Detta verk heter: 'Oskrivet blad' eller 'Skrivmaskin' och är designat av Wanja Djanaieff. |
Vi besökte Kalmar konstmuseum och såg på tre utställningar.
Den första vi såg heter
Designarkivet A-Ö
Den beskrivs på följande sätt på museets hemsida:
I utställningen kommer fokus att ligga på de skisser som Designarkivet förvaltar, på deras värde och deras betydelse för designprocessen.
Utöver själva konsten fanns också en del förklarande text.
Om designprocessen står bland annat detta att läsa:
Skissandet handlar om att våga inte veta. Alltså modet att vara i det kaotiska ickevetandet. Man skulle kunna sätta upp en skylt på sin dörr där det står: ’Jag vet inte, jag letar.’ Hela vår kultur talar om att man ska veta. Men vetandet blir lätt stela dogmer som hindrar seendet.
Detta är ett citat av Klas Tham, som jag förstår är
arkitekt. När jag läser hans ord funderar jag över predikoskrivandet som en
kreativ process. Jag vet i och för sig inte om jag håller med om att vår tid präglas av att "man ska veta". Men oavsett vilket måste varje kreativ process innehålla ett moment av att leta. Jag undervisar ju i homiletik, som brukar översättas
Predikokonst
Ett typiskt verk av Raine Navin (1976): 'En hyllning till jordens alla kvinnor' |
En predikant är alltså en konstnär. Och vi har förmodligen
mycket att lära av andra konstnärer. Det kan hända att jag kommer att införliva
en del av det jag såg på museet i min undervisning i vår.
En annan utställning handlade om relationen mellan kor och
människor: Du har två kor. Vi såg den som hastigast. Tanken bakom var bland annat att vi
människor – när vi betraktar korna upptäcker hur lika vi är som människor.
Den minsta utställningen handlade om Kalmarprofilerna Raine Navin och Gunilla Skyttla. Hustruns vän, Helene Alm, har gjort en film om dessa
konstnärer:
Kung Raine & Drottning Gunilla
De konstverk som visades upp var sådana som paret donerat
till museet. Dessutom fanns möjlighet att se filmen. Vilket vi delvis gjorde.
(De som kommer en timme innan stängningsdags får skylla sig själva …)
Den timme vi spenderade på museet gav många nya tankar och
insikter. Inte helt fel på årets näst sista dag.
Svärmodren, hustrun och svärfadren. 2017 års näst sista dag. Framför verket: 'Oskrivet blad'. |