Bo Nylund. Enkelhet och äkthet. |
I förrgår besökte Bo Nylund oss på Svenska kyrkans
utbildningsinstitut. En högtidsstund. På en stol, med ett enkelt
anteckningsblock i knät, trollband Bo oss lärare och studerande.
Temat var inkarnationen och vi togs med i ett djuplodande
teologiskt samtal som bottnade i skapelsen och våra mänskliga livsförhållanden.
Bo är snart 85 år. Han kan vara den äldste gästföreläsaren
vi har haft. Nu pratar de studerande redan om möjligheten att bjuda in honom
igen. Det var knäpptyst när han talade.
Jag skulle kunna skriva mycket om Bo. Han var min
religionskunskapslärare under mina gymnasieår på Fjellstedtska skolan. Han har
utbildat många gymnasieelever i Uppsala. En sådan elev han ofta återkommer till
är Anders Kompass, som jag vet ser Bo som sin mentor. De delar lidelsen för
mänskliga rättigheter och kärleken till Latinamerika. Bland annat. Bo nämnde
Anders Kompass, när han fick en fråga om domedagen. Varför finns domedagen som
teologiskt motiv? Direkt togs vi med på en resa till Bolivia, där Bo och Anders
deltog i en delegation som skulle se hur de mänskliga rättigheterna efterlevdes.
Ur de fattiga och förtrycktas perspektiv blev det för både Bo och Anders
omöjligt att inte tänka att det måste komma en punkt när ”alla böcker öppnas”.
För att människor ska kunna få upprättelse.
Lika övertygat tog Bo avstånd från tanken att någon enda
människa ska behöva plågas i all evighet i ett inferno.
Det som jag tror griper tag mest är Bos förmåga att
kombinera en stor öppenhet för att vi kan komma till olika slutsatser i svåra
frågor med en glasklar, knivskarp teologi, när det gäller makt och utsatthet.
Bo är ordförande i Ekumeniska Fristadgruppen i Uppsala.
Inget att förvåna sig över.
En av de studerande, som jag såg anteckna flitigt under Bo
Nylunds besök, bad jag skicka framför allt ett citat till mig. En mening som
innefattar mycket av inkarnationens mysterium:
I Jesus så kan den gudomliga kärleken manifestera sig själv inom ramen för den mänskliga existensen.
No comments:
Post a Comment