Kommod-bekymmer

Vi har låtit renovera det kombinerade duschrummet och tvättstugan i vårt fritidshus. Under vintern har snickare, rörmokare, elektriker och golvläggare varit i farten. Det blir bra. Nu skakar inte längre hela köket, när tvättmaskinens centrifug går på. Golvbrunnen i gjutjärn är också utbytt. Det känns tryggt i en 46 år gammal sommarstuga. 

Men vi tänkte förstås klara vissa saker själva. T ex måla om garderobsdörrarna. Och så – med hjälp av äldsta dottern och svärsonen – bygga en bänk över tvättmaskinen. Allt kommer att bli bra. Om det inte var för detta med kommoden. 

Första gången jag hörde ordet kommod var i min barndom, när jag som många andra tittade på auktion från skansen. Det var Karl Erik Eriksson som var auktionsutropare. Han var riksdagsman och andre vice partiordförande för Folkpartiet 1972–1988. Programmets signaturmelodi innehöll ordet kommod. Jag förstod aldrig vad det var. 

På nätet läser jag att ordet kommer från latinets commodus som betyder "med rätt mått, lämplig, bekväm". (Jämför "ackommodera"). Och det är just detta som är vårt bekymmer. De rätta måtten. 

Vi köpte en annan kommod för ett antal år sedan. Den fick vi såga bort vissa delar från, eftersom det fanns rör på väggen, som annars inte fick plats. Just nu står den utanför kökstrappan med en oviss framtid.

En annan kommod, som vi beställde till en liten toalett i vårt nybygge, kom aldrig på plats. Ett element satt i vägen. Den ligger i sina delar ute i ett förråd.

Så skulle nu en ny kommod och ett nytt handfat införskaffas till det nyrenoverade duschrummet. Vi åkte till IKEA i Kalmar och gick runt och plockade ihop packlistor och planerade. Medan äldsta dottern med familj pausade i restaurangen (det var matdags för de två barnbarnen) blev det min uppgift att plocka ihop lådorna i ta-själv-lagret. Det gick ju inte jättebra. Visade det sig. Jag hade inte bett om hjälp för just kommoden, så när den var uppackad och ihopsatt visade det sig att jag plockat med en kommod som var 80 cm bred till ett handfat som endast var 60 cm. Och utrymmet tillåter inte mer än 60 cm.

Handfatet hade också visat sig ha en spricka men det upptäckte vi redan på parkeringen, så det kunde jag byta innan vi åkte hem. 

Men nu fick jag alltså göra ett extra besök på det stora varuhuset. (Jag hade ändå en resa till Kalmar inplanerad, så det var ingen större fara). Men frågan var: skulle jag få återlämna en uppackad och ihopsatt vara? När ingen annan än jag själv felat?’

Ärlighet varar ju längst, så jag berättade naturligtvis för damen i kundtjänst precis vad som hänt. Hon såg lite uppfordrande på mig och sa lugnt:

Har Du kvittot?

Sedan fick jag lämna in kommoden och dra mitt kort, så att pengarna kunde föras tillbaka. Tack, kära IKEA-anställda, för ett mycket sympatiskt bemötande.

Nu ligger en ouppackad låda med en kommod, som är 60 cm bred och väntar på hopsättning.

Så skönt att det finns nåd, när familjen sätter bocken till trädgårdsmästare. Nästa gång ska jag inte free-basa i ta-själv-lagret utan uppsöka sakkunniga, som sätter ihop packlistor på allt jag behöver. In till sista dörrknopp.