 |
| Dagens andra predikstol. |
Idag ledde jag högmässan i Gottsunda. Det var fint att få vara där. För någon dag sedan fick jag dessutom veta att ett nätverk, som heter 'Tillsammans för Uppsala' planerade för en marsch för trygghet och sammanhållning. Högmässan började 11.00 och marschen skulle börja 12.00, vilket var en utmaning. Det blev i slutändan så att några av oss som var i kyrkan han möta marschen halvvägs och gå med till Kulturpunkten i Gottsunda centrum. Där hade jag, bland andra, blivit ombedd att hålla tal. Nedan följer mitt tal och efter det min predikan.
Tal vid tillsammansmarsch för trygghet och sammanhållning
i Gottsunda Palmsöndagen den 20 mars 2016 kl 12.00
Under sammanlagt 7½ års tid har jag bott i Sydafrika. Ett samhälle som länge var känt för rasförtryck och segregering. Apartheid. Jag bodde där på 1980-talet och har även bott där nyligen.
Det finns inget gott i ett samhälle där åtskillnad mellan befolkningsgrupper är grundidén. Efter apartheids fall har Sydafrikas befolkning i stort sett varit överens om detta. Visst finns det, som alltid, röster som säger att det var bättre då. Men ingen vill egentligen tillbaka till den typen av samhälle.
Det betyder inte att Sydafrika är utan problem. Åtskillnad grundad på hudfärg har ersatts av ekonomiska klyftor. Både kriminalitet och främlingsfientlighet skapar nya utmaningar.
Försoning, trygghet och sammanhållning är färskvara. Varje generation behöver återerövra dessa grundläggande värden på nytt.
Det är oroande att Europa och därmed även Sverige synes tro att nya stängsel och uppdelningar är lösningen på dagens utmaningar.
Kritikerna säger: men vad skulle hända om vi tog emot alla som söker sig hit?
Mitt svar är: tänk om alla delade min uppfattning att vi ska ha en generös hållning? Då skulle självklart våra politiker kunna fatta modiga, generösa beslut.
Vi behöver alltså påverka varandra till större generositet. Då kommer de folkvalda att följa med.
Svårare än så behöver det inte var.
Ledarskap kommer inte bara uppifrån.
Idag när vi alla vandra för trygghet och sammanhållning är det ett sätt att visa ledarskap.
Vad skulle hända om alla var med?
Låt oss tillsammans göra Uppsala till en tryggare och mer sammanhållen stad.
Det är det vi bidrar med idag. Det kan vi även göra imorgon och dagar som kommer.
* * * * *
Högmässa i Gottsunda kyrka Palmsöndagen den 20 mars 2016 kl 11.00
Inledning
Har Du någon gång mött en människa, som förbryllat Dig? Som Du inte kunnat begripa Dig på. Och undrat:
Vem är hon? Vem är han? Vad är detta för en person? Ska jag vara rädd? Kan jag lita på?
Vem är han?
Ungefär den känslan fyller människorna som samlats utanför Jerusalems stadsport.
Vem är han?
Låt oss ha kvar den frågan men börja i en annan ända.
Efter att ha lyssnat till dagens bibeltexter ser jag en bild:
Mur
Jesus rider in igenom stadsporten. Genom Jerusalems mur.
Hundratals år dessförinnan talar Jesaja om främlingar som kommer till Guds heliga berg. Det finns de som hör till och de som är utanför.
Om detta skriver Paulus till församlingen i Efesos: skiljemuren mellan olika folk är nedriven.
Vi har inte svårt att känna igen oss.
- 1989 revs muren i Berlin. Som funnits där sedan 1961. Det såg ljust ut då. Ungefär samtidigt släpptes Nelson Rolihlahla Mandela efter 27 års fångenskap i Sydafrika.
- Sedan dess har vi sett hur nya murar rests och stängsel dragits upp mellan människor. Psalmens ord är mer än någonsin aktuella:
Och ändå är det murar oss emellan
och genom gallren ser vi på varann.
Den värld vi ser – både nära och långt bort – vill väldigt få av oss ha. Men hur ser alternativet ut? Vilken ledning ger oss bibeln och vår kristna tro?
Förväntan
Vi längtar efter något annat. Men vår längtan kan se väldigt olika ut.
Många människor väntar på en ledare, som ska återställa ordningen. I det sammanhanget kan murar upplevas som trygghet.
Under de år jag bott i Sydafrika har jag sett hur murar runt en tomt skapar mer otrygghet än trygghet. Den som sitter bakom muren upplever sig som en fånge. På gatan utanför rör sig de kriminella fritt.
Om lösningen på otryggheten blir att människor skiljs åt, upplever de flesta av oss inte att problemet är löst.
De förväntningarna fanns på Jesus. Många hoppades på en politisk kung, som skulle befria landet från förtryck med hjälp av våld.
Men Jesus är inte en sådan kung. Han kommer i ödmjukhet.
Profeten Sakarja talar om det.
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han …
När Matteus citerar Sakarja säjer han inget om segern. Bara om ringheten. Ödmjukheten.
Jesus rider rakt in i fiendskapen. Helt skyddslös. Hans intåg är en ren provokation mot de styrande. Tempelaristokratin. Det är en politisk handling. Men utan våld.
Vägen till korset
Om vi väljer att följa Jesus på vägen till korset, så innebär detta att vi också – i någon mån – bereder oss att ge upp tryggheten bakom murarna.
Hur kommer Jesus till oss idag? Kan vi någon som närmar sig oss i ödmjukhet, beredd att ta striden med dem som har makten?
Och en kanske lika viktig fråga till Dig och mig:
Är vi beredda att följa Jesus på vägen till korset?
Vem är han?
Det finns en detalj i berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem. Det är bara de som går med Jesus, som ropar:
Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
Alla ser inte vem Jesus är. De är med i festligheterna men de förstår inte.
Men vi vet inte vem som har fått syn på Jesus och vem han är. Därför uppmanas vi att vandra vägen till korset inte bara med Jesus utan med alla människor.
* * * * *
Idag får vi som vill och kan vara med på en spegelbild av den första palmsöndagsprocessionen. Då gick Jesus och hans lärjungar in i Jerusalem och möttes av stadens invånare.
Idag får vi gå ut och möta dem som vandrar in mot Gottsunda centrum.
Det är min tro att Jesus är med dem som vandrar in emot centrum och även med oss, som går dem till mötes.
Sådan är vår Herre och Befriare.
