På lokal upptäcktsfärd

Inför gårdagen hade hustrun och jag bestämt oss för att besöka norra Öland. Fågelvägen är det inte långt men i verkligheten tar det några timmar för oss att komma dit. Vårt fritidshus är beläget ett par mil norr om Kalmar. Ska vi ta bilen är det närmare 13 mil och tar ett par timmar från oss till exempelvis Trollskogen. För att skapa en större känsla av utflykt åkte vi först norrut till Oskarshamn och tog färjan därifrån till Byxelkrok. Det tar dryga två timmar och kostar en slant för den som vill ha med bilen, så vi sparade varken tid eller pengar. Möjligen blev det något bättre för miljön.

Trollskogen var vårt primära mål. Jag besökte den sommaren 1978 då jag var en del av Ölands sommarkyrka, stationerad på Ekerums camping, söder om Borgholm. Hustrun däremot har aldrig varit där. Trots att hon är uppvuxen i Kalmar. Det blev en tidig morgon eftersom vi skulle vara på plats i Oskarshamn redan halv åtta. Överfarten med färjan var solig och blåsig. Men så friskt det är att sitta på däck och insupa havsluften. Vi passerade Blå Jungfrun, där vi var för några år sedan.

Blå Jungfrun skymtar längs horisonten.

Väl framme i Byxelkrok styrde vi kosan mot Neptuni åkrar. Det är spännande att gå omkring på dessa klapperstenshällar och se växtligheten som kämpar mot väder och vind i detta karga strandlandskap.

Jag är osäker om detta var en del av gravfältet.

Nästa stopp var Långe Erik. Där hade aldrig jag varit och jag förväntade mig en fyr och inget mer. Men vi läste oss till att det var en liten koloni bestående av fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde med familjer. När det fanns många barn runt fyren bodde även en lärarinna där och barnen gick i egen skola. Så fantasieggande att tänka sig hur detta lilla samhälle fungerade? Hur många kan de ha varit? 25? 35? De hade några kor, svin och höns för att klara maten då vädret gjorde att de var isolerade. Det är något visst med öar. Och då ligger Långe Erik på en ö utanför en annan ö.

Vi gick runt på platsen en god stund innan vi fortsatte mot dagens egentliga resmål. Jag trodde att det var en urskog men så är inte fallet. Däremot är den ett naturreservat, precis som Neptuni åkrar. Och därmed var det ett tag sedan människan bedrev skogsbruk i Trollskogen. Men kor betar och vissa ingrepp görs. Samt förstås en strid ström av besökare. Oavsett var det skönt att få sträcka på benen och upptäcka både spännande trädformationer och stifts bekantskap med allehanda historiska lämningar. Allt från vikingagravar och ett skeppsvrak, till en tjärdal och lotsmästarens gård. Även där måste det alltså ha bott en familj.

Tänk hur många platser som var bebodda förut. Hur familjerna var utelämnade åt varandra och sina närmaste grannar på gott och ont. Då fanns varken telefon eller internet och intrycken från omvärlden måste ha varit betydligt färre. Något av detta är väl vad några sommarveckor i stugan vill uppnå, även om vi hela tiden har tillgång till den stora världen utanför. Helt klart blir dock nyhetssändningarna färre och det kan gå dagar då jag är totalt ovetande av vad som händer på andra platser.

Matsäck hade vi med oss men den hade vi ätit utanför skogen innan vi gick in. Vi tillbringade nog två timmar med att gå runt. Sedan var det skönt att åka några kilometer söderut och svänga av mot kusten och bada i Bödabukten (men inte på Böda sand).

Efter några stopp vid lokala loppmarknader anträdde vi resan hemåt och landade i stugan ungefär tolv timmar efter starten. Det var en skön dag med mycket frisk luft och nya intryck. Norra Öland rekommenderas.