Men säg den glädje som varar beständigt. När handfatet skulle installeras ovanpå kommoden, visade det sig att ledningarna till blandaren var för korta. Detta eftersom vi hade behövt sätta handfatet relativt högt upp, vilket i sin tur berodde på att rörmokaren och elektrikern, som renoverat tvättstugan/duschrummet, satt kranen till tvättmaskinen och ett eluttag på ett sådant sätt, att vi inte lämnades något annat val. Därför fick svärsonen – på upploppet – se sig besegrad just på denna, enda punkt. Men eftersom hustrun arbetat i bygden kunde hon övertyga en rörmokare om det fantastiska i att sent på fredagen, innan hens semester, komma och åtgärda dessa för korta ledningar. Så nu har vi rinnande vatten och en fungerande dusch- och tvättmiljö. Det återstår dock lite finsliperi (som alltid). Knoppar och handtag på lådor, skåp och garderober samt lite måleriarbeten här och där. Men kommoden är på plats och fungerar ypperligt.
En liten solskenshistoria i sammanhanget är att det blev ett
handfat över. (Den gamla kommoden var sliten och trasig). En god vän, som på ett
ovärderligt sätt hjälpt oss att byta ut kök – på andra sidan väggen – för några
år sedan, behövde just precis ett sådant handfat, som vi var på väg att göra
oss av med. Så lyckat. Hen behövde dock inte blandaren, vilket vi gjorde. Så nu
lever det gamla handfatet vidare i ett annat sammanhang och snart ska hustrun
och jag köra de kasserade delarna till den sönderslagna, gamla kommoden, till
återvinningen. Jag har dock tagit bort de flesta skruvarna och vissa metalldelar
och lagt i en plastlåda för eventuellt framtida bruk. Man vet aldrig.
No comments:
Post a Comment