ett enda inköp. Någonstans måste gränsen gå.

Nu är det början av juli och jag har skaffat ny trimmertråd. Kåpan har lossnat flera gånger och jag har tejpat med mer silvertejp. Men det kommer inte att hjälpa på sikt. Trimmern ligger nu bland allt skräp som ska köras till återvinningscentralen. Så nu blir det inköp av ny trimmer.  Vi får se om det går att göra ett miljömedvetet val. Eller om jag ska ta fram den framlidne svärfadrens gamla lie. Men kommer det att lösa samtliga problem?

Sensmoralen är inte, som någon kanske tror nu, att det är onödigt att försöka. Sensmoralen är att jag nästa gång ska ta reda på vilken dimension trimmertråden ska vara innan jag sätter in för grov.

Pommac – väl avkyld

Yngste sonen, sjömannen, bad mig köpa en stor flaska Pommac, när jag var inne i Kalmar igår, för att hämta äldste sonen på stationen. Jag återkommer till varför. Just nu har vi glädjen att ha våra fyra yngsta barn på besök. Igår kväll såg vi på diabilder i två timmar. Det är i sanning en trivsam umgängesform. Det går långsamt och alla har möjlighet att kommentera och ofta ombeds den som sköter projektorn att vänta eller klicka tillbaka till förra bilden. Vi såg på bilder från åren 1990 och 1991.

Men idag var det alltså dags för Pommac. Skälet till att min son sjömannen ville att en flaska införskaffades var en av skyltarna som sitter i Ebbas café. (Om detta Café har jag bloggat tidigare och länken kommer här). I en kommentar till den bloggposten skrev svärfadren (som dog för ungefär två år sedan) om sin mor:

Ebba Svensson, f Widell, Kullen, Bolmsö. Caféet fanns till sommartid 1935-55.

Det var alltså ett bycafé, som min hustrus farmor drev i hemmets trädgård, för att dryga ut hushållskassan.

Varje sommar sätter vi upp caféskylten men också Pommac-skylten. Men mig veterligen har vi aldrig druckit väl avkyld Pommac i Ebbas café. Tills nu. Passande nog var svärmodren och svägerskan med.

Genom Wikipedia kan jag lära mig ett och annat om Pommac. Namnet är en kombination av "Pomm" som är första delen av champagnemärket Pommery och "ac", sista delen av cognac. Skälet till det senare är drycken lagras på ekfat för konjak. Med andra ord är det ingen skräpläsk. Drycken har funnits sedan 1919 och togs fram som ett alternativ till Champagne. Och jag måste säga att den är god. Betydligt godare än vissa drycker med ciderkaraktär. Söt, javisst. Men inte för söt. Utöver äppeljuice innehåller den hallonextrakt. Det visste jag inte. Jag tror nog vi ska dricka det oftare.

Ett annat kuriosum är att Pommac alltid betraktats som något eklusivare än vanlig läsk. Alltså dyrare. Och därför säljs den inte på 1,5 litersflaska, utan 1,4 litersflaska. Rimligt!

Det påminner mig om hustruns fyrtioårskalas. Av någon anledning bestämde vi oss för att servera en liknande dryck som fördrink. Alla fick då en flaska Champis. När jag läser om Champis på Wikipedia förstår jag att även denna dryck kom till som en ”följd av dåtidens debatt om svenskarnas alkoholkonsumtion”. Den är äldre. Från 1910. Båda dryckerna har sitt ursprung i Närke. Min reflektion är att det hänger ihop med väckelsens utbredande kring Örebro.

Till saken hör att både svärfadren och min egen far var nykterhetsvänner under sina tidiga år. Far var resesekreterare i De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN) som idag heter Hela Människan. Det var på 1950-talet. Svärfadren var engagerad i någon annan organisation, vars namn jag just nu har glömt. Mor hade bilen försäkrad i Ansvar och fick lägre premie, eftersom hon aldrig inmundigade alkoholhaltiga drycker.

Pommac och champis är definitivt trevliga alternativ som törstsläckare och välkomstdrinkar i sommarsamvaron. Men de bör då drickas väl avkylda.

Snart börjar ett nytt läsår

Till förmånerna med mitt arbete som lärare hör ett förhållandevis långt sommarlov. Det behövs verkligen. Samtidigt börjar det nu kännas roligt att snart få ta emot en samling kända och okända studerande.

De som gick ut i våras kommer inte tillbaka. De är nu kollegor i olika arbetsuppgifter. På min vägg finns en hälsning från en av klasserna. De hade ritat porträtt på några av oss lärare. Metoden hade varit att enbart titta på ett fotografi av oss och sedan rita porträttet utan att titta ner i pappret. Jag har drygt 20 sådana porträtt på min vägg. Ett av dessa har fångat min personlighet på ett eget sätt.

En av de studerande som slutade i våras uppfattar mig
på detta sätt. Inte helt olikt, om jag får säga det själv.

Vi lärare fick också varsitt bibelord. Mitt är hämtat från 2 Sam 6:14-15 och även det säger något om min person.

… och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.

Snart börjar ett nytt läsår. Det känns gott!

Reformationen och sommarvärdarna

Artikeln i Kyrkans Tidning är tyvärr bakom en betalvägg men de uppmärksammade
också dessa två romerska katoliker bland sommarvärdarna.

Det blev 2017 och vi firar reformationen. Sveriges radio har verkligen tagit detta på allvar i valet av sommarpratare.

I vanliga fall brukar det finnas med minst en präst eller en biskop i listan över sommarvärdar. Jag läser igenom årets presentation och hittar en biskop och en före detta präst/pastor. Båda tillhör den Romersk katolska kyrkan. Det kallar jag att kontextualisera reformationen 2017. Förändringens vindar blåser.

Som den uppmärksamme läsaren förstår är detta inte en djuplodande teologisk bloggpost utan en så kallad randanmärkning. Framtiden får utvisa om detta var en enskild händelse eller del av en trend.

Biskopen heter Anders Arborelius och är biskop för Stockholms katolska stift. Påven Fransiskus har utnämnt honom till kardinal. Det går att läsa på det Stockholms katolska stifts hemsida. Den förste svenskfödde kardinalen. Just nu är Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén i Rom tillsammans med Anders Arborelius, för att möte just påven Fransiskus. Den före detta prästen/pastorn heter Ulf Ekman och prästvigdes för Svenska kyrkan före snart 40 år sedan. Några år senare grundade han Livets Ords församling i Uppsala. Häromåret konverterade han till den Romersk Katolska kyrkan. Tidningen Dagen skrev om det 2014.

En av de andra på listan läste en gång teologi för att bli präst, vill jag minnas: Douglas ”Dogge Doggelito” León. Det skrev åtminstone Aftonbladet år 2016. Men enligt Mitti hela Stockholm har han sedan dess hängt in prästkappan i garderoben.

En och annan har idag hört av sig och undrat om jag själv är på listan. Mitt namn står nämligen där. Men det är en namne, som är polis i Stockholm. Nära skjuter ingen hare. Inte ens om skytten är polis.

Det är möjligt att jag missat någon. Det kan finnas kollegor på listan, utan att jag känner dem. Hoppas i så fall bli upplyst om det.

Det finns självklart många lutheraner med på listan. Så möjligen är det en alternativ läsning. Sveriges Radio vill lyfta fram det som vi lutheraner kallar för det allmänna prästadömet. I så fall har de verkligen tagit reformationen på allvar.

Ebbas café

Nåd! Det kan inte uttryckas annorlunda. Vi får möjlighet att vara några veckor på en underbar plats. Vårt sommarställe. Det är inte minst ett privilegium för oss som bor utomlands. Att det finns en plats att vara på under en dryg månads hemmavistelse i Sverige.

På sommarstället finns Ebbas café. Det heter så, för att svärfadrens mamma, Ebba, drev ett café i sitt hem under kriget. Andra världskriget, alltså. Från denna café-verksamhet finns en skylt. Den sitter numer på ett plank, vid uteplatsen, där vi ofta dricker förmiddagskaffe. Ebbas café.

Eftersom min mormor också hette Ebba känns det helt riktigt. En slags trygghet. Sommar. Förmiddagskaffe. Ebba! Vilken nåd!

En nådens oas!

Morgondopp i Vrangsjön

Hustrun vaknade till vid sjutiden.
- Ska vi gå upp?
- Ja, vill Du bada?
Vi gick ut ur lillstugan, lånade stövlar, ut i hagen, förbi tackorna och lammen. Av med kläderna och ner i det 24-gradiga vattnet. Småländsk insjö. Underbart. Semester. Sommar. Livet!