Sydafrika – tragik

Det är med tungt hjärta jag skriver dessa rader om situationen i Sydafrika. Sedan förre presidenten, Jacob Zuma, fängslats, har landet drabbats av de värsta oroligheterna under sin demokratiska period, som började 1994. Människor har plundrat affärer och shoppingcenter samt vandaliserat byggnader och anläggningar i aldrig skådad omfattning. Vi får rapporter från vänner vi har i landet. Rapporter som fyller oss med lika delar bestörtning och chock.

Att förre presidenten fängslades – för att han vägrat inställa sig i domstol – är vad jag förstår den tändande gnistan. Under ytan finns frustration över att landets fattiga fortfarande, efter så många år, inte får del av landets rikedomar. Det absurda i situationen är att just Jacob Zuma och hans gelikar till stora delar orsakat den situation som råder. Han är egentligen anklagad – tillsammans med många andra – för State Capture, en form av systematisk korruption på högsta nivå. Sydafrikas största företag har tömts på pengar och dessa resurser har inte gått till de fattiga utan till de redan besuttna.

Att Sydafrika drabbats hårdast i Afrika av Corona-pandemin gör också sitt till. Samhället har varit i lockdown i omgångar och människor som saknar fast anställning drabbas då först.

Så det finns ett missnöje. Men det är framför allt kriminella personer som utnyttjar oroligheterna för att plundra. Kanske en del vanligtvis ärliga personer dras med men det vanliga är att de som redan ägnar sig åt stöld och rån drar igång det hela.

Vad jag kan förstå av de tidningsartiklar jag läser på nätet utnyttjas också läget av mindre nogräknade politiker, som ser en möjlighet att skapa kaos.

De affärer och shoppingcentra som plundrats har dessutom varit arbetsplats för hundratusentals människor. De har nu ingen möjlighet att gå till sina arbeten. Så tragiskt.

En liten tröst är att inte alla provinser har drabbats. Det som skett gäller Johannesburg i Gauteng och KwaZulu- Natal. Pietermaritzburg, där vi bodde 2013-2015 är mycket hårt drabbat. Vi känner många människor som nu sitter hemma och inte vågar lämna sina bostäder. Som mist sina arbeten. Som inte ville detta. Det är så sorgligt.

Vi ser också att affärsägare och andra nu börjar städa upp. De hoppas att polisen (och dessvärre även militär, som satts in) ska kunna skydda dem. Men säker är ingen. Sydafrika befinner sig i ett mycket sårbart läge.

Henning Melber, professor vid Nordiska Afrikainstitutet, uttalar sig initierat för SvT. Länken är här.

 Hemma ber vi särskilt dessa dagar för vårt älskade Sydafrika.