Filipperbrevet 2:5-11 är kanske inte en hymn

Från mina egna teologistudier minns jag att Filipperbrevet 2:1-11 ibland beskrevs som en hymn. Eller åtminstone tror jag att jag minns det. När jag läser Bibel 2000 finns inget i översättningen som avslöjar att det skulle vara en hymn. Då hade nog översättarna valt poetisk sättning. Och läser jag i LarsOlov Erikssons kommentar till Filipperbrevet i kommentarserien KNT (som nu förläggs av Bibelsällskapets förlag) utgiven 1982, skriver han uttryckligen:

Menar vi med beteckningen ”hymn” detsamma som ordet anger i den grekiska och senare kristna litteraturen, nämligen en i gudstjänsten brukad lovsång till Gud/gudar, passar benämningen knappast in på Fil 2:6-11 som vi nu har texten.

Därför har inte heller Pilotöversättningen 2021 behandlat avsnittet som en hymn. Det tror jag förklarar varför texten inte heller i denna översättning ges en extra poetisk lyftning.

Men googlar jag på Fil 2:5-11 hymn får jag många träffar. Det hävdas både här och där att forskare ser den som en hymn. Och avsnittet ges inte sällan namnet "Kristushymnen". Men vad säger Du? Är det en hymn?

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Pilotöversättningen 2021

Ni ska ha det sätt att tänka som också Kristus Jesus hade. Han ägde Guds gestalt, men betraktade inte sin jämlikhet med Gud som ett byte, utan avstod allt, tog en tjänares gestalt och blev som en av oss. I mänsklig skepnad ödmjukade han sig och blev lydig intill döden, döden på ett kors. Därför har också Gud upphöjt honom över allting annat och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn varje knä ska böjas, i himlen, på jorden och under jorden, och varje tunga bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

En anledning till att idén om att detta från början är en hymn omhuldas hos många kanske är Olov Hartmans fantastiska psalm, med nummer 38 i den Svenska Psalmboken:

För att du inte

tog det gudomliga

dig till krona,

för att du valde

smälek och fattigdom

vet vi vem Gud är.

 

För att du lydde

fram till det yttersta –

döden på korset,

vet vi vad seger,

vet vi vad väldighet,

vet vi vad Gud är.

 

För att du nedsteg

hit till de plågade,

hit till de dömda,

vet vi att ingen

ensamhet finnes mer,

vet vi var Gud är.

 

Därför skall alla

sargade, döende,

alla de dömda,

säga med alla

heliga, saliga:

Jesus är Herre.

 

Därför skall alla

världar och varelser,

allt som har varit,

är och skall komma,

en dag bekänna det:

Jesus är Herre.

Att detta är en hymn råder det ingen tvekan om. Men förebilden kanske inte är det. Vilket inte på något sätt gör innehållet sämre. Att Kristus lämnade allt för att bli en del av skapelsen är oerhört trosstärkande. Både som en verklighet och som en förebild.